Många har säkert sett denna artikel från ett seminarium under Helsingfors horse show. 

http://hbl.fi/…/2015-10…/775073/manga-sporthastar-mar-daligt Jag blev i alla fall överlycklig. ÄNTLIGEN!!!

När jag kom i kontakt med Craig för ca 2,5 år sedan förstod jag hur känsliga hästar är. Jag har alltid letat efter något annat men det var inte förrän jag träffade Craig som jag hittade rätt.

Ska man bara kunna tävla på hästens bekostnad? Vill verkligen hästen tävla? Som framgår i artikeln så är hästen sin värsta fiende. Den ställer upp trots att man utsätter den för ohyggligt mkt smärta... ska det behöva vara så?

Jag svarar självklart nej på den! Min erfarenhet nu när jag har börjat tävla igen är att det går att göra det på hästens villkor och jag tror till och med att hästen tycker att det är roligt! men det förutsätter att du som ryttare känner din häst och har förberett den väl. Du som ryttare har ansvar över att just din häst mår bra och är glad. 

Det jag är emot i tävlingssammanhang är pressen och alla medel som tas till bara för att vinna. Någonstans både vill, tror och hoppas jag att du ska kunna vinna en tävling utan pressa hästen för mkt. 

När jag nu har varit ute på 3 tävlingar med unghästarna, och jag kan ärligt säga att jag tror att Lillan tycker att det är roligt! Hon är glad, positiv och verkar riktigt nöjd när hon kommer ut från banan. Karisina har också varit duktig men hon är mer osäker, jag måste alltså förbereda henne bättre och ge henne mer tid. Men jag skulle aldrig bestraffa henne för att hon är osäker. Om jag vill tävla har jag ett ansvar över att förbereda hästarna så att dom också vill tävla.

Sista tävlingen jag var på för i år gick inte så bra med Karisina. Jag hade alldeles för lite tid mellan henne och Lillan. Hon blev rädd för några fasaner på framridningen vilket gjorde att jag knappt kunde rida fram. Jag hann inte ge henne tiden att bara lugnt få henne trygg och börja lita på mig, vilket resulterade i en spänd och osäker häst inne på banan. Jag gjorde mitt bästa för att få henne trygg men det var svårt. I det här fallet och anledningen till att jag delar med mig av det, var att det var mitt ansvar att det inte gick bra och så här i efterhand var alla förutsättningar dåliga. Det var mitt fel och jag måste tänka på att ge henne tid så hon tycker att det är roligt. För hon tyckte INTE att det var roligt. 

Det jag kommer göra till i vår är att åka ut med henne själv några gånger så jag kan lägga allt fokus på henne och ge henne den tiden just hon behöver för att känna sig trygg. En trygg häst är en glad häst! :)

Men att debatten tas upp är fantastiskt! För så mkt skit man får se när man är ute på tävling gör en ledsen! Jag tror inte att man vill vara elak mot sin häst men jag tror att personerna som utsätter sina hästar för obehag inte är medvetna om det, Jag har också ridet på det "moderna" viset, det är mkt hårdare än det klassiska. Jag har för den sakens skull aldrig slagit min häst för att den stannat... men när okunskapen tar vid löser man det med våld. Allt går att lösa utan våld men det kräver en förståelse för hästen. Att förstå hästen och se vad hästen försöker säga är det som i dag saknas hos de flesta i dag... tyvärr! det heller inget som man får lära sig på de flesta ridskolor, inte heller på tävlingstall eller andra ridanläggningar... 

Tråkigt och det är där vi måste börja förändra!

Min glada, positiva lilla plutt!!! <3 Lillan e.Colmar

 

Karisina <3 Försiktig liten kämpe som är mest osäker men hoppar bäst! <3

Det svåra med ridning är att kunna inverka utan att ”påverka”/ störa hästen. Hästen måste kunna arbeta optimalt efter sin förmåga utan att vi stör dem, men trots det måste vi kunna få dem att förbättra sig. Ryttaren måste anpassa sig efter varje häst så att varje häst kan arbeta den position där den har bäst balans och förmåga. Min åsikt är att sitsen och ryttarens balans och följsamhet är det viktigaste och ur den kommer hjälperna. Tajmingen på hjälperna är sällan något man hör någon prata om. Men tänk er in i detta scenario. Du försöker lyfta din högra hand, men samtidigt drar någon den nedåt.... Då blir det svårt för dig att kunna utföra rörelsen på ett bra och framför allt skönt sätt. Så blir det för hästen om varje gång den ska lyfte exempelvis ett framben så är ryttarens hand där och drar den i munnen. Tajmingen på handen är något som är svårt att lära ut. Det man oftast får höra är att handen ska vara låg och stilla. jag håller med till viss del, men när man granskar proffsen så visst de har en låg hand men den är inte stilla, utan följer faktiskt hästens rörelse, det kanske inte syns men det gör den. Så stilla hand är rätt till viss del, handen ska inte vara överallt. Handen ska följa hästens rörelse! Det man märker då är att höger och vänster hand inte kan utföra en rörelse samtidigt. (utom om du faktiskt vill att hästen ska stanna eller inte kunna röra sig).

En liten tanke bara som jag tycker fler borde uppmärksamma. Anledningen till att det inte får så mycket uppmärksamhet är tror jag, för att det är svårt att lära ut. I teorin är det ganska enkelt att förstå, men att verkligen få in känslan och att få handen att följa sitsen och hästen är inte fullt lika enkelt. Det är dock extremt värt att fundera över och det är ett effektivt sätt att få en pigg känslig häst att bli lugn och på samma sätt att få en lite segare häst att bli mer uppmärksam.