Du tror att du är center of the universe, Hästen tror att den är center of the universe. Vem har rätt? Eller har båda rätt? Jag tror att båda har rätt och för att skapa en bra relation måste man dela på uppmärksamheten. Precis som i vilken relation som helst! Du kan inte gå runt och bestämma och tro och tycka att du är bäst. Vem kommer vilja vara med dig då? Ingen enligt mig! Var ödmjuk, lyssna på andra, dela på att vara i centrum med alla omkring dig! Du kommer både bli en bättre person och fler kommer lyssna och vilja vara omkring dig!

Det gäller i allt även när du är med din häst! En annan sak att tänka på. Hästen är ALLTID korrekt, är du? Alla hästar kan i naturen gör allt, frågan är om du kan vara så följsam och uppmuntrande att du kan få hästen att göra det?!

"Point of rotation is a fundamental principle in dressage. In working with the horse there are four possible points of rotation; We rotate around the horse, the horse rotates around us, we both rotate around an mutually agreed point or we rotate around a mutually disagreed upon point.

This idea of rotation is not just physical but also psychological. This point of rotation can be view as fixed or movable in either realm. It also may be internal or external or both for every form contains its own center and can shift relative to a fixed external point.

The trick, simply stated, is to avoid mutual disagreement about the point of rotation. Conflict over the point of rotation is exhausting and self destructive. 

Given a choice, horses unlike humans will not choose conflict but will choose to leave any relationship which supports continuous conflict. When they cannot flee they will either fight, express nervousness and stress or withdraw internally. The first kind of horse is dangerous and aggressive, the second is termed hot and the third is termed dull.

The point of the proper use of the aids is to help the horse always know where the center is. Good dressage is the use of the aids to move that center from in the horse, in the rider or an agreed upon location externally. 

When a horse know the center, the horse is always calm if it has sufficient training to keep focus. The ability to focus of the mind is the first requirement for communication for either the horse or rider. Before a language can be developed one must pay attention.

Paying attention is the first thing taught and trained and it must be done in complete calm. The use of fear or pain to achieve attention always results in mental instability.

Point of rotation is giving basic attention an object. Be kind, be gentle, be clear. There are the signs of the educated horse person." - criag

Det här tycker jag är otroligt intressant om man verkligen funderar på det! Tål att läsas några gånger, men det är väldigt sant och väldigt tänkvärt!

Hemma innebär lite mindre tid till bloggen, många hästar och stallet som ska hinnas med plus annat jobb. I går var vi och kollade på farmor och farfars lilla quarter häst. Dom som har den nu, kan inte ha den längre för den har tydligen börjat säga ifrån.. bockar osv, en klok häst anser jag som är trött på att vara lektionshäst. Jag hade väntat mig en Quarter med all vikt på framdelen, dåligt skodd osv osv... Ni vet man bara tror att det är en häst som stängt av för att den har blivit riden rätt hårt. Så var det INTE! Så skönt! Han såg glad och pigg ut. Jag arbetade honom bara lite på lina och från marken. Det ända jag vill veta är egentligen hur den rör sig, är bygd och hur den är mentalt. Lite så man vet förutsättningarna för det man har att arbeta med. Han var trevlig så tror inte det kommer bli så svårt. Det är inte jag som ska ha hästen, utan han kommer användas som skolhäst hos oss. Så visst kommer jag behöva arbeta lite med honom nu i början, men sen får han medryttare och vi har redan en eller två till honom så det är skönt!

 

 

Nu ska jag alldeles snart åka hem! Kommer sakna alla här men hoppas på att åka tillbaka, i höst kanske. Fast först har vi en rolig vår och sommar att se framemot och då kommer jag i alla fall få träffa Craig några gånger! 

Kan rekommendera alla som vill utveckla sin ridning och verkligen vill förstå hästen att åka på någon av Craigs kurser när han kommer till Sverige. Men letar men efter en quickfix eller inte är beredd att lära om, är det ingen idé. Har man ett öppet sinne och verkligen vill lära sig rida då är han rätt man! Helt underbart att se honom jobba med alla dessa olika hästar! En levenade mästare helt enkelt! Nu ska jag hem och dela med mig av allt jag fått lära mig hittills och även kämpa vidare med mina hästar! Så får vi se vad framtiden har att erbjuda!

