Så nu har Craig varit i Sverige för förta gången i år! Tänk att det var nästan exakt ett år sen jag träffade honom för första gången. Det är så mycket som har hänt sedan dess och så mycket jag har fått upp ögonen för.

Vill man bli bäst (om man inte har råd att köpa någon super dyr häst) måste man lära sig ordentligt från grunden, all teknink och defintivt känslan! Jag vill bli bäst, jag vill bli riktigt duktig på att träna hästar! Jag vill att varje häst ska kunna göra så mycket bara den kan. Alla hästar ska få en chans och en möjlighet att blomma ut till dess fulla potential, utan att för den sakens skulle behöva använda kraft och styrka!

Doris har på ett år gått från att vara en extremt stressad, icke mentalt närvarande, obalanserad i kroppen och vi misstänkte även att det kanske var ett fysiskt problem som spökade. Nu är hon lugn, alltså extremt lugn. För ett år sen gick det inte att fatta galopp från skritt där hon verkligen använde kroppen rätt, hon blev super stressad, hoppade i väg och kunde därefter inte skritta. Hon ville som mång hästar --> arbeta genom fart och vikt i stället för att verkligen använda trycket från varje ben och muskelrna, vilket medförde att hon hamnar med vikten fram på bogarna. Nu galopperar hon som bara den och det är det vi ska börja jobba mer med nu! Så snart kanske det är dags att börja hoppa igen! :D Hon gör även piaff och lite passage. Hon har en mycket bättre balans i kroppen och det märks extremt tydligt på hennes mentala tillstånd. Avslappnad i kroppen = Avslappnad i knoppen! ;) Träningen går extremt bra åt rätt håll och Craig var mycket nöjd med oss! Craig sitter inne på så mycket kunskap och det är så kul att fråga ut honom om allt, det är även så intressant att bara lyssna på alla hans olika förklaringar kring exakt hur man gör och vad som händer när man gör det! Jag hade nog aldrig tidigare funderat över hur, när och i vilken tajming och med vilka olika tygelhjälper man kan använda när man galopperar.! Men nu vet jag så nu är det bara träna på det! 

Jag känner mig inte alls lika förvirrad som jag brukar efter att jag ridit för Craig, nu känns det som jag vet vad jag ska arbeta med på alla tre hästarna (och mig själv). Jag red, Lillan, Karisina och Doris för Craig denna gång. Han kommer om ca 6 veckor igen och till dess hoppas jag att vi ska komma igenom det vi har att jobba på nu så vi kan gå vidare en nivå!  :D

Super inspirerad så nu ska jag ut och jobba med hästar! Hinner nog en innan jag ska köra Craig till Arlanda!

 

 

Varför måste man ALLTID vinna över hästen och vad innebär egentligen det?

Jag har i alla fall alltid fått lära mig att man ska FÅ hästen att exempelvis hoppa hindret den inte vill hoppa, gå in i spolspiltan som den tycker är super obehagligt eller hoppa diket där den tror att de kommer hoppa upp ett monster ur! Hästen ska göra som vi säger och vi ska få dom att göra det och det med direkten!

Jag har tänkt mycket på det och helt ärligt tror jag inte att hästen bryr sig ett dyft om den inte blir ”vunnen” över när den ska in i spolspiltan eller över diket. Däremot tror jag att vi människor bryr oss väldigt mycket.

Visst det kommer alltid gå att med våld tvinga in en häst i transporten, men vilka känsla kommer hästen ha nästa gång den ska gå in där? Samma sak om den blir tvingad att hoppa ett hinder. Det finns ALLTID en anledning till att hästen beter sig på ett visst sätt, den kanske inte vill hoppa för att det är för svårt för den, ryttaren gör något som på något vis hindrar hästen, det kan till och med vara så att hästen har ont någonstans! En häst som man alltid måste ”vinna” över kommer inte få någon positiv bild av de sakerna/händelserna. Låt det ta tid att vänja hästen vid olika saker och den kommer bli trygg, få bra självförtroende och bli modig! En sådan häst kommer inte tycka att några uppgifter är för svåra och den kommer vilja ha, till och med be om nya svårare uppgifter att utföra!

