Foderskolan del 4.
Traditionellt sett så har arbetande hästar fått kraftfoder för att ge extra energi utöver grovfodret. En annan anledning till att byta ut grovfoder mot kraftfoder har varit till hästar som reser mycket, då kraftfoder tar mycket mindre plats än grovfoder.
Kraftfoder är ofta spannmål eller spannmålsbaserade foderblandningar, de spannmålssorter som framförallt används till hästar är havre, korn och majs. Vilken spannmål som används i störst utsträckning skiljer sig mellan olika länder och delar av världen, det beror mest på vilket spannmål som är enklast att odla i respektive land men även vilka traditioner som finns. I Sverige används havre i stor utsträckning, i Danmark används korn mer och i Amerika används mycket majs som hästfoder.
Det finns stora skillnader på de olika spannmålens egenskaper och hur de bryts ner i hästen. Hästen är som bekant en enkelmagad gräsätare vilket innebär att den är anpassad till en fiberrik och stärkelsefattig diet. Spannmål är rikt på stärkelse men egenskaperna varierar mellan olika sorters spannmål, skillnaderna är i proteininnehåll, proteinkvalitet, stärkelseinnehåll, stärkelsens tunntarmssmältbarhet, fiberinnehåll och vitamin- och mineralinnehåll. Jämfört med vallfoder så har alla spannmål ett högre fosforinnehåll vilket är viktigt att ta hänsyn till vid utfodring av större mängder.
För att jämföra de olika spannmålens proteinvärde behöver man titta på både kvantitet och kvalitet. Innehållet av smältbart råprotein är relativt lika i havre och korn, men det är lägre i majs. För att avgöra proteinkvaliteten tittar man på innehållet av de essentiella aminosyrorna och där har havre den högsta kvaliteten, majs den lägsta och korn däremellan.
Mineralinnehållet i spannmål varierar lite beroende på hur mycket mineraler som finns tillgängliga i marken där det odlats. Men det finns generella skillnader och det är bland annat att havre har ett högre innehåll av kalcium än korn och majs, havren har även ett lite lägre innehåll av fosfor än korn men högre än majs. Korn innehåller lite mer magnesium än havre och majs. Innehållet av spårämnen skiljer sig också beroende på var det odlats men generellt så har havre det högsta innehållet av alla spårämnen och majs har det lägsta.
Stärkelsen i spannmålen skiljer sig mycket både i mängd och form. Stärkelse är långa kedjor av glukosmolekyler som finns i två olika former; amylos (rak kedja) eller amylopektin (grenad). Stärkelsen är även packad på olika sätt i de olika spannmålen vilket påverkar smältbarheten. Hästen har en liten produktion av enzymet amylas som bryter ner stärkelse i tunntarmen och det är bättre ju mer som bryts ner och tas upp i tunntarmen. Detta eftersom stärkelse är väldigt lätt att bryta ner för de fibernedbrytande mikroorganismerna i grovtarmen och om de får tillgång till mycket stärkelse så ökar aktiviteten och balansen i grovtarmen rubbas (vilket i sin tur kan leda till kolik, fång, hovproblem, avmagring mm.). Stärkelsen i havre har en hög tunntarmssmältbarhet, den i korn väldigt låg och stärkelsen i majs har lite högre smältbarhet än korn. Mängden stärkelse skiljer sig också mycket mellan de olika spannmålen; havre innehåller ca 340 g stärkelse per kg ts, korn ca 520 g per kg ts och majs ca 720 g per kg ts. Det är på grund av dessa skillnader som havre kan utfodras obehandlad men att det alltid rekommenderas att korn och majs behandlas (t.ex. värmebehandling eller förgroning, enbart krossning hjälper inte) innan utfodring så stärkelsen blir mer nedbrytbar för hästen. Värmebehandling kan göras på olika sätt och förgroning och ångkokning anses vara den metod som är mest skonsam, alltså förstör så lite som möjligt av de andra näringsämnena. Men oavsett vilken värmebehandlingsmetod som används så kommer innehållet av framförallt vitaminer och aminosyror sjunka.