Tack Craig och Mary Anne och alla andra här som jag har fått träffa och lära känna! Men det största tacket går till min mamma som gjorde den här resan möjlig! <3 Sen såklart hade det inte gått utan lite hjälp hemma med alla hästarna! :)

 

"THE HAND

The hand is the primary aid. There are six qualities of the hand:

1. The faithful hand awakens the horse's trust 
2. The generous hand satisfies the horse's desire.
3. The educated hand studies actions and eliminates the horse's doubts.
4. The hand that brings happiness relieves the horse's suffering.
5. The hand that is free of avarice instructs the horse in freedom.
6. The respectful hand develops the mind and finds honor for its user.

Those who have such an educated hand find that it reveals the vision of the high art of dressage. It is wise to find the meaning of these words in the sensations one experiences.

It is in savoring the experience of riding through attention that deeper qualities are revealed. It is always right there in front of you and simple once you see it. The vision starts when you slow down and find the gap between things." - Craig

Sant, och det är typiskt en sådan sak jag trodde jag hade förstått ganska bra, tills igår. Handen som vi hör "traditionella" tränare förklara ska vara stilla, och låg, det kan vi stryka ett sträck över. Handen som den primära hjälpen som Craig använder den, är så fin att du inte kan se den och du kan knappt känna den. Som om han hade det sköraste fågelägget i handen. Allt han gör med den är att följa hästens rörelse. Japp, vilket är väldigt enkelt om du har en bra och balanserad sits! Så återigen sitsen är extremt viktig! Men handen följer handen är inte låg eller låst!

Det handlar det om tajming, Vill du påverka hästen, gör det när du har rätt tajming! Alltså när hästens ben är i luften eller på marken, beroende på vad det är du vill utföra. Höj handen lite med rätt tajming och hästen kommer höja det frambenet, (se bilden nedan).

Fungerar inte timingen, eller om något blir fel, gå alltid tillbaka till så lite hjälper som möjligt. Om du använder, ben, sits och hand samtidigt på båda sidorna, blir det dessutom väldigt svårt för dig att veta vad felet berodde på. Om du istället går tillbaka till en hjälp (handen), och en hand som är den primära hjälpen, och får den att fungera så kan du lättare därifrån se vart felet uppstår. (Hästen är aldrig fel, tänk på det! ) Ju duktigare och skickligare du blir ju mer kan du påverka hästen i form av tajming. Den primära tygeln, den sekundära tygeln och även med din sits och dina ben. Craig är extremt skicklig och kunnig teoretiskt och ibland blir man helt förvirrad och helt slut i huvudet! När han börjar prata om att hästen är som en klocka, och man kan flytta sin händer för att påverka hästens position olika grader från hästens kropp, som då går at förklara med hjälp av en klocka.... Förvirrande och jag tänker inte ens försöka förklara det närmare här. Men jag älskar att han är så teoretiskt kunnig och delar med sig av det, för när man väl fattar, då förstår man verkligen.

Eller åtminstone tror man det för stunden. För när man tror att man förstår, då är det dags för lite mer information och så är man tillbaka på förvirrad igen!

I går pratade vi mycket om när och hur man ska påverka hästen. Halvhalt, indirekt och omvänd halvhalt när hästens ben är i luften och direkttygeltag när hästens ben är i marken. Det där låter sjukt förvirrande jag vet! Men ju mer man tänker på det och ju mer man försöker känna hur hästen rör sig och bara följer med så stämmer det! Om jag exempelvis vill rida en öppna så måste jag förstå hur hästens ben rör sig i en öppna och då följa med min sists och min hand. Om jag gör för mycket eller hamnar fel i timingen så förstör jag för hästen!

Det låter svårt och det är svårt, men endast för att man tänker för mycket. Stanna upp och känn! Känn vad som händer när hästen går i en öppna och bara följ, du kommer märka att dina händer, när du bara följer, kommer flytta sig med hästen. Det svåra blir att verkligen följa med hästen! Det kräver att du har en kontakt med hästens mun. Så det jag säger är inte att man ska ha långa tyglar. MEN och ett stort men på den, för det är verkligen fina händer man ska ha. Vilket hör ihop med sitsen. Här hos Craig, får man som sagt inte rida på hästarna förrän Craig är så pass säker på att man har en bra och korrekt sits, så man absolut inte stör hästen i munnen. Väldigt sunt tycker jag! Tänk alla ridskolor i Sverige skulle ta efter det! Vad många glada fina hästar det skulle finnas i Sverige då!

Nu börjar denna fantastiska resa närma sig sitt slut. I morgon åker jag hem, kommer inte vara hemma förrän på lördag, men det ska bli så kul att komma hem till mina egna hästar!