Tänk dig själv om någon skulle säga till dig att göra något som du tycker är riktigt obehagligt, eller till och med kanske något du är rädd för? Du vägrar och personen i fråga tvingar dig. Kommer du då känna förtroende för den personen och lita på den? Knappast! Se det från hästens perspektiv, den har inte samma synfält som oss och uppfattar därför saker annorlunda. Hästen kan uppfatta det mest löjliga (enligt oss) som något som är super farligt, och det måste vi respektera! Att hästen går fram och tittar på diket/hindret, att den tar ett steg in i spolspiltan/transporten, kan vara en seger som gör att nästa dag känner den inte skräck inför uppgiften utan förstår att det inte var så farligt och direkt går in/över.  Hästen kommer därefter inte ha något problem med uppgiften. Men om den blir tvingad kan du räkna med att få problem igen. Om inte med den specifika uppgiften så med något annat, den kommer sluta lita på dig!

Så lyssna på hästen och tvinga den inte till något! Låt det ta tid för att bygga upp en relation som bygger på att ni lyssnar på varandra. Där hästen litar på att du aldrig ska sätta den i situation som blir jobbig och att du aldrig skulle be den om något som den tycker är omöjligt!

Vad är den ”rätta” kontakten med bettet?

Har fått många frågor om det och nu ska jag försöka förklara lite mer… :)

Är det meningen att man ska känna ett gram motstånd/tryck i handen? Eller kanske 5 gram? Eller Ett kg? Ska man rida hästen fram till bettet så att du kan känna att den trycker med bakbenen in i bettet, tyglarna och handen? Hur mycket ”kontakt” vill man ha för att veta att hästen är på bettet?

I den klassiska metoden, den jag studerar nu, är kontakt bara ”touch”, alltså väldigt väldigt mjukt. Ryttaren kommunicerar med hästen genom tygelns vikt, ingen kraft eller tryck mot hästens mun. Hästen läppar ska inte ens röra sig när ryttaren rör sin hand.

Om du tittar på kontakten mellan tygeln och bettet, så är det en litet område där läder möter metall. När man försiktigt börjar lyfta lädret (tygeln) mot metallen (bettet), är det ett litet moment då tygeln kommer i kontakt med bettet. Det är det som är kontakt! Och det räcker! Bettet rör sig inte på grund av din hand utan på grund av den lätta vikten av tygeln. Ryttarens hand ska vara mjuk, avslappnad och följsam.

Om man kan känna denna mjuka kontakt så kan du kommunicera med hårfina förslag. Om du har lärt dig dessa tygelhjälper så kommer du kunna kommunicera med hästen så att du kan styra över exakt hur och var hästen lägger sin vikt, vilka rörelser du vill att den ska utföra och även vilken gångart du vill att den ska ha, med super mjuka lätta händer. Du kommer kunna använda minsta möjliga hjälper för att få hästen i den form du behöver för att göra rörelsen simpel och lätt för hästen. Du kommer inte behöva använda tryck. Men för att ”touch” ska fungera krävs det att det finns en länk/kontakt mellan ryttarens mind och hästens.

Hästens mun och sinne (mind) är involverad, precis som ryttarens hand är med bettet. Hästen ska vara fri att få vara nyfiken och mjuk mot kontakten mellan handen och bettet precis som du som ryttare är. Men det måste börja någonstans. En häst som alltid har bemötts av en hård och icke följsam hand kommer att vara osäker och kommer därför behöva en extremt mjuk hand innan den börjar lita på att handen är snäll.

