Det har varit två väldigt intensiva veckor för mig blandat med besök från Norge och Craig och samtidigt försöka sköta sin vanliga vardag med hästar blandat med jobb. Nu börjar allt återgå till det normala så ska försöka ta mig lite mer tid till att skriva igen!

Först måste jag bara säga att jag verkligen har världens bästa häst!!! Doris hon är bara helt enkelt bäst!! <3 :D

Craig har ju varit på besök i Sverige, hämtade honom på Arlanda för en vecka sedan, så han var hemma hos oss tisdag och onsdag. Jag passade därför på att rida två hästar om dagen för honom. Doris och så valde jag Karisina. Lillan har haft någon liten hovböld eller liknande så hon har inte varit helt ren, sen tycker jag Karisina är en svårare häst än Lillan så jag kände att Craig säkert skulle kunna hjälpa mig med henne! Vilket han så klart kan, men hon är fortfarande en klurig liten häst så där måste jag vara smart.

Det gick i alla fall super bra med båda och jag har fått så mycket bra tips som jag kan träna på tills han kommer nästa gång.

Men helt klart har Doris varit sitt absolut bästa jag de här dagarna! Hon har gjort saker jag inte ens trodde var möjligt! Vi började i tisdags, Hon galopperar olika övningar och det är hur enkelt som helst att reglera galoppen och jag börjar kunna rida olika mönster, där jag varvar galoppfattningar med skritt, halt, bakdelsvändningar mm. Sen onsdag fortsätter med samma arbete men börjar jobba mer och mer att komma till större galopp, stå upp för att minska till halt. Galopp – halt utan att hästen faller på frambenen! Helt sjuk känsla, Ingenting i handen och ju mindre jag gör, ju mer avslappnad jag är, ju mer får jag av Doris!

Det är en otroligt härlig känsla att kunna stanna hästen från galopp, utan att behöva ta i tyglarna, att kunna reglera hästen med så fina hjälper! Det är så det ska kännas och att använda massa konstiga bett och hjälptyglar känns så långt bort! Bättre att lära sig rida och man kommer aldrig behöva nått sånt (inte för att man behöver det i alla fall) Jag måste fortfarande träna på massa saker och kommer aldrig sluta lära och förfina mina hjälper.

Craig hade sen clinic i Sigtuna lördag och söndag med teori på fredagen. Jag gick på teorin och såklart blev jag sugen på att rida ett pass till. Man får ju liksom passa på när han är i Sverige! ;)

Åkte dit med lilla Doris och jag tror att det var det absolut mest intensiva pass jag någonsin ridit! (intensivt för min hjärna) Jag och Doris gör sedan tidigare piaff och vi har börjat jobba mer med galopparbetet, men detta ridpass innefattade allt från galoppfattningar, rätt och förvänd för att gå över i galopp ombyten. Sen tränade vi piaff och passage för att sen gå över och börja med piruetter i galopp! Kan inte säga att vi gjorde dom finaste piruetterna eller passage men vi börjar förstå hur man ska göra så nu är det bara träna på styrkan och förfina allt ihop! Allt helt nytt för mig, så jag var lagom trött i går kväll även om jag svävade på små rosa moln hela kvällen. Trodde aldrig att jag skulle göra sånt och att det är så lätt!! (Eller lätt är det inte, men ju mindre jag gör ju bättre är det) Så nu ska jag träna på att slappna av mer och bara låta Doris jobba, ska störa så lite som möjligt! Det är jättesvårt och går definitivt tillbaka till en bra sits (=avslappnad och följsam sits)! Jag fick verkligen känna några bra byten och några steg passage piaff övergångar samt piruett. När det blir bra har jag en super avslappnad känsla i kroppen (vilket verkligen inte går att förklara med ord) Men det jag känner är att jag måste bli sån hela tiden! Inte tänka bara vara!

Det ska jag börja träna på nu och jag tror att det blir lättare när man kan rida runt själv och bara försöka vara tillsammans med sin häst. Som förövrigt är världens bästa häst! <3

Tänk att för ett år sedan trodde Craig att det kanske var så att hon inte skulle hålla för att hon använde sin kropp så fel och var i sådan otrolig obalans. Jag kunde inte ens göra en öppna utan att hon föll åt sidan med hjälp av sin vikt och sin fart. Gjorde jag en galoppfattning från skritt blev hon arg och antingen reste sig och hoppade i väg eller blev jättestressad, och efter det fick man skritta flera varv och stå still för att hon skulle lugna ner sig igen. Det har självklart inte varit Doris fel att det varit så, utan snarare mitt. Jag önskar att jag hade kommit i kontakt med Craig tidigare och att jag lärt mig rida RÄTT från början. Men bättre sent än aldrig och jag önskar att fler skulle få upp ögonen för hur känsliga hästar är och hur mycket dom vill ge till sin ryttare om man bara tillåter dem! Utan att dra och klämma!

Nu är Doris lugn, blir hon lite upprörd (när hon inte förstår nya grejer) kan jag alltid få tillbaka henne till lugn! Hon är en helt annan häst en för ett år sedan, hon är stark, gymnastiserad och musklerna sitter precis där dom ska! Jag är så sjukt glad och tacksam för att jag träffade Craig för ett år sedan! Det finns ingen som har hjälpt mig som han! Han är verkligen the one and only när det gäller hästar och träning!!