Det har varit extremt lärorikt att vara här, jag hade jättegärna stannat längre, men jag saknar mina egna hästar, så några veckor 2 gånger per år kanske skulle vara lagom att komma hit och lära sig! Fast jag tycker att Craig och Mary Anne ska flytta till Europa. Då hade det ju i alla fall varit möjligt att ta med sina egna hästar! :)

Jag har lärt mig massor, Mycket av de största insikterna för mig tror jag har varit att förändra mitt synsätt, som jag även har försökt förklara här i tidigare inlägg. Hästarna här är fantastiska lärare. Är övertygad om att mina hästar där hemma också är det! Alla hästar förstår snällhet och alla hästar kan bli fantastiska bara man lyssnar på dem! 

Den stora skillnaden för mig är att verkligen förstå hur hästen rör sig, hur du ska följa med och hur och när du kan inverka. Timingen alltså.  Timingen är svår att förklara i ord, man måste försöka hitta och känna den. Jag ska försöka förklara i något annat inlägg. När du blir avslappnad och balanserad i din sits, först då kan du verkligen börja känna vad hästen gör. Så utan en bra sits, är det svårt att gå vidare med denna ridning. Återigen därför sitsen är så viktig! Skapa en relation med hästen där små mjuka medel genomsyrar allt, där man skapar en harmonisk miljö är A och O, vill man ha en häst som är mjuk och följsam så startar det med dig! 

Jag har tänkt mycket på det här med hästens balans och bärighet. Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska kunna förklara och uttrycka mig kring detta, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försök. 

Jag har ju nästan alltid haft alla mina hästar från början, det vill säga från föl i princip. Det gör ju att jag tidigt lär känna varje individ. Jag börjar alltid jobba unghästarna från marken, där man genom att vara med hästen, börjar bygga upp en relation. En annan viktig del är longeringen och nu ska jag försöka förklara hur jag longerar och vad jag tittar efter.  Longeringen visar väldigt tydligt hästen styrkor, svagheter och även hur den är psyksikt. Nu longerar inte jag på en sån där jättevolt som man ser många göra. När jag longerar har jag ett syfte att få hästen lösgjord, både mentalt och fysiskt. Syftet är INTE att trötta ut hästen, för att den ska vara lugn innan jag rider. Tyvärr ser man ofta många longer sina hästar i det syftet, även att det bara ska springa runt runt på en jättevolt ofta med inspänningar. Resultatet blir ju då att varje gång hästen kommer in i ridhuset/ridbanan förväntas den att springa som en dåre. Jag vill ha en häst som kommer in i ridhuset och väntar, är uppmärksam och lyhörd för det vi ska göra idag. Jag vill ha en häst som med glädje kommer till ridhuset för att jobba. Dessutom är det ju bättre att få hästen att röra sig på ett sätt där den både behöver aktivera den mentala biten men även den fysiska. Jag har själv longerat på stora volter, och helt ärligt jag tyckte aldrig att det var roligt! Nu tycker jag det är jättekul att longera!  

Det jag tror (hoppas) att vi alla kan vara överens om är att hästen använder sitt huvud och hals för att balansera sin kropp. Hästen kommer höja huvudet för att underlätta för att få in bakbenen. Hästen kan jobba med ryggen fast den har ett högre huvud. Det som händer i hästens kropp och som man succesivt måste bygga upp, är musklerna och ligamenten i nacken. De är dessa muskler som hänger ihop med ryggmuskulaturen som hjälper hästen att bära upp ryggen. Höjt huvud = att musklerna och ligamenten i nacken bär upp ryggen.  Det betyder inte att vi kan forcera hästen och tvinga upp huvudet, utan det kommer succesivt när hästen blir starkare. Ju mer motstånd vi skapar, ju mer motstånd skapar hästen.

