Förtroende och respekt

Får många frågor om hur jag rider och hur jag tänker när jag tränar mina hästar, Ska försöka förklara. :)
 
Det som skiljer mig från de flesta tror jag är att jag ser hästen som läraren. Alla hästar kan göra alla svåra rörelser när dom är i hagen och leker med sin flock...varför är det då så svårt när vi människor ska vara med? Det beror ju inte på hästen i alla fall. Om vi bara lyssnar och försöker förstå hästen kan vi göra så mycket mer än om vi ska "få" hästen att göra något. Jag vill bygga upp en relation med min häst som bygger på förtroende och respekt. Jag vill att mina hästar ska bli glada varje dag de ser mig, de ska vilja jobba tillsammans med mig för att vi båda tycker det är roligt att tillsammans lära oss nya saker. 
 
Kanske låter lite luddigt men i grund och botten har det för min del handlat mycket om att ändra mitt sett att se på träning av hästen. Jag har alltid velat bygga en relation med mina hästar och det är nog därför jag hade så lätt för att ta beslutet att ändra min ridning. 
 
Jag arbetar min hästar väldigt mycket från marken. Jag börjar med alla hästar i frihet, där jag försöker förstå varje individ och där jag arbetar mycket med att bygga upp just förtroende och respekt. Det handlar mycket om att bara vara här och nu tillsammans med hästen. Egentligen gör jag inte så mycket mer än att försöka bli en del av hästens flock. 
 
Det finns många olika metoder av horsemanship men jag är inte för alla typer. Jag vill inte "ta ledarskapet" genom att dominera. Jag vill få en relation som bygger på förtroende och respekt där hästen kan välja om den vill vara med mig eller inte. Balansen mellan förtroende och respekt är svår. Det är lätt att få för mycket förtroede man är alltid för snäll och tollererar hästens betende i alla lägen. Det är även lätt att få bara respekt vilket i sin tur kan visa sig genom att hästen är osäker och rädd. Balansgången är svår men måste arbeta på den och det handlar om hästen ska respektera mitt personliga utrymme på samma sätt som jag ska respektera dens. Precis som hästarna beter sig mot varandra i en flock. För oss människor ligger svårigheten i att vi så väldigt gärna vill ha hästrna så extremt nära oss. Det är vi som har det behovet inte hästen.
 
 
De metoder jag arbetar mycket efter i frihets dressyren är Carolyn Resnik som bygger på studier av hur vildhästar kommunicerar med varandra. Det är en metod där du bara arbetar med hästarna i frihet, utan tvång. Därefter börjar jag jobba hästen mer efter en metod som kallas mediterainien work, som bygger på energier och att du kan röra hästen på vissa sätt, kort handlar det om att du kan introducera hjälperna som kommer i ridningen genom att bara exremt lätt röra vid hästen. Därefter börjar jag arbeta hästarna i longering och arbete vid hand (träns eller repgrimma) 
 
I min ridning har jag sedan ett år tillbaka arbetet efter den klassiska ridstilen och många gamla kända mästare. Min tränare är Craig Steven som själv är en mästare och som har lärt sig det mesta han kan från att själv studera olika ridstilar och många riktigt gamla ridkonster. 
 
Det handlar om små mujka medel, aldrig tvång eller kraft. Jag vill ha kontkt med hästens mun, men när hästen går med stöd på tyglen (som jag själv eftersträvat tidigare) så finns det motstånd, det ska vara en fjäderlätt kontakt som inte nödvändigtvis innebär att tygeln konstant måste vara sträckt. Vikthjälper innebär för mig nu mera att du har en balanserad sits, som du vet hur du ska använda. En fungerande sits gör att handen blir följsam och mjuk. 
 
Anledingen till att jag rider med bett och vill kunna inverka med ett bett är för att hästen måste kunna slappna av genom hela kroppen och ett sätt att kommunicera med hästen är genom munnen. Genom munnen kan jag få hästen att slappna av i käken vilket i sin tur kan leda till att hästen kan arbeta korrekt genom hela kroppen. 
 
För mig har det hänt så otroligt mycket sen jag började rida så här, jag har blivit otroligt mycket mer ödmjuk som person och jag börjar verkligen se hästen. Vilket märks extremt tydligt på mitt sto Doris. Doris är ingen enkel häst och har aldrig varit, men nu har jag en helt annan häst, hon är social, glad älskar människor och älskar att vara med. Nu tycker hon allt är roligt och börjar till och med själv föreslå mer avancerade rörelser när jag arbetar henne. även om jag inte ber henne kan han föreslå lite spansk skritt, (absolut inget jag lärt henne, eller som jag ens tänkt lära henne) Hon vill så mycket och det har hon antaligen alltid gjort, bara det att ni har jag börjat lyssna på henne och ge henne mer plats. VIlket hon uppskattar otroligt mycket.
 
Alla hästar kan göra svåra rörelser det som begränsar dem är vi! Tänk på det! :)
 
 


Kommentarer
Elin

Bra förklarat! Gillar ditt tänk :)

2014-03-27 @ 12:56:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0