bettet - Vad är egentligen kontakt?
Vad är den ”rätta” kontakten med bettet?
Har fått många frågor om det och nu ska jag försöka förklara lite mer… :)
Är det meningen att man ska känna ett gram motstånd/tryck i handen? Eller kanske 5 gram? Eller Ett kg? Ska man rida hästen fram till bettet så att du kan känna att den trycker med bakbenen in i bettet, tyglarna och handen? Hur mycket ”kontakt” vill man ha för att veta att hästen är på bettet?
I den klassiska metoden, den jag studerar nu, är kontakt bara ”touch”, alltså väldigt väldigt mjukt. Ryttaren kommunicerar med hästen genom tygelns vikt, ingen kraft eller tryck mot hästens mun. Hästen läppar ska inte ens röra sig när ryttaren rör sin hand.
Om du tittar på kontakten mellan tygeln och bettet, så är det en litet område där läder möter metall. När man försiktigt börjar lyfta lädret (tygeln) mot metallen (bettet), är det ett litet moment då tygeln kommer i kontakt med bettet. Det är det som är kontakt! Och det räcker! Bettet rör sig inte på grund av din hand utan på grund av den lätta vikten av tygeln. Ryttarens hand ska vara mjuk, avslappnad och följsam.
Om man kan känna denna mjuka kontakt så kan du kommunicera med hårfina förslag. Om du har lärt dig dessa tygelhjälper så kommer du kunna kommunicera med hästen så att du kan styra över exakt hur och var hästen lägger sin vikt, vilka rörelser du vill att den ska utföra och även vilken gångart du vill att den ska ha, med super mjuka lätta händer. Du kommer kunna använda minsta möjliga hjälper för att få hästen i den form du behöver för att göra rörelsen simpel och lätt för hästen. Du kommer inte behöva använda tryck. Men för att ”touch” ska fungera krävs det att det finns en länk/kontakt mellan ryttarens mind och hästens.
Hästens mun och sinne (mind) är involverad, precis som ryttarens hand är med bettet. Hästen ska vara fri att få vara nyfiken och mjuk mot kontakten mellan handen och bettet precis som du som ryttare är. Men det måste börja någonstans. En häst som alltid har bemötts av en hård och icke följsam hand kommer att vara osäker och kommer därför behöva en extremt mjuk hand innan den börjar lita på att handen är snäll.
En helt lösgjord och balanserad häst (och ryttare) med en bra syn på utbildning kan använda sig av ett vanligt enkelt bett, som något att lyssna och kommunicera igenom på ett ”tyst”, enkelt och mjukt sätt mellan varandra. Om hästen börjar spänna sig är det första den gör att spänna sig i munnen och på samma sätt när den slappnar av är det sista den gör att ge efter i munnen. Handen hos ryttaren gör lite samma sak. När vi spänner oss låser vi handen först, när vi sen slappnar av, kan handen vara avslappnad. (Därför är det så viktigt med an avslappnad sits så man på riktigt kan vara mjuk, följsam och avslappnad = på riktigt trygg i sadeln – inte rädd eller osäker)
Vikten av tygelkontakten är ganska lätt om både hästen och ryttaren är självbäriga och perfekt balanserade. Om vi inte är lösgjorda eller balanserade, så uttrycker vi vår stelhet eller saknad av koordination genom bettet. Ingen är perfekt så det är klart att det är svårt, men en av hästen och ryttaren måste försöka få en bild av en bättre kontakt mellan hand och bett.. vilket kommer börja med att ryttaren får ändra på sitt sätt att tänka. En häst som aldrig har behövt försvara sig i munnen kommer inte upplevas som hård eller stark. Däremot en häst som alltid har blivit mött av en hård hand kommer börja med att dra emot eller undvika kontakt helt, i rent självförsvar.
Vissa hästar kommer hänga på bettet, vissa kommer leka med det, vissa vill dra det mellan tänderna, vissa kommer vilja dra emot det och vissa kommer vilja dra ner nosen för att slippa kontakten med bettet helt. Det är precis samma problem som en obalanserad och rädd ryttares hand har. På det klassiska viset ser du varje förändring i bettet som ett sätt att få information på, ett sätt att kommunicera genom och en indikation på förändringar i hästens bärighet, balans och mentala närvaro (lugn). Ryttaren ignorerar ALDRIG hästens obehag. Ryttaren går ALLTID tillbaka till ”touch”, alltså till lätthet.
Känslan med tyglarna och kommunikationen med bettet mellan dig och hästen ska vara som att du håller en liten fågelunge. Du ska inte klämma, dra eller hänga i handen/bettet utan sträva efter en mjuk kontakt med hästen där er balans tillsammans är mjuk och känslig och rytmen är underbar! Tygelns vikt, är den rätta kontakten, och är den rätta länken mellan två sinnen (minds)
Lär känna din häst och lyssna!