 

(Här kan ni se hur DaVinci kommer upp med huvudet för att få in bakbenen och återfå sin balans, han har endast en repgrimme kapson (craigs egen uppfinning), Som enkelt får plats under tränset så man kan longera innan ridning)

Vad händer då när vi spänner in hästens huvud? Det är något jag verkligen försöker förstå, argumentet man oftast får, är att om huvudet inte kommer ner arbetar hästen inte med ryggen genom bakbenen. Jag kan här och nu säga att av vad jag har sett stämmer inte det. Du kan inte med hjälp av att tvinga hästens huvud att vara i en viss position åstadkomma att hästen arbetar korrekt genom kroppen. Hur ska en unghäst som kanske bara rört sig helt lös kunna hitta sin balans på en forcerad yta, med inspänningar kunna hitta sin balans? När jag börjar longera mina unghästar använder jag aldrig mer än en kapson. (ett grimm liknande verktyg där linan fäster mitt på nosen.) Mina unghästar har efter några gånger inget problem med att arbeta med huvudet i position där nacken är högsta punkten, nosen är något framför lod, mage kommer upp, ryggen höjs och bakbenen är drivande. Alltså en position där hästen faktiskt rör sig korrekt och optimalt genom hela kroppen.  När du forcerar huvudet med hjälp av diverse hjälpmedel riskerar du att med allra största sannolikhet få en häst som 1. Inte bär sig i balans 2. Inte arbetar anatomiskt korrekt och 3. Blir framtung och drar sig fram med frambenen i stället för att skjuta ifrån med bakbenen. 4.Du arbetar med motstånd och kommer få en spänd häst. För att kompensera för den ihopdragna halsen, ska man driva på hästen framåt, för mig helt sjukt och alla hästar borde säga ifrån.

 

(Lillan longering hemma, innan jag åkte. Arbetar med en fin takt genom hela kroppen med huvudet i en lagom position. Aldrig nacke lägre än manke! (vet att kvaliten på bilderna är jättedålig men de får duga.))

Sen kan jag verkligen säga att det inte är lätt att longera! Det är super enkelt att stå på mitten och be hästen springa runt runt på en volt, men för mig är det inte longering och helt ärligt ser jag inte vad syftet är med det. Det är kanske ett sätt att få hästen att röra på sig, men det är inte träning. Jag säger det eftersom jag själv har longerat precis så, bara det att nu vet jag lite mer och kommer inte göra det igen! 

Det jag alltid tittar efter när jag arbetar en häst på lina är dels hur den skrittar;

*Arbetar den fram genom hela kroppen

*Hur hästen spårar, går bakebenen rakt i framhovarnas spår eller kommer något bakben ut åt nått håll?

*Tar den lika långa steg, hur är övertrampet (bakhovarnas tramp över framhovarnas spår) det ska helst vara minst en hov över.

*Har hästen ett flow som går genom hela kroppen, alltså takten

i trav försöker jag se hur bakbenen jobbar och hur dom driver, samma som i skritten egentligen. Bakbenen ska minst trampa i framhovarnas spår. Hästen ska bära upp sitt huvud och hals och röra sig med en bra jämn takt där huvudet sträckas ut framåt nedåt (utan att bli för lågt) bakbenens ska trycka från och i kombination med huvudets position bära upp hästens rygg. (hästen arbetar då framåt genom hela kroppen.)

Galopp gör jag inte mycket på lina. Mest att dom ska lära sig hjälperna för at fatta galopp, alltså en cirkel rörelse i rörelseriktningen framåt med din hand, tänk omvänd halvhalt. Detta gör jag från skritt för att på bästa sätt se till att hästen inte använder vikten utan verkligen trycker ifrån med bakbenen. Vilket är lättare att få när man börjar öka minska skritten med stora skillnader, så man nästan tänker piaff. Hästen ska vänta och börja få kontakt med sina diagonaler vilket behövs för galoppen.

VIKTIGT: Hästens position innan aktion – Även vid longering. Inget är svårt om hästen har rätt position och då inte för att den är låst i en position, utan för att du har bett den om att vara där men så fort den är där måste du ge efter.

Det man inte heller får glömma när man longerar är att det ska finnas ett syfte med det. Jag vill ju kunna föra över detta till ridningen så småningom och arbetar därför efter det. Samma signaler som jag vill ha när jag rider alltså kontakt på linan hela tiden, inget motstånd men en lätt kontakt (samma som jag vill ha i tyglarna när jag rider). Jag longerar heller aldrig på super stora volter utan använder mig gärna av en hörna, långsidorna och mindre volter. Återigen glöm inte att hästens position alltid förekommer det den ska utföra! Jag använder alltid ett spö, men hästen ska vara lugn och absolut inte rädd, så jag tränar mkt på att de ska kunna vara tillfreds med att det finns där som en förlängd arm jag kan klappa hästen med samtidigt som jag longerar. Pisken ska fungera både avslappnade och framåtdrivande, beroende på hur man använder den. Överlag så ger alltid övergångar mer för hästen både i styrka och lösgjordhet, än att bara trava eller galoppera runt runt. Det man även kommer se i övergångarna är att hästen vill ta upp huvudet, ta något kortare steg med bakbenen för att på så vis flytta över vikten till bakbenen i övergången. Lika så om vi ber den gå mer fram, då kommer bakbenen behöva skjuta på mer och huvudet kommer behöva komma upp. Allt detta blir ju väldigt svårt för hästen om den är inspänd!