Det finns fördelar både med att fodra med råvaror och med färdigblandade kraftfoder. Havre är det spannmål som bäst passar hästens näringsbehov och fodersmältning i obehandlad form, men de andra spannmålen har goda egenskaper om de genomgår en skonsam behandling för att öka smältbarheten av stärkelsen.
All spannmål som används i St. Hippolyts foder groddas för att öka smältbarheten av stärkelsen och sedan torkas och kallpressas de vilket medför att de aldrig utsätts för värme över 40 grader.
Lär känna din häst och lyssna!
Syftet med den här bloggen är att jag vill försöka förmedla all den kunskap jag har, och annat som jag tycker är intressant och vill dela med mig av. Jag är inte fullärd utan utvecklas och lär varje dag! Jag försöker att alltid lyssna på hästen, hästen är läraren. Med det synsättet kommer man längre och får dessutom en bättre relation med sin häst. Vem vet bättre hur hästen fungerar och vad den behöver än hästen själv? Jag tycker det är märkligt när man ofta får höra; min häst tycker så och så, min häst gör så därför för att... Min häst tycker inte om det... osv osv. Gör dom verkligen det? Jag tror inte att hästar går runt och tänker en massa på vad dom gillar eller inte gillar. Jag tror att hästar är nöjda så länge man lyssnar på dem, och de är levande varelser så det kan ha olika dagsformer. För att få bra resultat måste man lära känna sin häst så man vet vad som är normalt för den och vad som avviker. Ta Lillan som exempel, hon sover väldigt länge och väldigt ofta, dessutom äter hon inte alltid upp sin mat (kraftfoder). Nu har jag fött upp henne själv och vet att hon alltid varit sån, det betyder alltså inte att hon är sjuk. Hon gillar bara att sova mycket. Sen tar man ut och jobbar henne och hon är pigg och glad som alltid! Sen är Lillan en unghäst och hon växer fortfarande, just nu fäller hon även och dessutom tror jag hon håller på och byter tänder. Alla dessa faktorer påverkar dagsformen hos en häst. Nu arbetar jag inte mina hästar fysiskt hårt, utan fokuserar mycket mer på den mentala biten, så risken för att jag skulle överanstränga mina unghästar är inte så stor. Dom arbetar endast i den form dom är redo för och aldrig med något tvång eller inspänning, och inte heller några längre pass.
Att göra ett schema för hur man ska arbeta hästen för att uppnå vissa mål är väl i sig bra, men det man inte får glömma är att det är DU som har gjort schemat efter hur DU just då tror att hästen mår. Det kan förändras, Hästen kan få träningsvärk, kanske växer, kanske är trött eller andra orsaker. Där är det ditt ansvar som ryttare/ägare/tränare att verkligen lyssna på hästen. Alla små tecken kan betyda något! Om man är uppmärksam kommer man få en positiv häst som kommer tycka att arbeta är roligt, men du kommer även minska risken för att du överanstränger hästen och därför minska risken för inflammationer i muskler och leder.
Ink = äckligt
Idag vaknade jag, (av mig själv!) klockan halv 6, super skönt men egentligen ville jag sova, men det var lika bra att gå upp och ge mat till hästarna. Jag har inte varit ett dugg trött idag och hunnit massa! Red på Lillan och Karisina idag, dom var super duktiga båda två! Nästa vecka ska lillans ink opereras bort! Äntligen! Hon har haft den till och från i ca 2 år. Jag har lyckats få bort den själv, men den kommer alltid tillbaka. Jag vet inte riktigt varför hon får den, men den sitter inte på ett ställe så den påverkar henne, men den är riktigt äcklig! Ringde i alla fall vår veterinär och vi ska ju kastrera lilla unghingsten, så då passar jag på att ta med henne också.
