Funderingar på inlägg från hippson - "Svårt att avläsa stress hos hästar"
En vän på facebook publicerade en länk till denna artikel som är publicerad på hippson. Jag läste den och har funderat mycket kring detta. http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/svart-aven-for-proffs-att-avlasa.htm
För det första är jag glad att jag verkligen har gjort det, att jag inte bara köpt allt som står rätt upp och ner, vilket jag vet att många gör. Jag var heller inte svårövertygad för inte allt för länge sen, speciellt inte när det stod att det var en undersökning som gjorts av proffs och forskare samt veterinärer.
Men inte nu längre, för det är många kriterier som spelar in för att en häst ska känna stress. Det jag absolut håller med om är att många proffs inte kan känna av när stressnivåerna ökar hos hästen. Hästar precis som vi människor mår inte bra av stress och det bryter långsamt ner oss och gör att vi går sönder, både fysiskt och psykiskt.
Doris var extremt stressad för ett år sen, hon verkade alltid cool lugn, uppförde sig alltid exemplariskt på tävling och träning, Var snäll i all skötsel och hantering, en typiskt trevlig häst i alla hantering och ridning, hon var alltid snäll att rida, kunde vara lite pigg ibland men aldrig göra något dumt.
Nu vet jag att hon var extremt stressad och det är hemskt att veta att man har utsatt henne för all press.
kort och gott här kommer ett litet utdrag från artikeln ovan:
"Oense om huvudpositionen
Forskarna hade tio hästar som reds enligt ett förutbestämt program. Hästarna filmades och forskarna mätte vissa beteendeparametrar, kortisolnivåer i saliven (utsöndras bland annat vid stress) samt ögontemperaturen. Alla används de som metoder för att göra en objektiv bedömning av hästens stressnivå.
Filmerna bedömdes sedan av fyra veterinärer, fyra instruktörer och fyra professionella ryttare. De fick poängsätta sju punkter; avslappningsgrad, energi, samarbetsvilja, elasticitet, förtroende, motivation och glädje.
Det visade sig att bedömningarna och mätningarna inte verkade stämma överens. Kortisolen i hästarnas saliv ökade när de hade en låg huvudposition. Och ögontemperaturen ökade när de hade nosen bakom lodplanet. Men när hästarna bedömdes fick de överlag sämre poäng när de hade högre form och nosen framför lodplanet.
Bara tränarna tyckte att nosen i lodplanet var ett positivt tecken. De andra gav låga betyg på de hästar som gick så, generellt satte de i stället högre betyg på dem som gick bakom lodplanet och lågt."
För det första måste man ha i åtanke att det tar tid att få upp en häst i en form där den ska gå med nacken som högsta punkt och nosen framför lodplanet. Det är många ligament och muskler som spelar in. (Hästen bär upp huvudets vikt med hjälp av ligamenten i nacken, halsen och som sedan går över i ryggen.) Hästen måste tränas för att gå i den formen och då menar jag inte forcerad träning där du tvingar hästen att ha huvudet i en viss position. Hästen måste för det första hitta sin balans och använda sin kropp korrekt, vilket inte heller kan ske genom forcerad träning, tex longering med inspänningstygel där den bara springer runt runt. Vissa hästar har en bra balans och bärighet från början, vilket underlättar, men dessa är dyra och de flesta hästar har, precis som vi människor någon snedhet eller annat fysiskt problem. Angående formen "lång och låg" så riskerar du att som artikeln skriver öka stressnivåerna hos hästen, anledningen tror jag är för att "lång och låg" riden som vi ofta ser, inte är en bra "lång och låg". För det första rider vi hästarna oftast framåt (falsk framåtbjudning) vilket resulterar i att hästen får allt för mycket vikt på framdelen. (Vilket den redan har med oss på ryggen!). Vi rider alltså hästen ur sin egen balans, därför tror jag att stressnivåerna ökar.
Det jag vill säga är alltså att artikeln säger inte ett skvatt, det beror helt på hur redo hästarna är för det som de utsätts för. Målet med din ridning bör vara att du ska kunna rida hästen med bärighet i balans i alla gångarter med huvudets position både låg och hög.