(Bilder tagna från internet, vet inte alls vems hästar det är och det är verkligen inte meningen att hänga ut någon! men som man tydligt kan se här, så är hästarna låsta i halsmuskultaren vilket gör att de inte kan arbeta fritt genom ryggen. Det har även alldeles för mycket vikt på framdelen. Alla tre med någon form av inspänning. När hästen går där, kan de dessutom inte se ordentligt. Hästarna ser kanske inte så jättenöjda och glada ut heller?)

Japp det var ett långt inlägg, ändå skulle jag kunna lägga till hur mkt detaljer som helst, men här är i alla fall i korta drag hur jag tänker när jag longerar hästar. 

Ibland blir jag bara så ledsen! Tänk så många hästar runt om i världen som bara har det så hemskt! Det värsta är att det faktiskt är hästar som tävlar inom olika discipliner. Nästan alla hästar här kommer från olika bakgrunder. Det är hästar som har räddats av olika anledningar. En har varit western häst, eftersom han då var tvungen att lära sig att slappna av i musklerna för att bli ”lösgjord” bands hans huvud fast under flera timmar/nätter i sidorna och uppåt, så att musklerna skulle ”slappna av” och bli trött så, så han på så vis skulle bli lösgjord! Som om inte det skapar mer motstånd! En annan har ridits med så skarpa bett att han är jätterädd om sin mun, och extremt orolig. Vissa andra har råkat ut för diverse otrevligheter och lämnats som sista utväg till räddningspersoner, varpå de till slut hamnat hos Craig och Mary Anne. En annan av hästarna har blivit så felriden, att han blev så hård att han i princip var livsfarlig när han kom, sprang över folk sparkades och bets (en rädd och otrygg häst).

I dag är dessa hästar jättefina, de flesta har något fysiskt problem, men det är inget man i större bemärkelse märker av. Alla gör rörelser som piaff, passage, galopp ombyten och många mycket svårare saker en så. Alla hästarna är så känsliga och fina att rida att det är rena drömmen. Gör du rätt gör dom rätt. Visst kan man märka av deras förflutna, man kan se det på dem att det inte har haft det speciellt lätt. Nu mår det bra och möts inte av något annat än vänlighet!

Det är så fantastiskt att ”förstörda” hästar med problem, som så många gånger kunde varit döda vid det här laget, får en andra chans och blir fantastiska hästar. Fast visst hade det varit bättre om hästarna fått det bra från början!

Tänk så många hästar som inte skulle behöva dö om bara vi människor la ner lite mer tid på att försöka förstå hur det fungerar istället för att rida hårdare och förstöra hästarna lite mer. Hästar är känsliga, det finns inte en häst du måste sätta på ett skarpt bett på, eller för den delen inspänningstyglar. Hästen måste få en chans att hitta sin egen balans, hjälp den med det.  Ett skarpare bett för att hästen är ”stark”? Ställ dig frågan varför är hästen stark? Kan det bero på att den arbetar med för mycket vikt framåt. Antagligen. Kommer problemet då lösas genom att du betslar upp? Svar NEJ, du kommer få en häst som blir mer framtung och du kommer behöva betsla upp igen! Skulle du vilja ha massa skrot i munnen om du var häst, eller skulle du vilja att någon var fin, mjuk och följsam?! För mig är det enkelt!

Jag har valt att förändra min ridning för att nu vet jag att det går att rida mycket lättare och uppnå mycket större resultat! Jag vill att hästen ska bära sig själv, jag vill inte bära den, för mig är det viktigaste att jag och hästen är ett team där vi gör allt tillsammans. Då måste jag anpassa mig efter hästen och försöka börja förstå den på riktigt!

En sak som gör mig glad är debatten om rollkür, jag kan inte rent praktiskt se hur de ska kunna kolla alla, men jag tycker det är bra att länder börjar förbjuda det! Det visar att världen i alla fall är på rätt spår när det gäller hästar och ridning. Sen tycker jag att alla som ska lära sig rida, köpa häst eller har häst, borde lära sig om hästens anatomi. Då skulle inte rollkür förekomma, då kanske fler skulle förstå att en häst som ”går på tygeln” eller ”i form” kanske inte arbetar optimalt. Kanske är det också därför det är så otroligt vanligt med skador som exempelvis inflammationer i leder och muskler eller andra diffusa hältor? Kanske kan det vara så att det finns ett samband?! 