En helt lösgjord och balanserad häst (och ryttare) med en bra syn på utbildning kan använda sig av ett vanligt enkelt bett, som något att lyssna och kommunicera igenom på ett ”tyst”, enkelt och  mjukt sätt mellan varandra. Om hästen börjar spänna sig är det första den gör att spänna sig i munnen och på samma sätt när den slappnar av är det sista den gör att ge efter i munnen. Handen hos ryttaren gör lite samma sak. När vi spänner oss låser vi handen först, när vi sen slappnar av, kan handen vara avslappnad. (Därför är det så viktigt med an avslappnad sits så man på riktigt kan vara mjuk, följsam och avslappnad = på riktigt trygg i sadeln – inte rädd eller osäker)

Vikten av tygelkontakten är ganska lätt om både hästen och ryttaren är självbäriga och perfekt balanserade. Om vi inte är lösgjorda eller balanserade, så uttrycker vi vår stelhet eller saknad av koordination genom bettet. Ingen är perfekt så det är klart att det är svårt, men en av hästen och ryttaren måste försöka få en bild av en bättre kontakt mellan hand och bett.. vilket kommer börja med att ryttaren får ändra på sitt sätt att tänka. En häst som aldrig har behövt försvara sig i munnen kommer inte upplevas som hård eller stark. Däremot en häst som alltid har blivit mött av en hård hand kommer börja med att dra emot eller undvika kontakt helt, i rent självförsvar.

Vissa hästar kommer hänga på bettet, vissa kommer leka med det, vissa vill dra det mellan tänderna, vissa kommer vilja dra emot det och vissa kommer vilja dra ner nosen för att slippa kontakten med bettet helt. Det är precis samma problem som en obalanserad och rädd ryttares hand har. På det klassiska viset ser du varje förändring i bettet som ett sätt att få information på, ett sätt att kommunicera genom och en indikation på förändringar i hästens bärighet, balans och mentala närvaro (lugn). Ryttaren ignorerar ALDRIG hästens obehag. Ryttaren går ALLTID tillbaka till ”touch”, alltså till lätthet.

Känslan med tyglarna och kommunikationen med bettet mellan dig och hästen ska vara som att du håller en liten fågelunge. Du ska inte klämma, dra eller hänga i handen/bettet utan sträva efter en mjuk kontakt med hästen där er balans tillsammans är mjuk och känslig och rytmen är underbar! Tygelns vikt, är den rätta kontakten, och är den rätta länken mellan två sinnen (minds)

Så nu åker jag på en veckas välbehövd semester!

Sen jag kom hem från USA har jag jobbat varje dag, Det blir lite så när man är hemma och håller på med hästar :)

Tidiga mornar och sena kvällar, och aldrig riktigt kunna slappna av och bara göra ingenting så nu känner jag att det va dags att vila upp sig lite! :) Klagar inte älskar att vara i stallet varje dag men känner att sol och bad är aldrig fel! Även om det är helt fantastiskt att vara hemma nu när det verkligen börjar bli vår!

En veckas sol och bad blir det för min del. Doris, Lillan och Karisina får en vecka att vila upp sig lite de med! Doris passade ju lämpligt på och gå och få ett lite sår, så hon är lite svullen i ett ben. Hade ute veterinären i dag för att ta bort stygnen på Lillan, hon fick då titta på Doris också och det var inte så farligt. Så ingen träning för henne i alla fall så det var ju passande. :)

Kanske skriver men antagligen inte, vet inte hur lätt det kommer vara för mig att få tag på internet :)

Så om en vecka skriver jag igen! 

Ha det så bra allihopa så länge! 

I dag har vi varit på Täby galopp och mätt 4 ponnyer. Joy, Ice Cream, Goderik och Aida fick följa med den här gången, men vi kommer nog få åka en sväng till så att Instyle, Kiwi och Krumelur också får mät intyg. Mät intygen är giltiga i två år om man mäter ponnyerna när de är 4, 6 och 8 men mäter man dom när dom tex är 5 måste man mäta dem även när de är 6. Så därför blir det nog en sväng till med även de andra i år, eftersom de är två 4 åringar och en 6 åring.

Veterinären och mät-männen tyckte i alla fall att alla våra ponnyer var super fina och skötte sig exemplariskt!

