Så nu åker jag på en veckas välbehövd semester!

 

Sen jag kom hem från USA har jag jobbat varje dag, Det blir lite så när man är hemma och håller på med hästar :)

Tidiga mornar och sena kvällar, och aldrig riktigt kunna slappna av och bara göra ingenting så nu känner jag att det va dags att vila upp sig lite! :) Klagar inte älskar att vara i stallet varje dag men känner att sol och bad är aldrig fel! Även om det är helt fantastiskt att vara hemma nu när det verkligen börjar bli vår!

 

En veckas sol och bad blir det för min del. Doris, Lillan och Karisina får en vecka att vila upp sig lite de med! Doris passade ju lämpligt på och gå och få ett lite sår, så hon är lite svullen i ett ben. Hade ute veterinären i dag för att ta bort stygnen på Lillan, hon fick då titta på Doris också och det var inte så farligt. Så ingen träning för henne i alla fall så det var ju passande. :)

 

Kanske skriver men antagligen inte, vet inte hur lätt det kommer vara för mig att få tag på internet :)

 

Så om en vecka skriver jag igen! 

 

Ha det så bra allihopa så länge! 

 

 

 

 

I dag har vi varit på Täby galopp och mätt 4 ponnyer. Joy, Ice Cream, Goderik och Aida fick följa med den här gången, men vi kommer nog få åka en sväng till så att Instyle, Kiwi och Krumelur också får mät intyg. Mät intygen är giltiga i två år om man mäter ponnyerna när de är 4, 6 och 8 men mäter man dom när dom tex är 5 måste man mäta dem även när de är 6. Så därför blir det nog en sväng till med även de andra i år, eftersom de är två 4 åringar och en 6 åring.

 

Veterinären och mät-männen tyckte i alla fall att alla våra ponnyer var super fina och skötte sig exemplariskt!

 

Vilket dom gjorde! Joys första gång hemifrån vilket inte märktes ett dugg! Ponnyerna gick direkt in i transporten både dit och hem, vilket inte alla ponnyer gjorde! När vi kom dit var det några stackare som försökte lasta in sin ponny. När vi sen var klara några timmar senare höll de fortfarande på. Jag hjälpte dem och då gick det lättare. Det folk glömmer när det gäller lastning är att man även kan träna på det, vilket jag gör med alla hästarna, även de yngsta. 

 

Oftast lastar man när man ska någonstans, vilket nästan alltid innebär att man har bråttom någonstans, vilket medför att man väldigt ofta är stressad. Hästarna känner det och uppfattar det som obehagligt, vilket i långa loppet innebär att hästarna förknippar lastning och åka transport med en obehaglig känsla. Lastning är redan något som är onaturligt för hästar. Att bli instängda i en liten låda, är väldigt mycket emot hästens natur. Därför måste lastning ske på ett sätt där hästen får förtroende och känner sig lugn. Vilket inte sker om man bara lastar när man är stressad. Därför tycker jag att det ska vara lika viktigt att träna på att lasta hästarna som att träna på andra saker. På samma sätt som att det är lika viktigt att arbeta på relationen med sin häst som att träna på övergångar och skolor. 

 

Summa summarum av dagen var i alla fall att vi hade med oss 4 fantastiskt fina ponnyer där Goderik och Aida slutmättes som d ponnyer 147 cm. Joy blev mätt till 138 cm och Ice Cream 135 cm = två D ponnyer och två C ponnyer mycket nöjd med dagen! :)

 

Fina bilder från en helt underbart fin dag med super fina ponnyer!

 

Jag tycker om den här bilden! Den får mig att tänka på hästar jag har haft i mitt liv som betytt så otroligt mycket för mig. Alla hästar jag har träffat och fått lära känna har lämnat spår i mitt hjärta, vissa mer än andra! Den här bilden får mig att tänka lite extra på mina avlidna vänner som jag saknar varje dag! 