En ink är en vårt-liknade sak som kan sitta lite var som helst på hästen, det är hästens vanligaste form av hud tumör och är ett virus. Den är oftast inte farlig men kan sitta på ställen där den är i vägen. Lillans sitter typ vid armbågen vänster fram, lite mer på insidan. Det är inget hon egentligen störs av, mer jag som börjar tröttna på den. Tycker den är äcklig och jag vet även att flugorna älskar den på somrarna, så nu ska den bort! Hon kommer dock antagligen behöva sys och jag kommer därför inte kunna träna henne på ett tag. Jag hoppas visserligen att jag i alla fall kommer kunna jobba henne från marken. Lillan har väldigt lätt för sig med de mesta, men just bettet är hon inte helt avslappnad med. Så det kommer inte skada att bara jobba henne från marken och få henne att slappna av med bettet. (Typ det jag gör nu i alla fall :) ) I morgon tänkte jag rida ut en sväng på båda, länge sen jag gjorde det så det ska bli super mysigt! Målet med både Karisina och Lillan för i år är att visa dem på kvalitén i höst. Jag kommer dock inte göra det om jag inte anser att de är redo och det är inget jag kommer forcera fram. Är dom klara åker jag annars får dom mer tid. Jag tycker inte man ska pressa en unghäst, utan jag vill ha positiva, trygga hästar med mycket självförtroende som håller länge!
Båda känns i alla fall riktigt fina vilket är kul med tanke på att jag inte ridit dom så mycket! Tänk vad bra och rätt arbete från marken kan göra med hästen! :)
Hoven hästens femte hjärta! Skor vs barfota
Skor vs barfota är ett väldigt omdebatterat ämne och jag tänker inte gå igenom allt idag men jag tänkte försöka förklara lite kort hur jag tänker, kring ämnet. Hästens hov fungerar som en blodpump, man brukar säga att hästens femte hjärta sitter i hoven och tyvärr så hämmar skor just den mekanismen.
Vi har numera alla våra hästar, 20 stycken helt utan skor. Vi har inte alltid haft det och jag är absolut inte emot skor, måste man ha skor på hästen så är det väl så. Men jag är emot anledningen till varför många skor sina hästar och jag tror att många egentligen inte vet varför man skor sin häst. Jag kan helt ärligt säga att anledningen till att jag satte på skor på mina unghästar var för att alla andra gjorde det! Ingen jättebra anledning... Om hästen kan gå utan skor, varför ska man då spika på järnskor? Jag gjorde det för att jag inte visste bättre. När hästen blev 3 år och man skulle börja rida, då åkte skorna på. Varför? Jo för att alla andra gjorde så…
När jag var i USA fick jag möjligheten att träffa deras hovslagare, eftersom jag är inne i den här svängen nu och tycker att det är super spännande med hovar, är det alltid kul att få träffa lite olika inom yrket och höra vad de har att säga. Han var en jättetrevlig kille som var riktigt duktig! Mer än hälften av hästarna gick utan skor hos Craig och Mary Anne, vilket var ganska många med tanke på att i Seattle så är det känt för att regna. Så det var extremt fuktigt och blött, vilket gör att vissa hästars hovar luckras upp helt, då har du en anledning att sätta på skor på din häst!
Det hovslagaren sa i USA var att svenska hovslagare är känna utomlands för att inte vara speciellt bra. Det tycker det var tråkigt att höra jag gillar den hovslagaren vi har, som vi inte använder oss av längre men i alla fall.. Men det tråkiga är att verkningarna är lika viktiga för en häst med skor som en häst utan och där finns det inte tillräckligt med kunskap. Dessutom i många fall så gör man hoven efter hur skorna är, istället för att tillverka en sko som passar hoven. Det folk borde förstå och betala för en bra verkning, själva skon är inte svår att sätta på, men att förstå hoven och hur man ska verka för att varje häst och hov ska må så bra som möjligt, det är svårare! Som det är nu i Sverige kostar det kanske i snitt ¼ del så mkt att verka, som att sko. Fast verkningen är det som verkligen måste vara korrekt för att hoven ska må bra och hästen fungera.
Det man ska tänka på är att hästen i princip gå på pekfingret om vi ska jämföra med oss. Hästens 4 små hovar med ett ben, hovbenet ska bära upp hela hästen. (Hoven har massa andra superstarka och komplexa delar, men det tänker jag inte ta upp här) Hästens hov måste fungera! Det är det absolut viktigaste för hästens hållbarhet! Många hästar döms ut på grund av nedrehältor… Det kan i mångt och mycket faktiskt bero på en felskodd/verkad häst.