(bilder från några av hästarna här; Carra, Nevar, DaVinci, Blue)

För att arbeta bra tillsammans med hästen, måste du först harmonisera med hästens rörelse, hästens hjärtslag och hästens sätt att vara. Du måste slappna av och följa med hästen i harmoni. Det ska bli något ni båda letar efter och strävar efter att uppnå (Det som jag även kollar för att vara conectad eller linked med hästen). Du ska följa med som en våg på hästens energi, en energi som ni ska dela. För att skapa rörelse måste du insinuera förändringarna som du vill att hästen ska få dig att känna. Om du exempelvis vill galoppera, måste du tillåta din kropp att komma ihåg hur hästen får dig att känna när du galopperar, känslan som uppstår i din kropp. Du måste tillåta din kropp att följa med och minnas hur det känns. Du blir bara lite excentrisk i rörelsen i skritten och tänker galopp, små små tankar som förbereder din kropp på känslan du har när du galopperar. Eftersom hästen vill känna harmoni kommer hästen svara med att galoppera, vilket för er tillbaka till en perfekt harmoni igen.

Om du tillexempel sjunger med en annan sångare, som sjunger lite fel, eller om någon spelar lite fel på ett instrument när du sjunger så kan du antingen; stoppa allt och säga att det var fel, förstöra det ni höll på med, kanske till och med tappa flowet ni hade. Eller så kan du justera lite själv så att ni hittar varandra igen, vilket skapar förtroende, och som de flesta gör när man sjunger tillsammans man backar upp varandra. Som en sångare så anpassar sig hästen och belöningen blir den underbara känslan av sann harmoni.

Låter inte så svårt eller hur? :) Det är inte så svårt, man måste bara tillåta sig själv att känna och vara. Som jag skrivit innan det är inte svårt det är bara heller inte lätt. Anledningen till att det inte är lätt är för att vi tänker mer än vad vi känner. Hästar känner mer än vad de tänker. Vill vi inte möta våra älskade vänner där de är och kommunicerar?

 

För att knyta an och förtydliga vad jag menar med det jag skrev i inlägget - "Förändra din inställning till hästen och ridningen", Så hittade jag det här just nu på Craigs sida. Det här är vad jag menar med det inlägget! Och det är precis det här jag äntligen börhjar förstå! Jag börjar se saker med nya ögon, på ett helt nytt sätt!

"In dressage, initially you become aware of so many details and things... then you see different things... finally you see things different. This is an awakening process and on of maturing of awareness. 
So: 
1. you see things 
2. you see different things 
3. you see things differently. This is a process of awakening. 

It is opening to the space in things. Objectivity and subjectivity merge. They are part of the whole experience.... it is the ground. To understand the part one need to see the whole and to understand the whole is to know about its parts.

Mastery in dressage is a possibility for everyone who takes the time to look and see... while it has no end, its experience is always in the perfection of the beginning" - Craig

Måste även tillägga att det inte bara är i dressyr man kan bli en mästare, det kan man bli inom vilken gren man önskar bara man lär sig förstå hästen och ser ridning med andra ögon.

Det handlar inte om vad du frågar om, utan hur du frågar!

Jag har kommit fram till en stor insikt! Det handlar inte om vad du gör eller frågar om, utan hur du gör det. Det är väldigt svårt att förklara, för det är egentligen samma sak, bara det att det ändå inte är det. Det är inställningen det handlar om. Hur ofta får man exempelvis inte höra när man rider en lektion, att DU ska få hästen att göra något ”go on make the horse do…”.  Tänk istället om hästen vill göra det av sig själv, för att du med små medel hjälper den att hamna i rätt position för det du vill att den ska utföra. Och om det inte skulle bli det, kan det vara så att dina förberedelser kanske inte var korrekta?

Det är svårt att förklara det här, men den stora skillnaden jag har märkt, är att hästen vill göra rätt om du ber den på ett korrekt sätt, och om du då bara förbereder den på ett bra sätt kommer den göra det du ber om. Du kommer alltså inte behöva korrigera den i varje steg.