Syftet med den här bloggen är att jag vill försöka förmedla all den kunskap jag har, och annat som jag tycker är intressant och vill dela med mig av. Jag är inte fullärd utan utvecklas och lär varje dag! Jag försöker att alltid lyssna på hästen, hästen är läraren. Med det synsättet kommer man längre och får dessutom en bättre relation med sin häst. Vem vet bättre hur hästen fungerar och vad den behöver än hästen själv? Jag tycker det är märkligt när man ofta får höra; min häst tycker så och så, min häst gör så därför för att... Min häst tycker inte om det... osv osv. Gör dom verkligen det? Jag tror inte att hästar går runt och tänker en massa på vad dom gillar eller inte gillar. Jag tror att hästar är nöjda så länge man lyssnar på dem, och de är levande varelser så det kan ha olika dagsformer. För att få bra resultat måste man lära känna sin häst så man vet vad som är normalt för den och vad som avviker. Ta Lillan som exempel, hon sover väldigt länge och väldigt ofta, dessutom äter hon inte alltid upp sin mat (kraftfoder). Nu har jag fött upp henne själv och vet att hon alltid varit sån, det betyder alltså inte att hon är sjuk. Hon gillar bara att sova mycket. Sen tar man ut och jobbar henne och hon är pigg och glad som alltid! Sen är Lillan en unghäst och hon växer fortfarande, just nu fäller hon även och dessutom tror jag hon håller på och byter tänder. Alla dessa faktorer påverkar dagsformen hos en häst. Nu arbetar jag inte mina hästar fysiskt hårt, utan fokuserar mycket mer på den mentala biten, så risken för att jag skulle överanstränga mina unghästar är inte så stor. Dom arbetar endast i den form dom är redo för och aldrig med något tvång eller inspänning, och inte heller några längre pass.
Att göra ett schema för hur man ska arbeta hästen för att uppnå vissa mål är väl i sig bra, men det man inte får glömma är att det är DU som har gjort schemat efter hur DU just då tror att hästen mår. Det kan förändras, Hästen kan få träningsvärk, kanske växer, kanske är trött eller andra orsaker. Där är det ditt ansvar som ryttare/ägare/tränare att verkligen lyssna på hästen. Alla små tecken kan betyda något! Om man är uppmärksam kommer man få en positiv häst som kommer tycka att arbeta är roligt, men du kommer även minska risken för att du överanstränger hästen och därför minska risken för inflammationer i muskler och leder.
Vad visar en bild egentligen?
"There are certain biomechanical realities involved in working horses but there are always certain psychological ones as well. The psychological realities have to always be first on the list.
Anytime special bits, special nose bands, draw reins, side reins or another man made contraption is used to position the horse are used, neither the psychological nor biomechanical realities are being considered.
Photographs are at best a pretty poor way to assess a horse's performance if for no other reason that the vast majority of people have never seen a correctly working horse nor have they witnessed a horse being properly trained. The appearance at the start is not what you find in the end. In addition, horses with imperfections in conformation each have their own way of progressing.
If a picture of the horse's mind could be taken, it would be a far better indicator but such a camera does not exist. Most people are very badly instructed to see what they have been improperly taught. This is not just at the "public level" but at the elite level too.
It is most important not to look at the appearance of the horse but the psychological atmosphere in which they work. Calm, quite, gentle work is always good regardless of superficial appearance. Lightness in the end is correctness. Many top competitive horses are neither light, calm nor correct and yet we see a constant parade of pictures.
Flat out, dressage as it is taught today is abusive and wrong. Whatever biomechanics you see is flawed to say the least. Show me the lightness, and kindness in the work. The best that I see is an owner sticking a carrot in a horse's face but in the work, not so much." - Craig Steven
Sant, intressant och lite det jag försöker förklara i min blogg, dels med inlägget om balans men även i inlägget om longering. Varför spänna in hästen med diverse människotillverkade redskap som inte ens gynnar hästen?! Kanske är dags att inställt börja lyssna på hästen och börja förstå vad man kan åstadkomma om man ändrar sin ridning!
Hästens balans
Hur kan man se att en häst är korrekt balanserad och använder sin kropp på ett korrekt sätt? Jo, genom hur den ställer upp sig själv och hur den rör sig. Rörelsen gick jag in på när jag skrev om longering, här ska jag istället försöka förklara det lite mer extriört.
Du vill ha en häst som ställer upp sig squared, alltså med alla 4 hovarna som en fyrkant under hästens kropp, lika mycket vikt på alla hovar, i bra vinklar under kroppen. Du vill att hästen ska ha vikten under kroppen i linje med bogen och även i en bra linje i bak. Hästen ska inte stå med bakbenen för mycket bakom sig, eller för mkt in under kroppen. Ju mer den tar in benen under kroppen eller framför/bakom sig, ju mer försöker den kompensera för något annat. En frisk häst kan stå med lika mycket vikt på alla 4 hovarna. Vissa hästar har en naturligt bra balans, andra måste man hjälpa en bit på vägen. Självklart hör det ihop med hur hästen ser ut extriört. En häst med bra extriör har ofta bra balans och lättare att använda sin kropp korrekt. En häst med vissa deffekter eller svårigheter kan fortfarande lära sig att använda sin kropp på ett bättre sätt. Vilket jag såg tydligt hos Craig, där nästan alla hästarna hade en fysisk svårighet men som i alla fall gjorde svårklass rörelser.
Det finns inget enkelt svar till hur man får hästen att bli balanserad. Men ett tecken på att den är det, är när den kan ställa upp ”squared”, och när den föredrar att göra det! Hästen måste få hitta sin egen balans, du kan inte tvinga den, därför hjälper det inte med diverse inspänningar osv. Det är bättre att långsamt börja få hästen att koppla hjärnan med benen och hovarna. Vilket endast går om man har en mentalt avslappnad häst, vilket du endast kommer att komma till om du inte jobbar med motstånd utan med snällhet! En bra och balanserad hov är också väldigt viktigt, som är rätt verkad eller skodd. (Jag ska skriva mer om hovar någon dag, men inte nu.)