Vilket dom gjorde! Joys första gång hemifrån vilket inte märktes ett dugg! Ponnyerna gick direkt in i transporten både dit och hem, vilket inte alla ponnyer gjorde! När vi kom dit var det några stackare som försökte lasta in sin ponny. När vi sen var klara några timmar senare höll de fortfarande på. Jag hjälpte dem och då gick det lättare. Det folk glömmer när det gäller lastning är att man även kan träna på det, vilket jag gör med alla hästarna, även de yngsta. 

Oftast lastar man när man ska någonstans, vilket nästan alltid innebär att man har bråttom någonstans, vilket medför att man väldigt ofta är stressad. Hästarna känner det och uppfattar det som obehagligt, vilket i långa loppet innebär att hästarna förknippar lastning och åka transport med en obehaglig känsla. Lastning är redan något som är onaturligt för hästar. Att bli instängda i en liten låda, är väldigt mycket emot hästens natur. Därför måste lastning ske på ett sätt där hästen får förtroende och känner sig lugn. Vilket inte sker om man bara lastar när man är stressad. Därför tycker jag att det ska vara lika viktigt att träna på att lasta hästarna som att träna på andra saker. På samma sätt som att det är lika viktigt att arbeta på relationen med sin häst som att träna på övergångar och skolor. 

Summa summarum av dagen var i alla fall att vi hade med oss 4 fantastiskt fina ponnyer där Goderik och Aida slutmättes som d ponnyer 147 cm. Joy blev mätt till 138 cm och Ice Cream 135 cm = två D ponnyer och två C ponnyer mycket nöjd med dagen! :)

Fina bilder från en helt underbart fin dag med super fina ponnyer!

 

Det är så kul att rida just nu, jag rider inte alls som förr men jag märker stor skillnad, speciellt på Doris. Hon är mycket lugnare nu och gör allt med glädje. Inte för att hon någonsin varit en arg häst. Hon har aldrig lagt öronen bakåt eller försökt bitas. Det kanske kommer låta konstigt men hon är gladare på ögat och mycket mer sällskapssjuk. Hon har blivit en harmonisk häst som mår bra både mentalt och i kroppen.

Mycket av det jag har märkt både när jag själv rider, eller arbetar hästar och även när jag har lektioner, är att det absolut viktigaste är att man måste slappna av både mentalt och fysiskt. Har man för mycket i huvudet kan man inte känna vad man gör med kroppen och därför inte känna eller lyssna på hästen.

Det är väldigt svårt att förklara och det är något jag försökt förmedla tidigare, men man måste förändra sin inställning och sitt sätt att se på saker och ting när det gäller ridning och träning av hästen. Super lätt att säga svårt att göra, men när man på riktigt förstår, får man väldigt fina resultat.

Många vill göra mer, svårare saker galoppera, hoppa högre osv. det viktiga att tänka på är att det finns ingen avancerad ridning utan bara ”nybörjar” ridning som man gör bättre och bättre. Därför är det så viktigt att lära sig grunderna ordentligt innan man går vidare. Kanske låter klyssjigt men ju mer du tänker på det så är det faktiskt så. Men det som måste sitta är sitsen och balansen och självklart i och med det, koordinationen.

Anledningen till att jag tror att Doris mår så bra nu är att hon har fått en bra balans och kroppskontroll. En psykiskt balanserad häst rör sig mer avslappnat och är mer mottaglig för ett lugnt mentalt tillstånd än en häst som inte litar på sin egen balans och kroppskontroll. Precis samma som för ryttaren. Därför är det viktigaste att ha en bra tränare som förstår skillnaden, att hjälpa någon att hitta sin egen balans på hästryggen där man kan känna sig trygg, och för hästen att hjälpa den att hitta sin balans utan tvång och hårda tag.  För ryttarens del handlar det om att hjälpa ryttaren genom olika övningar, att få till en bra sits där man kan slappna av och hitta sin balans. Om man som tränare bara fokuserar på att få till en bra sits (utseende mässigt) så är risken stor att ryttaren utvecklas till en ryttare som har skilt på balansen och känslan av korrekthet.

En korrekt sits är en sits som är överens med din egen struktur och grad av avslappning men även i kombination med hästen du sitter på. – Alltså en avslappnad korrekt sits i balans, där hästen kan röra sig optimalt.