Skorna på hästen hämmar hela hästens hovmekansim och även blodcirkulationen i benen. Hästens hov vill kunna vidga sig när hästen går vilket den inte kan när man slår på en järnsko. Kolla denna film på youtube; https://www.youtube.com/watch?v=REReSZKMnkg så förstår ni vad jag menar. De ben som vibrerar har sko.. så alla stötar går upp i benet. Hoven som är oskodd tar upp stötarna mycket bättre. Skorna bidrar alltså till att hoven inte kan vidga sig och därför får resten av benet mycket större belastning och vibrationer. När jag först började förstår det här, ca 1 år sedan, blev jag mörkrädd, tänk när du hoppar ganska högt, hästen landar alltid bara på en hov, den hoven kan då få en belastning på uppemot 1 ton!!! Tänk då när hästen har skor och hoven inte kan vidgas vilken enorm belastning det blir på den hoven!!
Sen säger jag inte att det inte kan vara nödvändigt med skor, ska du tillexempel hoppa rätt högt, över ca 120 på gräs, vill du kunna brodda. Det finns bra boots men inte som du kan sätta i riktigt ordentliga broddar. Du vill ju inte att hästen ska sträcka sig så då kan det vara bra att slå på skor under en period.
Nu vill inte jag att alla ska gå hem och ta av skorna på sina hästar, för dels måste du ha en person som verkligen kan verka hästen för barfota gång, dels måste man vara beredd på en period där hästen kanske får problem. Men får den problem när du tar av skorna så har den antagligen en sjuk hov eller något annat problem i kroppen. När du tar av skorna får du en ökad blodgenomströmning i hästens kropp vilket dels kan leda till att den får hovbölder, men även att den börjar känna mer, vilket i sin tur gör att den kan bli öm. Doris hade en period i början när jag tog av skorna då hon blev halt. Jag visste inte alls varför just då, men en vecka senare kom det fram en hovböld. Hon var halt i en vecka och sen dess har det inte varit något! Däremot mammas ena häst fick massa hovbölder bak. Men nu är han mycket bättre! För Doris del var det i grevens tid vi tog av skorna. Och jag tror att många av hennes problem kommer från att hon inte har blivit verkad/skodd korrekt under en lång period. Nu är det mycket bättre men det kommer ta ett tag till innan hon får en för henne optimal hov. Hon kommer behöva byta hovkapsel en gång till vilket tar ca 1 år. Hon har nästan redan bytt en gång. Fördelen med Doris är att det är en aktiv häst, hon rör sig mycket och har fungerat att träna under hela perioden. Rörelse bidrar till hoven stimuleras och det går fortare att få en förändring.
Den här filmen är riktigt äcklig tycker jag men den förklarar vad som kan hända när hoven inte kan vidgas på grund av skorna. Är man känslig vill man nog inte titta men den är lärorik. https://www.youtube.com/watch?v=df1w7dUoATM
Så kort och gott var detta lite information om varför jag har valt att ta bort skorna på våra hästar. Vi har 20 oskodda hästar och 2 av dem har haft problem, alla de andra mår bättre utan skor och kan ridas på alla typer av underlag! En av våra ponnyer fick dessutom riktigt ordentlig fång sommaren 2012. Hon hade antagligen blivit utdömd av veterinär, men som tur var hade vi en kompis från Norge som är mycket inne på barfotaverkning hos oss just då. Hon kände massa personer så vi fick hjälp att sätta in en akut verkning på henne. Efter ca 6 månader var hon tillbaka som vanligt i träning och hoppade och du kunde knappt märka att hon haft fång, annat än när du tittade på hovarna. Nu verkar jag henne, har fått hjälp att veta hur jag ska göra och tänka. I förra veckan när vi kollade på henne kan du inte ens se att hon har haft fång! Hennes hov är superfin. Hon går barfota och kommer antagligen inte att få fång igen. Hela förra sommaren kunde vi ha henne på gräs även om hon inte fick gå på det kraftigaste betet. De jag vill säga med den här historien är att fånghästar kan komma tillbaka och bli precis lika fina som det en gång var. En sko gör att blodcirkulationen hämmas i hoven, vilket borde bidra till att när hästen får fång och får en ökad blodcirkulation så måste det ta vägen någonstans, vilket är mycket svårare om den har en sko… jag vet inte men det borde ju vara värre för en häst i riskzonen att ha skor, än gå barfota där hoven hela tiden stimuleras. Så istället för att avliva hästen för att den får fång kolla upp hur du sköta hoven i stället! En annan historia när vi tog av skorna på en av ponnyerna som jag har tävlat en del. Han har haft överben båda fram och aldrig gillat att bli skodd. När skorna åkte av försvann överbenen!! Jättekonstigt jag vet, men sant!