Jag börjar alltid med hästarna från marken och försöker få dem att bli balanserade och få kontroll över sin egen kropp innan jag börjar rida. Om de inte kan balansera sig själva utan ryttare, hur ska de kunna hitta sin balans med en ryttare på ryggen? Därför mycket work in hand och longering. Det är inget jag endast gör med de yngre hästarna utan även med de äldre. Det är nyttigt även för mig att kunna se hur hästarna rör sig och att jag kan påverka dem även från marken. Den stora fördelen när man är från marken också är att man faktiskt kan få hästen att sträcka ut huvudet framåt, det är mycket svårare från ryggen.
Innan jag började ändra mitt sätt att se på hästen, tänkte jag inte så mycket på hur hästen ställde upp sig. Inte heller på att det faktiskt kan vara avgörande för hästens hållbarhet och säger väldigt mycket om hur hästen använder sin kropp. Ta Doris som exempel, hon ställde alltid upp sig som en jag vet inte vad, alla fyra ben åt olika håll. Jag hade aldrig tänkt på att det kunde betyda något. Hon hoppade ju högt och gjorde det bra, dessutom aldrig varit skadad, (än)! Nu när hon faktiskt på riktigt börjar använda sin kropp korrekt, ställer hon alltid upp sig mycket bättre. Det är extremt intressant när man kollar på hur hästarna ställer sig, man kan redan där se hur det kommer att använda sin kropp, vad det har svårt och vad det har lätt för. När man även ber dom ställa sig korrekt märker man än mer vad det är för häst man har att jobba med, både fysiskt och mentalt.
Lillan står i princip alltid korrekt och har alltid gjort. hon har dessutom bra balans och kroppskontroll, Karisina har svårt för att ställa upp sig korrekt, ber man henne får hon lite hjärnsläpp, speciellt när jag började med henne. Hon var framtung, plus att hon hade alldeles för stora hovar (Som att hon gick runt i för stora skor) det bidrog till att hon tappade balansen och snubblade en del, vilket alltid resulterade i att hon bockade. Hon har blivit otroligt mkt bättre och börjar verkligen använda kroppen korrekt men det är en bit kvar, hon är fortfarande lite i framvikt och vill inte riktigt bära upp vikt på bakbenen. Det är intressant, hur mycket man kan tyda på en häst genom att bara låta den ställa upp och sen bara försöka flytta benen lite grann till den optimala positionen.
Här kommer lite bilder. Tänkte försöka ta lite kort på lite olika hästar någon dag, så kan jag förklara hur jag tänker när jag ser alla. Men då måste jag ha lite hjälp så det blir inte nu :)
Handen och Tajming
"THE HAND
The hand is the primary aid. There are six qualities of the hand:
1. The faithful hand awakens the horse's trust
2. The generous hand satisfies the horse's desire.
3. The educated hand studies actions and eliminates the horse's doubts.
4. The hand that brings happiness relieves the horse's suffering.
5. The hand that is free of avarice instructs the horse in freedom.
6. The respectful hand develops the mind and finds honor for its user.
Those who have such an educated hand find that it reveals the vision of the high art of dressage. It is wise to find the meaning of these words in the sensations one experiences.
It is in savoring the experience of riding through attention that deeper qualities are revealed. It is always right there in front of you and simple once you see it. The vision starts when you slow down and find the gap between things." - Craig
Sant, och det är typiskt en sådan sak jag trodde jag hade förstått ganska bra, tills igår. Handen som vi hör "traditionella" tränare förklara ska vara stilla, och låg, det kan vi stryka ett sträck över. Handen som den primära hjälpen som Craig använder den, är så fin att du inte kan se den och du kan knappt känna den. Som om han hade det sköraste fågelägget i handen. Allt han gör med den är att följa hästens rörelse. Japp, vilket är väldigt enkelt om du har en bra och balanserad sits! Så återigen sitsen är extremt viktig! Men handen följer handen är inte låg eller låst!
Det handlar det om tajming, Vill du påverka hästen, gör det när du har rätt tajming! Alltså när hästens ben är i luften eller på marken, beroende på vad det är du vill utföra. Höj handen lite med rätt tajming och hästen kommer höja det frambenet, (se bilden nedan).
Fungerar inte timingen, eller om något blir fel, gå alltid tillbaka till så lite hjälper som möjligt. Om du använder, ben, sits och hand samtidigt på båda sidorna, blir det dessutom väldigt svårt för dig att veta vad felet berodde på. Om du istället går tillbaka till en hjälp (handen), och en hand som är den primära hjälpen, och får den att fungera så kan du lättare därifrån se vart felet uppstår. (Hästen är aldrig fel, tänk på det! ) Ju duktigare och skickligare du blir ju mer kan du påverka hästen i form av tajming. Den primära tygeln, den sekundära tygeln och även med din sits och dina ben. Craig är extremt skicklig och kunnig teoretiskt och ibland blir man helt förvirrad och helt slut i huvudet! När han börjar prata om att hästen är som en klocka, och man kan flytta sin händer för att påverka hästens position olika grader från hästens kropp, som då går at förklara med hjälp av en klocka.... Förvirrande och jag tänker inte ens försöka förklara det närmare här. Men jag älskar att han är så teoretiskt kunnig och delar med sig av det, för när man väl fattar, då förstår man verkligen.