Att hitta en bra sits handlar alltså inte om att ”trampa ner hälarna, sträcka på sig, fram med bröstet, bak med skänkeln” (som ni alla säkert någon gång hört en instruktör säga till er) En bra sits handlar om att hitta balansen, som är väldigt individuell men som ger hästen den största friheten och dig den största tryggheten. En balanserad sits ska kännas säker och trygg. Inte bara att de duger utan att den på riktigt får dig att känna dig trygg.

Att hitta en bra balans är simpelt, det måste vara dynamiskt och är kanske inte enkelt. Det är inte en mekanisk process utan en dynamisk interaktion mellan två kroppar som hittar ett gemensamt centrum. Självklart är centret som ska hittas hästen och du måste lära dig att alliera med den. Därför handlar det om både det mentala och det kroppsliga. Först måste ditt ”mind” tränas för att din kropp sen ska kunna tränas. Kanske låter lite luddigt men om du inte kan vara ”här och nu” hur ska du kunna kommunicera med en häst, ett djur som verkligen lever i nuet? Där tror jag den största utmaningen ligger för oss människor. Vi lever i en stressad vardag där vi konstant har mycket att tänka på. När vi tar med oss allt och sen ska ut och rida, tenderar vi att ta med det i både kropp och knopp. Allt vi tänker på, oavsett vad det är, kan bidra till en osäkerhet, vilket i sin tur påverkar vår sits i allra högsta grad.

Så vad är en korrekt sits? Det är något som är individuellt, alla ser olika ut och kan därför inte sitta likadant. När man läser om sits i böcker, finns det alltid en mall för hur man ska sitta men det är fortfarande ett ämne som är svårt att förklara i text. Om du ska förklara för någon som aldrig ätit choklad tidigare skulle du försöka, men till vilken nytta om personen aldrig upplevt det? Känslor är känslor, det är inte ord. Känslor är inte synliga. ”titta framåt”, ”hälarna ner”, ”sitt på sittbenen”; det är bara förklaringar, ord för att beskriva, det är riktlinjer för att hitta din optimala position i sadeln, på samma sätt som man kanske förklarar att choklad är sött och gott. – det hjälper bara om du samtidigt kan smaka, eller när du rider, känna.

Så sitsträning hjälper ryttaren genom att testa olika balanspunkter för att hitta en plats i sadeln där ryttaren kan sitta avslappnat och balanserat i alla gångarter. När ryttaren börjar hitta sin balans kommer hästen ge mycket mer och röra sig mycket friare.

Sitsträning hjälper alltså ryttaren att hitta en bra balans i sadeln. När du hittar en bra balans vågar du slappna av och kan tillåta dig och hästen att fungera som en enhet. Det är ett synsätt där lydnad blir irrelevant men istället kommer all rörelse eller upplevelser ses autentisk och konsekvent.

Det rätta sättet att sitta i sadeln är alltså att vi måste lära oss att känna vad vi känner och njuta av processen att sitta i perfekt balans!

 

 

Kollade på ryttareliten som gick på 1an i går kväll! tycker den var bra och skildrade eliten på ett bra sätt! All heder åt Daniel Zetterman, Peder och Lisen! Men alltså hon dressyr "kvinnan" Herre alltså!! Det kan nog vara bland de vidrigaste människorna jag sett. Kan inte förstå varför hon ska ha en häst! Hon kunde ju aldrig vara glad eller nöjd, klappade inte ens hästen, hästen fick inte ens sträcka ut huvudet när den stod stilla! Stackars stackars häst, undrar hur den mår idag...

Dessutom fick man en bild av henne som riktigt bortskämd, hon skulle bara ha mer och mer! 

Jag vet att det är mycket slit för att lyckas och jag tycker att Hoppryttarna framstår som extremt mycket mer sympatiska!

Jag brukar inte skriva om andra, men alltså kan inte låta bli! In och kolla så får ni se själva! Annars är det ett program jag tänker följa, alltid kul att se hur de tänker och gör även om jag inte vill rida som dem! :)