Hästens balans
Hur kan man se att en häst är korrekt balanserad och använder sin kropp på ett korrekt sätt? Jo, genom hur den ställer upp sig själv och hur den rör sig. Rörelsen gick jag in på när jag skrev om longering, här ska jag istället försöka förklara det lite mer extriört.
Du vill ha en häst som ställer upp sig squared, alltså med alla 4 hovarna som en fyrkant under hästens kropp, lika mycket vikt på alla hovar, i bra vinklar under kroppen. Du vill att hästen ska ha vikten under kroppen i linje med bogen och även i en bra linje i bak. Hästen ska inte stå med bakbenen för mycket bakom sig, eller för mkt in under kroppen. Ju mer den tar in benen under kroppen eller framför/bakom sig, ju mer försöker den kompensera för något annat. En frisk häst kan stå med lika mycket vikt på alla 4 hovarna. Vissa hästar har en naturligt bra balans, andra måste man hjälpa en bit på vägen. Självklart hör det ihop med hur hästen ser ut extriört. En häst med bra extriör har ofta bra balans och lättare att använda sin kropp korrekt. En häst med vissa deffekter eller svårigheter kan fortfarande lära sig att använda sin kropp på ett bättre sätt. Vilket jag såg tydligt hos Craig, där nästan alla hästarna hade en fysisk svårighet men som i alla fall gjorde svårklass rörelser.
Det finns inget enkelt svar till hur man får hästen att bli balanserad. Men ett tecken på att den är det, är när den kan ställa upp ”squared”, och när den föredrar att göra det! Hästen måste få hitta sin egen balans, du kan inte tvinga den, därför hjälper det inte med diverse inspänningar osv. Det är bättre att långsamt börja få hästen att koppla hjärnan med benen och hovarna. Vilket endast går om man har en mentalt avslappnad häst, vilket du endast kommer att komma till om du inte jobbar med motstånd utan med snällhet! En bra och balanserad hov är också väldigt viktigt, som är rätt verkad eller skodd. (Jag ska skriva mer om hovar någon dag, men inte nu.)
Jag börjar alltid med hästarna från marken och försöker få dem att bli balanserade och få kontroll över sin egen kropp innan jag börjar rida. Om de inte kan balansera sig själva utan ryttare, hur ska de kunna hitta sin balans med en ryttare på ryggen? Därför mycket work in hand och longering. Det är inget jag endast gör med de yngre hästarna utan även med de äldre. Det är nyttigt även för mig att kunna se hur hästarna rör sig och att jag kan påverka dem även från marken. Den stora fördelen när man är från marken också är att man faktiskt kan få hästen att sträcka ut huvudet framåt, det är mycket svårare från ryggen.
Innan jag började ändra mitt sätt att se på hästen, tänkte jag inte så mycket på hur hästen ställde upp sig. Inte heller på att det faktiskt kan vara avgörande för hästens hållbarhet och säger väldigt mycket om hur hästen använder sin kropp. Ta Doris som exempel, hon ställde alltid upp sig som en jag vet inte vad, alla fyra ben åt olika håll. Jag hade aldrig tänkt på att det kunde betyda något. Hon hoppade ju högt och gjorde det bra, dessutom aldrig varit skadad, (än)! Nu när hon faktiskt på riktigt börjar använda sin kropp korrekt, ställer hon alltid upp sig mycket bättre. Det är extremt intressant när man kollar på hur hästarna ställer sig, man kan redan där se hur det kommer att använda sin kropp, vad det har svårt och vad det har lätt för. När man även ber dom ställa sig korrekt märker man än mer vad det är för häst man har att jobba med, både fysiskt och mentalt.