Eller åtminstone tror man det för stunden. För när man tror att man förstår, då är det dags för lite mer information och så är man tillbaka på förvirrad igen!
I går pratade vi mycket om när och hur man ska påverka hästen. Halvhalt, indirekt och omvänd halvhalt när hästens ben är i luften och direkttygeltag när hästens ben är i marken. Det där låter sjukt förvirrande jag vet! Men ju mer man tänker på det och ju mer man försöker känna hur hästen rör sig och bara följer med så stämmer det! Om jag exempelvis vill rida en öppna så måste jag förstå hur hästens ben rör sig i en öppna och då följa med min sists och min hand. Om jag gör för mycket eller hamnar fel i timingen så förstör jag för hästen!
Det låter svårt och det är svårt, men endast för att man tänker för mycket. Stanna upp och känn! Känn vad som händer när hästen går i en öppna och bara följ, du kommer märka att dina händer, när du bara följer, kommer flytta sig med hästen. Det svåra blir att verkligen följa med hästen! Det kräver att du har en kontakt med hästens mun. Så det jag säger är inte att man ska ha långa tyglar. MEN och ett stort men på den, för det är verkligen fina händer man ska ha. Vilket hör ihop med sitsen. Här hos Craig, får man som sagt inte rida på hästarna förrän Craig är så pass säker på att man har en bra och korrekt sits, så man absolut inte stör hästen i munnen. Väldigt sunt tycker jag! Tänk alla ridskolor i Sverige skulle ta efter det! Vad många glada fina hästar det skulle finnas i Sverige då!
Longering - hästens balans och bärighet
Jag har tänkt mycket på det här med hästens balans och bärighet. Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska kunna förklara och uttrycka mig kring detta, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försök.
Jag har ju nästan alltid haft alla mina hästar från början, det vill säga från föl i princip. Det gör ju att jag tidigt lär känna varje individ. Jag börjar alltid jobba unghästarna från marken, där man genom att vara med hästen, börjar bygga upp en relation. En annan viktig del är longeringen och nu ska jag försöka förklara hur jag longerar och vad jag tittar efter. Longeringen visar väldigt tydligt hästen styrkor, svagheter och även hur den är psyksikt. Nu longerar inte jag på en sån där jättevolt som man ser många göra. När jag longerar har jag ett syfte att få hästen lösgjord, både mentalt och fysiskt. Syftet är INTE att trötta ut hästen, för att den ska vara lugn innan jag rider. Tyvärr ser man ofta många longer sina hästar i det syftet, även att det bara ska springa runt runt på en jättevolt ofta med inspänningar. Resultatet blir ju då att varje gång hästen kommer in i ridhuset/ridbanan förväntas den att springa som en dåre. Jag vill ha en häst som kommer in i ridhuset och väntar, är uppmärksam och lyhörd för det vi ska göra idag. Jag vill ha en häst som med glädje kommer till ridhuset för att jobba. Dessutom är det ju bättre att få hästen att röra sig på ett sätt där den både behöver aktivera den mentala biten men även den fysiska. Jag har själv longerat på stora volter, och helt ärligt jag tyckte aldrig att det var roligt! Nu tycker jag det är jättekul att longera!
Det jag tror (hoppas) att vi alla kan vara överens om är att hästen använder sitt huvud och hals för att balansera sin kropp. Hästen kommer höja huvudet för att underlätta för att få in bakbenen. Hästen kan jobba med ryggen fast den har ett högre huvud. Det som händer i hästens kropp och som man succesivt måste bygga upp, är musklerna och ligamenten i nacken. De är dessa muskler som hänger ihop med ryggmuskulaturen som hjälper hästen att bära upp ryggen. Höjt huvud = att musklerna och ligamenten i nacken bär upp ryggen. Det betyder inte att vi kan forcera hästen och tvinga upp huvudet, utan det kommer succesivt när hästen blir starkare. Ju mer motstånd vi skapar, ju mer motstånd skapar hästen.
Vad händer då när vi spänner in hästens huvud? Det är något jag verkligen försöker förstå, argumentet man oftast får, är att om huvudet inte kommer ner arbetar hästen inte med ryggen genom bakbenen. Jag kan här och nu säga att av vad jag har sett stämmer inte det. Du kan inte med hjälp av att tvinga hästens huvud att vara i en viss position åstadkomma att hästen arbetar korrekt genom kroppen. Hur ska en unghäst som kanske bara rört sig helt lös kunna hitta sin balans på en forcerad yta, med inspänningar kunna hitta sin balans? När jag börjar longera mina unghästar använder jag aldrig mer än en kapson. (ett grimm liknande verktyg där linan fäster mitt på nosen.) Mina unghästar har efter några gånger inget problem med att arbeta med huvudet i position där nacken är högsta punkten, nosen är något framför lod, mage kommer upp, ryggen höjs och bakbenen är drivande. Alltså en position där hästen faktiskt rör sig korrekt och optimalt genom hela kroppen. När du forcerar huvudet med hjälp av diverse hjälpmedel riskerar du att med allra största sannolikhet få en häst som 1. Inte bär sig i balans 2. Inte arbetar anatomiskt korrekt och 3. Blir framtung och drar sig fram med frambenen i stället för att skjuta ifrån med bakbenen. 4.Du arbetar med motstånd och kommer få en spänd häst. För att kompensera för den ihopdragna halsen, ska man driva på hästen framåt, för mig helt sjukt och alla hästar borde säga ifrån.