En liten tanke bara som jag tror man måste uppleva, för att verkligen förstå men fundera lite på det och jag tror det kan hjälpa väldigt mycket!

 

 

"In dressage, it is not a matter of talking yourself into believing that everything is OK. You need to take the whole thing apart. Some people are afraid to do that. You must be brave for yourself and your horse.

Place your mind on what is simple, because the horse is.

Place your mind on what is kind because you need the horse to be kind to you.

Place your mind on gentleness because it is what joins both of you together.

Place your mind on self carriage because neither you nor the horse will find pleasure in carrying the other.

Place your mind is the secret that you need to get.

It is not about the movement. It is about the cultivating the time and the mind of a lover of the horse who develops this beauty through a harmonious relationship. This is the substance of excellent dressage. - Crag Stewen"

 

"Jag har fattat det som att du rider/red men stadig kontakt med bettet innan. Eller jag kanske har fel? Men i vilket fall, kommer du fortsätta göra det? Och har något angående hästens "form" ändrats för dig? Eller eller går hästen fortfarande i form om den rids med tygelkontakt och "mellan skänkel och hand"? Hur ser du på detta nu? :) kram"

Hej Elin! Kul med dina frågor ska försöka förklara det så gott jag kan i text.  Jag är en sån där person som gillar att visa när jag förklarar, därför gillar jag inte riktigt att skriva.  Men gör ett försök. Skriver det som ett inlägg för det blev så himla långt. 

Du ska fortfarande ha kontakt med bettet, det den här ridningen handlar om är att det är så mkt mindre hjälper. Kontakten med bettet handlar om att du kan flytta bettet mm i hästens mun. Prova att häng ett träns fritt exempelvis mellan två rep, (ex. man sätter ihop repen man brukar binda hästen i när man ryktar i stallgången och hänger tränset på dem, löst) sen tar du båda tyglarna,(som när du rider) du kommer märka att bara tyglarnas vikt kommer att få bettet att röra sig, mer så behövs alltså inte. Målet är att du ska göra så lite som möjligt, så att bettet aldrig börja vrida sig. Om man är balanserad och avslappnad i sitsen sker alla rörelser genom kroppen och handen kommer då avslappnat att följa med. Så sitsen är A och O.

Att rida hästen mellan hand och skänkel, antar att du syftar på att man rider hästen fram för skänkeln och samlar upp det i halvhalter med handen. Som jag skulle se det är att hästen svarar lika bra för skänkeln och handen, då är hästen mellan hand och skänkel. Då innebär fram för skänkeln att skapa mer space och air för hästen, alltså genom att du öppnar upp med dina skänklar så att hästen får mer utrymme att röra sig, vilket även det kräver att du är avslappnad och följsam i din sits. Hästen ska vilja gå fram av sig själv, det går inte att komma någon stans genom att tvinga hästen. Eller fel av mig det går absolut, men det är inte så jag vill rida. Syftet med den här ridningen är för mig att rida hästen på hästens villkor. Det betyder inte att jag inte vill utvecklas. Men jag har märkt att bara genom att fokusera lite mer på sitsen och bli ännu mjukare kan jag göra mer! Hästarna blir lugna, avslappnade och glada. Dessutom min största utveckling är att jag vet hur och vad som händer när jag flyttar min sits mm.  Hästen känner ju allt så det jag jobbar på nu är att bli ännu mindre i mina signaler och då alltså från sitsen. Att göra rörelserna mjukare; med skänkeln (tänk mer att man ska flytta pälsen lite försiktigt när man ska svänga, inge kläm och sparkar.)  Bettet så som jag beskrev innan. Ingen annan än hästen ska kunna se eller känna vad jag gör. (det är målbilden, jag är inte riktigt där än ;) )

Det är väldigt svårt att förklara detta i ord, tror man måste se och känna hur lätt det ska vara för att på riktigt förstå. Jag tyckte att jag hade kommit en bit innan jag kom hit. Men nu när jag är här, är det lätthet på en helt annan nivå. Syftet är att du ska vara så pass conected (kontaktad, linked,) till hästen att du i princip tänker en sak och så utförs det.

Jag brukar inte alls fokusera på vart hästen har huvudet. Huvudet kommer på plats när alla andra bitar gör. När hästen börjar bära sig i balans tillsammans med dig, då kommer den att välja en form där det är optimalt för den att arbeta. Det många glömmer är att hästen faktiskt håller balansen med sitt huvud och sin hals och även att det är musklerna och ligament i nacken som ska hjälpa hästen att bära upp sin rygg. Därför enligt mig kan det inte komma något gått ur att börja dra ihop hästens hals.