Lillan står i princip alltid korrekt och har alltid gjort. hon har dessutom bra balans och kroppskontroll, Karisina har svårt för att ställa upp sig korrekt, ber man henne får hon lite hjärnsläpp, speciellt när jag började med henne. Hon var framtung, plus att hon hade alldeles för stora hovar (Som att hon gick runt i för stora skor) det bidrog till att hon tappade balansen och snubblade en del, vilket alltid resulterade i att hon bockade. Hon har blivit otroligt mkt bättre och börjar verkligen använda kroppen korrekt men det är en bit kvar, hon är fortfarande lite i framvikt och vill inte riktigt bära upp vikt på bakbenen. Det är intressant, hur mycket man kan tyda på en häst genom att bara låta den ställa upp och sen bara försöka flytta benen lite grann till den optimala positionen.
Här kommer lite bilder. Tänkte försöka ta lite kort på lite olika hästar någon dag, så kan jag förklara hur jag tänker när jag ser alla. Men då måste jag ha lite hjälp så det blir inte nu :)
Longering - hästens balans och bärighet
Jag har tänkt mycket på det här med hästens balans och bärighet. Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska kunna förklara och uttrycka mig kring detta, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försök.
Jag har ju nästan alltid haft alla mina hästar från början, det vill säga från föl i princip. Det gör ju att jag tidigt lär känna varje individ. Jag börjar alltid jobba unghästarna från marken, där man genom att vara med hästen, börjar bygga upp en relation. En annan viktig del är longeringen och nu ska jag försöka förklara hur jag longerar och vad jag tittar efter. Longeringen visar väldigt tydligt hästen styrkor, svagheter och även hur den är psyksikt. Nu longerar inte jag på en sån där jättevolt som man ser många göra. När jag longerar har jag ett syfte att få hästen lösgjord, både mentalt och fysiskt. Syftet är INTE att trötta ut hästen, för att den ska vara lugn innan jag rider. Tyvärr ser man ofta många longer sina hästar i det syftet, även att det bara ska springa runt runt på en jättevolt ofta med inspänningar. Resultatet blir ju då att varje gång hästen kommer in i ridhuset/ridbanan förväntas den att springa som en dåre. Jag vill ha en häst som kommer in i ridhuset och väntar, är uppmärksam och lyhörd för det vi ska göra idag. Jag vill ha en häst som med glädje kommer till ridhuset för att jobba. Dessutom är det ju bättre att få hästen att röra sig på ett sätt där den både behöver aktivera den mentala biten men även den fysiska. Jag har själv longerat på stora volter, och helt ärligt jag tyckte aldrig att det var roligt! Nu tycker jag det är jättekul att longera!
Det jag tror (hoppas) att vi alla kan vara överens om är att hästen använder sitt huvud och hals för att balansera sin kropp. Hästen kommer höja huvudet för att underlätta för att få in bakbenen. Hästen kan jobba med ryggen fast den har ett högre huvud. Det som händer i hästens kropp och som man succesivt måste bygga upp, är musklerna och ligamenten i nacken. De är dessa muskler som hänger ihop med ryggmuskulaturen som hjälper hästen att bära upp ryggen. Höjt huvud = att musklerna och ligamenten i nacken bär upp ryggen. Det betyder inte att vi kan forcera hästen och tvinga upp huvudet, utan det kommer succesivt när hästen blir starkare. Ju mer motstånd vi skapar, ju mer motstånd skapar hästen.
Vad händer då när vi spänner in hästens huvud? Det är något jag verkligen försöker förstå, argumentet man oftast får, är att om huvudet inte kommer ner arbetar hästen inte med ryggen genom bakbenen. Jag kan här och nu säga att av vad jag har sett stämmer inte det. Du kan inte med hjälp av att tvinga hästens huvud att vara i en viss position åstadkomma att hästen arbetar korrekt genom kroppen. Hur ska en unghäst som kanske bara rört sig helt lös kunna hitta sin balans på en forcerad yta, med inspänningar kunna hitta sin balans? När jag börjar longera mina unghästar använder jag aldrig mer än en kapson. (ett grimm liknande verktyg där linan fäster mitt på nosen.) Mina unghästar har efter några gånger inget problem med att arbeta med huvudet i position där nacken är högsta punkten, nosen är något framför lod, mage kommer upp, ryggen höjs och bakbenen är drivande. Alltså en position där hästen faktiskt rör sig korrekt och optimalt genom hela kroppen. När du forcerar huvudet med hjälp av diverse hjälpmedel riskerar du att med allra största sannolikhet få en häst som 1. Inte bär sig i balans 2. Inte arbetar anatomiskt korrekt och 3. Blir framtung och drar sig fram med frambenen i stället för att skjuta ifrån med bakbenen. 4.Du arbetar med motstånd och kommer få en spänd häst. För att kompensera för den ihopdragna halsen, ska man driva på hästen framåt, för mig helt sjukt och alla hästar borde säga ifrån.