Sen kan jag verkligen säga att det inte är lätt att longera! Det är super enkelt att stå på mitten och be hästen springa runt runt på en volt, men för mig är det inte longering och helt ärligt ser jag inte vad syftet är med det. Det är kanske ett sätt att få hästen att röra på sig, men det är inte träning. Jag säger det eftersom jag själv har longerat precis så, bara det att nu vet jag lite mer och kommer inte göra det igen!
Det jag alltid tittar efter när jag arbetar en häst på lina är dels hur den skrittar;
*Arbetar den fram genom hela kroppen
*Hur hästen spårar, går bakebenen rakt i framhovarnas spår eller kommer något bakben ut åt nått håll?
*Tar den lika långa steg, hur är övertrampet (bakhovarnas tramp över framhovarnas spår) det ska helst vara minst en hov över.
*Har hästen ett flow som går genom hela kroppen, alltså takten
i trav försöker jag se hur bakbenen jobbar och hur dom driver, samma som i skritten egentligen. Bakbenen ska minst trampa i framhovarnas spår. Hästen ska bära upp sitt huvud och hals och röra sig med en bra jämn takt där huvudet sträckas ut framåt nedåt (utan att bli för lågt) bakbenens ska trycka från och i kombination med huvudets position bära upp hästens rygg. (hästen arbetar då framåt genom hela kroppen.)
Galopp gör jag inte mycket på lina. Mest att dom ska lära sig hjälperna för at fatta galopp, alltså en cirkel rörelse i rörelseriktningen framåt med din hand, tänk omvänd halvhalt. Detta gör jag från skritt för att på bästa sätt se till att hästen inte använder vikten utan verkligen trycker ifrån med bakbenen. Vilket är lättare att få när man börjar öka minska skritten med stora skillnader, så man nästan tänker piaff. Hästen ska vänta och börja få kontakt med sina diagonaler vilket behövs för galoppen.
VIKTIGT: Hästens position innan aktion – Även vid longering. Inget är svårt om hästen har rätt position och då inte för att den är låst i en position, utan för att du har bett den om att vara där men så fort den är där måste du ge efter.
Det man inte heller får glömma när man longerar är att det ska finnas ett syfte med det. Jag vill ju kunna föra över detta till ridningen så småningom och arbetar därför efter det. Samma signaler som jag vill ha när jag rider alltså kontakt på linan hela tiden, inget motstånd men en lätt kontakt (samma som jag vill ha i tyglarna när jag rider). Jag longerar heller aldrig på super stora volter utan använder mig gärna av en hörna, långsidorna och mindre volter. Återigen glöm inte att hästens position alltid förekommer det den ska utföra! Jag använder alltid ett spö, men hästen ska vara lugn och absolut inte rädd, så jag tränar mkt på att de ska kunna vara tillfreds med att det finns där som en förlängd arm jag kan klappa hästen med samtidigt som jag longerar. Pisken ska fungera både avslappnade och framåtdrivande, beroende på hur man använder den. Överlag så ger alltid övergångar mer för hästen både i styrka och lösgjordhet, än att bara trava eller galoppera runt runt. Det man även kommer se i övergångarna är att hästen vill ta upp huvudet, ta något kortare steg med bakbenen för att på så vis flytta över vikten till bakbenen i övergången. Lika så om vi ber den gå mer fram, då kommer bakbenen behöva skjuta på mer och huvudet kommer behöva komma upp. Allt detta blir ju väldigt svårt för hästen om den är inspänd!
Japp det var ett långt inlägg, ändå skulle jag kunna lägga till hur mkt detaljer som helst, men här är i alla fall i korta drag hur jag tänker när jag longerar hästar.
Confidence
"The best dressage can only arise when the horse has confidence and faith in itself and its trainer. Through calm and gentle presence the trainer allows the horse to be daring enough to try in any exercise or situation without any fear of retribution.
Thus the horse and trainer find the road to an illuminated discipline because judgments are soft and correctness evolves, not imposed.
Presented with joy there is a mutual opening of awareness.
From this practice a genuine calm forwardness becomes habitual. This is the foundation of all training. The art is thus not produced by aggression but by mutual confidence. Good dressage is found here." - Craig
Så sant och så fint! Det är din uppgift när du tränar hästen att se till att den är trygg och vågar prova och göra saker. Tänk på ett barn, om den hela tiden får höra att den gör fel, kommer den då någonsin våga prova något nytt? Antagligen inte! Du vill ha en häst som vill lära sig! En häst som vill vara bra, som vill göra rätt! Det kan du endast få genom att uppmuntra den! Inte bestraffa eller ständigt säga nej! Tänk på det och du kommer få en häst som helt plötsligt kan göra allt!
Tankar om harmoni och dissharmoni
För att arbeta bra tillsammans med hästen, måste du först harmonisera med hästens rörelse, hästens hjärtslag och hästens sätt att vara. Du måste slappna av och följa med hästen i harmoni. Det ska bli något ni båda letar efter och strävar efter att uppnå (Det som jag även kollar för att vara conectad eller linked med hästen). Du ska följa med som en våg på hästens energi, en energi som ni ska dela. För att skapa rörelse måste du insinuera förändringarna som du vill att hästen ska få dig att känna. Om du exempelvis vill galoppera, måste du tillåta din kropp att komma ihåg hur hästen får dig att känna när du galopperar, känslan som uppstår i din kropp. Du måste tillåta din kropp att följa med och minnas hur det känns. Du blir bara lite excentrisk i rörelsen i skritten och tänker galopp, små små tankar som förbereder din kropp på känslan du har när du galopperar. Eftersom hästen vill känna harmoni kommer hästen svara med att galoppera, vilket för er tillbaka till en perfekt harmoni igen.
