Vad är den ”rätta” kontakten med bettet?

Har fått många frågor om det och nu ska jag försöka förklara lite mer… :)

Är det meningen att man ska känna ett gram motstånd/tryck i handen? Eller kanske 5 gram? Eller Ett kg? Ska man rida hästen fram till bettet så att du kan känna att den trycker med bakbenen in i bettet, tyglarna och handen? Hur mycket ”kontakt” vill man ha för att veta att hästen är på bettet?

I den klassiska metoden, den jag studerar nu, är kontakt bara ”touch”, alltså väldigt väldigt mjukt. Ryttaren kommunicerar med hästen genom tygelns vikt, ingen kraft eller tryck mot hästens mun. Hästen läppar ska inte ens röra sig när ryttaren rör sin hand.

Om du tittar på kontakten mellan tygeln och bettet, så är det en litet område där läder möter metall. När man försiktigt börjar lyfta lädret (tygeln) mot metallen (bettet), är det ett litet moment då tygeln kommer i kontakt med bettet. Det är det som är kontakt! Och det räcker! Bettet rör sig inte på grund av din hand utan på grund av den lätta vikten av tygeln. Ryttarens hand ska vara mjuk, avslappnad och följsam.

Om man kan känna denna mjuka kontakt så kan du kommunicera med hårfina förslag. Om du har lärt dig dessa tygelhjälper så kommer du kunna kommunicera med hästen så att du kan styra över exakt hur och var hästen lägger sin vikt, vilka rörelser du vill att den ska utföra och även vilken gångart du vill att den ska ha, med super mjuka lätta händer. Du kommer kunna använda minsta möjliga hjälper för att få hästen i den form du behöver för att göra rörelsen simpel och lätt för hästen. Du kommer inte behöva använda tryck. Men för att ”touch” ska fungera krävs det att det finns en länk/kontakt mellan ryttarens mind och hästens.

Hästens mun och sinne (mind) är involverad, precis som ryttarens hand är med bettet. Hästen ska vara fri att få vara nyfiken och mjuk mot kontakten mellan handen och bettet precis som du som ryttare är. Men det måste börja någonstans. En häst som alltid har bemötts av en hård och icke följsam hand kommer att vara osäker och kommer därför behöva en extremt mjuk hand innan den börjar lita på att handen är snäll.

En helt lösgjord och balanserad häst (och ryttare) med en bra syn på utbildning kan använda sig av ett vanligt enkelt bett, som något att lyssna och kommunicera igenom på ett ”tyst”, enkelt och  mjukt sätt mellan varandra. Om hästen börjar spänna sig är det första den gör att spänna sig i munnen och på samma sätt när den slappnar av är det sista den gör att ge efter i munnen. Handen hos ryttaren gör lite samma sak. När vi spänner oss låser vi handen först, när vi sen slappnar av, kan handen vara avslappnad. (Därför är det så viktigt med an avslappnad sits så man på riktigt kan vara mjuk, följsam och avslappnad = på riktigt trygg i sadeln – inte rädd eller osäker)

Vikten av tygelkontakten är ganska lätt om både hästen och ryttaren är självbäriga och perfekt balanserade. Om vi inte är lösgjorda eller balanserade, så uttrycker vi vår stelhet eller saknad av koordination genom bettet. Ingen är perfekt så det är klart att det är svårt, men en av hästen och ryttaren måste försöka få en bild av en bättre kontakt mellan hand och bett.. vilket kommer börja med att ryttaren får ändra på sitt sätt att tänka. En häst som aldrig har behövt försvara sig i munnen kommer inte upplevas som hård eller stark. Däremot en häst som alltid har blivit mött av en hård hand kommer börja med att dra emot eller undvika kontakt helt, i rent självförsvar.

Vissa hästar kommer hänga på bettet, vissa kommer leka med det, vissa vill dra det mellan tänderna, vissa kommer vilja dra emot det och vissa kommer vilja dra ner nosen för att slippa kontakten med bettet helt. Det är precis samma problem som en obalanserad och rädd ryttares hand har. På det klassiska viset ser du varje förändring i bettet som ett sätt att få information på, ett sätt att kommunicera genom och en indikation på förändringar i hästens bärighet, balans och mentala närvaro (lugn). Ryttaren ignorerar ALDRIG hästens obehag. Ryttaren går ALLTID tillbaka till ”touch”, alltså till lätthet.

Känslan med tyglarna och kommunikationen med bettet mellan dig och hästen ska vara som att du håller en liten fågelunge. Du ska inte klämma, dra eller hänga i handen/bettet utan sträva efter en mjuk kontakt med hästen där er balans tillsammans är mjuk och känslig och rytmen är underbar! Tygelns vikt, är den rätta kontakten, och är den rätta länken mellan två sinnen (minds)