Sen kan jag verkligen säga att det inte är lätt att longera! Det är super enkelt att stå på mitten och be hästen springa runt runt på en volt, men för mig är det inte longering och helt ärligt ser jag inte vad syftet är med det. Det är kanske ett sätt att få hästen att röra på sig, men det är inte träning. Jag säger det eftersom jag själv har longerat precis så, bara det att nu vet jag lite mer och kommer inte göra det igen!
Det jag alltid tittar efter när jag arbetar en häst på lina är dels hur den skrittar;
*Arbetar den fram genom hela kroppen
*Hur hästen spårar, går bakebenen rakt i framhovarnas spår eller kommer något bakben ut åt nått håll?
*Tar den lika långa steg, hur är övertrampet (bakhovarnas tramp över framhovarnas spår) det ska helst vara minst en hov över.
*Har hästen ett flow som går genom hela kroppen, alltså takten
i trav försöker jag se hur bakbenen jobbar och hur dom driver, samma som i skritten egentligen. Bakbenen ska minst trampa i framhovarnas spår. Hästen ska bära upp sitt huvud och hals och röra sig med en bra jämn takt där huvudet sträckas ut framåt nedåt (utan att bli för lågt) bakbenens ska trycka från och i kombination med huvudets position bära upp hästens rygg. (hästen arbetar då framåt genom hela kroppen.)
Galopp gör jag inte mycket på lina. Mest att dom ska lära sig hjälperna för at fatta galopp, alltså en cirkel rörelse i rörelseriktningen framåt med din hand, tänk omvänd halvhalt. Detta gör jag från skritt för att på bästa sätt se till att hästen inte använder vikten utan verkligen trycker ifrån med bakbenen. Vilket är lättare att få när man börjar öka minska skritten med stora skillnader, så man nästan tänker piaff. Hästen ska vänta och börja få kontakt med sina diagonaler vilket behövs för galoppen.
VIKTIGT: Hästens position innan aktion – Även vid longering. Inget är svårt om hästen har rätt position och då inte för att den är låst i en position, utan för att du har bett den om att vara där men så fort den är där måste du ge efter.
Det man inte heller får glömma när man longerar är att det ska finnas ett syfte med det. Jag vill ju kunna föra över detta till ridningen så småningom och arbetar därför efter det. Samma signaler som jag vill ha när jag rider alltså kontakt på linan hela tiden, inget motstånd men en lätt kontakt (samma som jag vill ha i tyglarna när jag rider). Jag longerar heller aldrig på super stora volter utan använder mig gärna av en hörna, långsidorna och mindre volter. Återigen glöm inte att hästens position alltid förekommer det den ska utföra! Jag använder alltid ett spö, men hästen ska vara lugn och absolut inte rädd, så jag tränar mkt på att de ska kunna vara tillfreds med att det finns där som en förlängd arm jag kan klappa hästen med samtidigt som jag longerar. Pisken ska fungera både avslappnade och framåtdrivande, beroende på hur man använder den. Överlag så ger alltid övergångar mer för hästen både i styrka och lösgjordhet, än att bara trava eller galoppera runt runt. Det man även kommer se i övergångarna är att hästen vill ta upp huvudet, ta något kortare steg med bakbenen för att på så vis flytta över vikten till bakbenen i övergången. Lika så om vi ber den gå mer fram, då kommer bakbenen behöva skjuta på mer och huvudet kommer behöva komma upp. Allt detta blir ju väldigt svårt för hästen om den är inspänd!
Japp det var ett långt inlägg, ändå skulle jag kunna lägga till hur mkt detaljer som helst, men här är i alla fall i korta drag hur jag tänker när jag longerar hästar.