Om du tillexempel sjunger med en annan sångare, som sjunger lite fel, eller om någon spelar lite fel på ett instrument när du sjunger så kan du antingen; stoppa allt och säga att det var fel, förstöra det ni höll på med, kanske till och med tappa flowet ni hade. Eller så kan du justera lite själv så att ni hittar varandra igen, vilket skapar förtroende, och som de flesta gör när man sjunger tillsammans man backar upp varandra. Som en sångare så anpassar sig hästen och belöningen blir den underbara känslan av sann harmoni.
Låter inte så svårt eller hur? :) Det är inte så svårt, man måste bara tillåta sig själv att känna och vara. Som jag skrivit innan det är inte svårt det är bara heller inte lätt. Anledningen till att det inte är lätt är för att vi tänker mer än vad vi känner. Hästar känner mer än vad de tänker. Vill vi inte möta våra älskade vänner där de är och kommunicerar?
Förändra din inställning till hästen och ridning!
Det handlar inte om vad du frågar om, utan hur du frågar!
Jag har kommit fram till en stor insikt! Det handlar inte om vad du gör eller frågar om, utan hur du gör det. Det är väldigt svårt att förklara, för det är egentligen samma sak, bara det att det ändå inte är det. Det är inställningen det handlar om. Hur ofta får man exempelvis inte höra när man rider en lektion, att DU ska få hästen att göra något ”go on make the horse do…”. Tänk istället om hästen vill göra det av sig själv, för att du med små medel hjälper den att hamna i rätt position för det du vill att den ska utföra. Och om det inte skulle bli det, kan det vara så att dina förberedelser kanske inte var korrekta?
Det är svårt att förklara det här, men den stora skillnaden jag har märkt, är att hästen vill göra rätt om du ber den på ett korrekt sätt, och om du då bara förbereder den på ett bra sätt kommer den göra det du ber om. Du kommer alltså inte behöva korrigera den i varje steg.
En liten tanke bara som jag tror man måste uppleva, för att verkligen förstå men fundera lite på det och jag tror det kan hjälpa väldigt mycket!
Listening or telling
I morgon åker mamma hem till Sverige. Lite avundsjuk på henne som får åka hem och träna allt vi har lärt oss på våra underbara hästar. (Saknar mina små älsklingar där hemma faktiskt! men jag vet att dom blir väl omhändertagna.) Samtidigt är jag extremt glad över att jag ska vara kvar några veckor till och bara suga i mig mer kunskap. Det är så spännande att få sitta på dessa fina hästar som är så känsliga, så att överkänsliga Doris framstår som världens okänsligaste! (Ni som känner Doris fattar att det är extremt känsliga hästar här.) Känsliga och vältränade. Det är så lite man behöver göra så man nästan blir irriterad! Fick rida en lite fining idag, jag gjorde ingenting!! Eller nått gjorde jag väl för han bara piaffa!! men inget som jag i min vildaste fantasi kunde tro skulle få en häst att göra det. (helt ärligt tror jag fortfarande att jag inte gjorde något för så lite gjorde jag!) Satt mest där och tänkte att hästen skulle bara skritta på framåt.. jag har mycket kvar att lära, en lång väg kvar att vandra. Jag kan bli så mycket lättare och finare i mina hjälper. Vilket jag ska! En helt ny värld har öppnats för mig, där man rider med så fina hjälper att det är löjligt! Jag har aldrig varit en av de där ryttarna som betslar upp och rider "hårt", sparkar och drar och aldrig jobbar i balans med hästen, men det här får min ridning att framstå som stenhård! Skrämmande!! Jag kan väl bara säga att jag inte visste bättre men NU VET JAG!! så nu ska det bli ändring! som citatet jag la ut för några dagar sedan, men som är så bra att ni får den igen ;) - "Do the best you can until you know better, when you know better, Do better!"
Här får ni några rader från Craig också! Det jag gillar med dessa citat jag lägger in från honom är att alla kan läsas hur många gånger som helst, det säger liksom något nytt varje gång. Eller kanske så förstår man lite mer vad han menar efter varje gång man läser. Om man riktigt, jag menar på riktigt försöker förstå vad han menar och tar med sig det till sina egna hästar eller bara i vardagen, här det helt fantastiskt vad man kan åstadkomma!
"In this time, in this session, practice the main points:
Is it light?
Is it gentle and kind?
Does it give the horse time to think?
Has your practice been a practice of listening or telling?
How do you listen?
Try not to use either judgement nor theory as an excuse to punish the horse. Training becomes very complicated when the horse becomes fearful of your judgments. The horse and you need to be allowed mistakes without retribution.
Don't misinterpret. It is human nature to interpret behavior. What is occurring in the moment is more important than the story line you make and what happened in the past is unchangeable and what will happen in the future is unworkable because it has not arisen yet.
Put your attention to training the mind. Be regular in your practice and try not to overthink your practice. To the horse, it either feels good, bad or neutral. Keep to what feels good or neural to the horse."
Follow the movement of the horse
Idag har jag lärt mig sååååå mycket, vet inte ens vart jag ska börja...