Hoppas det blev lite tydligare nu J Annars får du fråga igen! Jag gör så gott jag kan men det är svårt att förklara med ord. Vissa ord tycker jag heller inte om att översätta från engelska, det finns inget bra ord på svenska, hoppas det inte gör nått.

Connection – Feel –Give  är bra att utgå ifrån och att allt ska ske med så mjuka och snälla hjälper som möjligt! 

Som jag sagt förut det är egentligen ganska logiskt men det är inte lätt. Jag har funderat mycket nu när jag är här. Allt handlar om hur saker och ting tolkas. Eller snarare kanske att ens bakgrund påverkar hur man tolkar saker. Jag tror ingen som håller på med hästar vill vara elaka eller hårda. Vi älskar våra hästar, varför skulle vi annars tillbringa så mycket tid tillsammans med dem?! Men jag tror att jag ser saker på ett helt annat sätt nu, sen jag träffade Craig. Hans teoretiska kunskaper om ridning och träning av hästar och hans bakgrund är så fullt med information, att det alltid finns ett svar på allt! Ett svar eller flera och med förklaringar på många olika sätt! Jag har aldrig träffat en sådan kunnig person förut och man blir som en svamp när man rider för honom när man försöker få in allt i sitt lilla huvud!

Min erfarenhet är att jag alltid letat efter något annat, jag har inte vetat vad förrän jag träffade Craig. Men en sak jag tycker alla ska tänka på är att en häst kan känna en fluga på sin rygg, så visst tusan kan de känna oss, och vi påverkar dem mer än vad vi tror.  Oftast inte på ett positivt sätt, när vi inte är 100% balanserade och följsamma.

Då kanske många tänker så här; "jag rider väldigt mjukt och följsamt" NO SHIT det trodde jag också.. men nix jag kanske gjorde det jämfört med många andra, men jag kan fortfarande bli otroligt mycket mer följsam och mjuk. Hästen kan fortfarande känna en fluga så när jag börjar ge så små hjälper och får hästen att göra allt jag ber dem om, nästan så man bara styr dem med tanken då först blir man "ett med hästen".

Åter till min tanke. Ska ta ett exempel för att förklara; Öppna - hästen ska gå på 3 (eller 4 spår), vanligtvis 3 för det blir mer precist. hästen ska flytta inner bak i linje med det yttre frambenet och vara ställd inåt (från rörelseriktningen på diagonal och spår.) Som man traditionellt sätt hade förklarat detta är att hästen ska vara rund för innerskänkeln och flytta från den upp i yttertygeln. Då kan man ju välja själv antingen; 1. kan man rida den genom att man trycker med innerskänkeln och "samlar" upp det i yttertygeln. eller 2.Man kan välja att ge på yttertygeln och skapa en rörelse med innerskänkel så kallad "inpulsion leg" vilket innebär att man flyttar sitt ben i takt med hästen men endast rör den lätt. Man skapar ett flow genom hela kroppen. Som ni ser egentligen samma svar, allt handlar om vad man har för synsätt och erfarenhet.

Allt kommer dock tillbaka till att försöka känna hur hästen rör sig och följa med i hästens rörelse! 

Ingen har förklarat för mig att det går att rida en öppna som alternativ 2. Men nu vet jag att det går och då börjar man ju ifrågasätta., vad ska man med en fast yttertygel till? den blockerar ju bogen dit hästen ska röra sig? ganska konstigt egentligen. Men att ge med yttertygeln blir väldigt logiskt, det skapar plats. hästen vill ju hellre röra sig dit där det finns plats. Varför ska man trycka med innerskänkeln, det får ju bara hästen att vika sig på mitten och därmed disconecta. Det är ganska kul, nu när jag rider en del här på väldigt välutbildade hästar och försöker rädda mig själv, i tex en öppna när jag tycker att den inte flyttar sig tillräckligt mkt åt sidan, eller böjer sig för mkt, då tar jag lite i den tygeln dit hästen ska gå (alltså yttertygeln) och helt plötsligt fåt jag ett helt annat resultat än det jag vill ha! hästen går åt andra hållet eller böjer sig bara mer! 

Jag har lite hästar att träna på här, och för mig handlar det mest om just nu att känna, få in känslan i kroppen, inte bara i huvudet. Så när jag kommer hem ska alla mina små olater vara borta det är mitt mål! :)