Det är väldigt svårt att i ord och på ett enkelt sätt försöka förklara det jag lär mig varje dag, men ska göra ett försök. Blir en väldigt kort sammanfattning :)
Började dagen med sitsträning, mycket övningar med koordination. Nödvändigt och både hjärna och kroppen fick jobba. Temat som alltid genomgår varje lektion är att slappna av och bara följa hästens rörelser, med fokus på balansen. Det är inte mycket mer än så som behövs. Rytmen ska alltså komma från hästens rörelser och kännas i din kropp, det är det som styr vad som ska utföras. Du och hästen ska vara linkade till varandra för att utföra rörelser som blir som en dans. (sjukt luddigt förklarat, men jag gör mitt bästa.)
Det handlar om små små hjälper i din sits som snarare följer hästen, än tvingar hästen att göra något. Inget kläm med benen för att hästen ska gå utan snarare att du öppnar upp benen och ger hästen plats att röra sig. Egentligen är det väldigt logiskt. Craig pratar mycket om Space, jag skulle väll kanske översätta det till utrymme eller luft. Hästar rör sig dit det finns utrymme så varför klämma? Om man istället öppnar upp dit man vill att hästen ska gå, kommer den röra sig dit, (förutsatt att din kropp verkligen är i balans och avslappnad).
Vad som gör en hjälp korrekt är alltså ett samspel och en överenskommelse mellan din kropp och hästens!
Tänkvärt från en mästare
"Do not to seek the position of the head. It is the mobility of the jaw that has to bring the head to the vertical. Lightness is the cause and the position is the effect." Etienne Beudant
It is the mobility of the jaw that brings the head to the vertical.
What brings about the mobility of the jaw? What blocks it? That is where the trainer should put her mind...not on the effect, but the cause.
Lek med hästen!
I dag har Lillan och Karisina fått leka lite i ridhuset. Lillan älskar bollen, en av hennes favorit sysselsättningar just nu. Hon tycker liksom att det är hennes boll. Karisina tycker också att det är kul att leka, men får inte riktigt ha bollen för Lillan. Försöker lära Lillan att hon ska spring och hämta bollen och sen sparka tillbaka den till mig, det går väl kanske inte så jättebra, men hon springer till den, men sen står hon gärna och studsar lite med den. Rätt roligt att se faktiskt! Älskar att leka med dom och tror att det är väldigt bra för dom att inte alltid behöva jobba så fort dom ser mig. Ibland kan man bara hänga med sina hästar och göra saker som inte är fysiskt ansträngande, men där dom fortfarande måste tänka och vara aktiva. Ett bra sätt att få en nyfiken glad häst som vill lära sig.
Jag försöker alltid tänka som om jag vore hästen, vad skulle jag tycka om, vad skulle jag inte gilla. Unghästar är ju på många sätt precis som barn och hur lär man barn saker? Inte genom att tvinga dem i alla fall. Jag tror alla, barn som vuxna, lär sig bäst genom att vara nyfikna och intresserade. Man blir inte nyfiken och intresserad om man blir tvingad eller om man aldrig får vara delaktig. Det måste finnas glädje i det man gör. Sen kan det ju inte alltid vara roligt, men man ska försöka få in så mycket variation i sin träning som möjligt. Mer glädje och mindre tvång. Lek med hästen och jag lovar att det bidrar till en bättre relation häst och ryttare, vilket på sikt bidrar till mycket bättre resultat. Dessutom när man leker med hästen får du en nyfiken häst som blir modig och lär sig använda sin egen kropp. Jag gillar smarta hästar som vill lära sig nya saker, självsäkra hästar som gillar nya utmaningar! Det kan du aldrig få genom tvång och hårda hjälper!
Att tänka på med unghästar!
"Good dressage is not complicated, but finding your way is not easy"
When such an alignment prevails, certain feelings arise. Once the feeling is captured, the mind must abide in calm. The collective body of the horse/rider ensemble resides in the feeling of harmony which produces mutual joy and what is called control.
Correct control always arises from a state of calm and harmony. Aggression has no place in this. Everyone can do this. It is not limited to the elite but it is limited to those who are willing to open their heart and try.
The point is to do practice appropriate to one's own intellect. To allow the illumined feelings of the work to flow in the body. This is not complicated but it can be obscured by an untrained mind.
When a mind is untrained, correct feeling can still be found but then these feelings come and go. Glimpses occur, especially in those who have some natural talent, but without knowing how such feeling arise, they are of limited value. They just tease and are impermanent.
Good dressage is not complicated or complex. It is simple but finding your way is not easy. There are too many voices and too many experts. The loudest voices are more often the ones who are most confused.
Good riding is counter culture for there have always been more poor riders than good ones. Great rider always step out of what is common." - Craig
Bettlöst Fortsättning följer...
Hästens form
Nu tänkte jag försöka förklara varför INTE hästen ska gå med huvudet ihop krullat eller med för lågt huvud. Det är väldigt ofta man hör att hästen ska gå ”lång och låg”. Jag förstår argumentet i sak. Hästen ska få sträcka ut överlinjen, dra in magen och höja ryggen. Saken är bara den att hästen aldrig ska gå med nacken lägre än manken (ca), om den gör det kan den inte arbeta korrekt på grund av att halskotorna stöter ihop med bogbladet, vilket leder till att hästen inte kan använda sin kropp korrekt. Det vanligaste som händer med en lång och låg form är att vikten hamnar på framdelen där hästen redan bär 70 % av vikten med ryttare på, (60 % utan ryttare). När hästen går rätt i lång och låg skjuter den ifrån med bakbenen (helst med vikt under hästens kropp) och med nacken i mankhöjd och med nosen fram.
Det är sällen du ser en häst i det fria som har vikten bakom sig, vilket ofta förekommer under ryttare, jag ska försöka förklara med hjälp av två bilder. (båda är ganska gamla men det är på mina hästar.) Den bruna har nacken som högsta punkt och nosen farmför lod, vikten under kroppen (vänster bak, det ben som är i marken). Fuxen har vikten bakom sig (höger bak), även om vänster är påväg ner under kroppen kan rörelsen göra att kroppen flyttas och vikten i alla fall hamnar bakom. Man skulle önska hos honom att han kom fram lite mer med nosen och la vikten mer på bakbenen. Det är en ponny som är, eller har varit lite framtung. Nu börjar det hända saker och han har till och med lärt sig piaff. ;) ska försöka få lite nyare bilder på dessa två! Dom här bilderna är från 2011 så fuxen var bara riden knappt 1 år. Inga perfekta bilder men tycker dom var bra som exempel i detta syfte.
En annan mycket omdiskuterad fråga är hästens form, det är extremt vanligt att man ser hästar inom alla rid grenar som går med nosen bakom lod, i FEI reglementet står det att ”Halsens och nackens resning skall anpassas efter hästens utbildningsståndpunkt och så att huvudet närmar sig lodplanet med nosen något framför lodlinjen genom ögat” Kännetecken för samling är alltså förutom nosens placering något framför lod (!) är att nacken ska alltid vara halsens högsta punkt, bröstryggen ska höjas och länden ska vara välvd samt att hästens bakben placeras längre fram inunder hästens kropp. Hur ofta ser vi då en nacke som högsta punkt eller en nos framför lod? Inte speciellt ofta skulle jag vilja påstå. Det som händer i hästens kropp när nosen kommer in är att nacken får sin böjning längre bak (ca vid 3 kotan istället för vid atlas och axis). När den gör det kan inte ligamentet som ska bära hästens huvud hjälpa till (förenklat beskrivet). Det som sker då är att vikten som ska vara under hästen i arbete hamnar bakom hästen och hästen kan inte arbeta optimalt, vilket kan leda till muskelspänningar och på sikt skador. två bilder igen, där man kan se en rak linje där nacken är högsta punkten på skimmlen med en linje till bakbenen, där vikten är korrekt placerad. Den andra får en böjning i 3 kotan vilket gör att den sjuter ut sittbenen lite för mycket och inte välver korset tillräckligt enligt min mening.
Jag är själv sadelutprovare, och absolut ska sadeln passa hästen och ryttaren, men den vanligaste anledningen till smärtor i rygg osv har faktiskt med ridningen och träningen att göra. När hästen går ”bakom hand” så kan den inte arbeta korrekt med ryggen, vilket hämmar blodgenomströmningen i musklerna genom hästens rygg. Vilket leder till smärtor, skador.
Det är dock extremt viktigt att komma ihåg att det är jobbigt för den yngre hästen att arbeta med huvudet i en högre form! Det tar tid, och endast genom succesivt mjukt arbeta kan det ske. Tvingar du hästen att arbeta med huvudet i en högre form när den inte är redo, kommer du att jobba med motstånd vilket endast kan leda till mer motstånd! Viktigt är även att se till hästens olika förutsättningar, vissa hästar har lättare eller svårare pågrund av sitt extriör.
Hoppas att budskapet gick fram, det är svårt att förklara något ganska komplext på ett enkelt sätt, men förhoppningsvis bidrar detta med något! :)
samspel med hästen
Bra sagt av en bra tränare! Jag försöker alltid i allt arbeta jag gör med mina hästar lyssna på hästen. Den ska vilja vara med mig, den ska vilja arbeta, och tillsammans försöker vi förstå varandra. När man gör det förstår man att hästar vill göra sitt bästa dom försöker alltid! Det är bara att vi måste förstå vad dom försöker säga oss och det tar tid. Det är ett språk man måste lära sig, men man kommer inte lära sig det om man försöker tvinga sig till det! Om jag är snäll och lyssnar på hästen kommer hästen börja lyssna på mig. Hästen kommer då bli nyfiken och positiv till allt jag ber om och vi kommer få mycket roligare tillsammans! Det är inte mycket som behövs, gå och titta på en flock hästar och du kommer se att oftast räcker det med att dom vinklar ett öra åt nått håll för att en annan häst ska flytta på sig. Små signaler som får en stor effekt! När du rider får hästen signaler från sitsen (ben, sitben, vikten, hela din kropp osv.), handen och rösten. Tänk vad svårt för hästen att faktiskt förstå vad du vill, när den får tusen signaler. Om du tänker på det när du rider kommer du märka hur svårt det är att bara använda en hjälp exempelvis en hand, men ju mer du börjar förfina dina hjälper dessto större effekt kommer du få! Jättehäftig känsla och hästarna blir helt otroligt positiva när det får en signal i taget att fundera över! :)
Tänkvärt
Aggression will never achieve this result. Only gentleness and kindness will and can make the horse want to be with you.
It is not the engagement of the rear legs which makes good dressage. It is the engagement of two minds; horse and human which brings success.
The horse knows how to engage its body and the human knows how to ask with kindness. This is a gift given in love and lightness and not some kind of pretense of leadership which uses force."