 

 

Får många frågor om hur jag rider och hur jag tänker när jag tränar mina hästar, Ska försöka förklara. :)

 

Det som skiljer mig från de flesta tror jag är att jag ser hästen som läraren. Alla hästar kan göra alla svåra rörelser när dom är i hagen och leker med sin flock...varför är det då så svårt när vi människor ska vara med? Det beror ju inte på hästen i alla fall. Om vi bara lyssnar och försöker förstå hästen kan vi göra så mycket mer än om vi ska "få" hästen att göra något. Jag vill bygga upp en relation med min häst som bygger på förtroende och respekt. Jag vill att mina hästar ska bli glada varje dag de ser mig, de ska vilja jobba tillsammans med mig för att vi båda tycker det är roligt att tillsammans lära oss nya saker. 

 

Kanske låter lite luddigt men i grund och botten har det för min del handlat mycket om att ändra mitt sett att se på träning av hästen. Jag har alltid velat bygga en relation med mina hästar och det är nog därför jag hade så lätt för att ta beslutet att ändra min ridning. 

 

Jag arbetar min hästar väldigt mycket från marken. Jag börjar med alla hästar i frihet, där jag försöker förstå varje individ och där jag arbetar mycket med att bygga upp just förtroende och respekt. Det handlar mycket om att bara vara här och nu tillsammans med hästen. Egentligen gör jag inte så mycket mer än att försöka bli en del av hästens flock. 

 

Det finns många olika metoder av horsemanship men jag är inte för alla typer. Jag vill inte "ta ledarskapet" genom att dominera. Jag vill få en relation som bygger på förtroende och respekt där hästen kan välja om den vill vara med mig eller inte. Balansen mellan förtroende och respekt är svår. Det är lätt att få för mycket förtroede man är alltid för snäll och tollererar hästens betende i alla lägen. Det är även lätt att få bara respekt vilket i sin tur kan visa sig genom att hästen är osäker och rädd. Balansgången är svår men måste arbeta på den och det handlar om hästen ska respektera mitt personliga utrymme på samma sätt som jag ska respektera dens. Precis som hästarna beter sig mot varandra i en flock. För oss människor ligger svårigheten i att vi så väldigt gärna vill ha hästrna så extremt nära oss. Det är vi som har det behovet inte hästen.

 

 

De metoder jag arbetar mycket efter i frihets dressyren är Carolyn Resnik som bygger på studier av hur vildhästar kommunicerar med varandra. Det är en metod där du bara arbetar med hästarna i frihet, utan tvång. Därefter börjar jag jobba hästen mer efter en metod som kallas mediterainien work, som bygger på energier och att du kan röra hästen på vissa sätt, kort handlar det om att du kan introducera hjälperna som kommer i ridningen genom att bara exremt lätt röra vid hästen. Därefter börjar jag arbeta hästarna i longering och arbete vid hand (träns eller repgrimma) 

 

I min ridning har jag sedan ett år tillbaka arbetet efter den klassiska ridstilen och många gamla kända mästare. Min tränare är Craig Steven som själv är en mästare och som har lärt sig det mesta han kan från att själv studera olika ridstilar och många riktigt gamla ridkonster. 

 

Det handlar om små mujka medel, aldrig tvång eller kraft. Jag vill ha kontkt med hästens mun, men när hästen går med stöd på tyglen (som jag själv eftersträvat tidigare) så finns det motstånd, det ska vara en fjäderlätt kontakt som inte nödvändigtvis innebär att tygeln konstant måste vara sträckt. Vikthjälper innebär för mig nu mera att du har en balanserad sits, som du vet hur du ska använda. En fungerande sits gör att handen blir följsam och mjuk. 

 

Anledingen till att jag rider med bett och vill kunna inverka med ett bett är för att hästen måste kunna slappna av genom hela kroppen och ett sätt att kommunicera med hästen är genom munnen. Genom munnen kan jag få hästen att slappna av i käken vilket i sin tur kan leda till att hästen kan arbeta korrekt genom hela kroppen. 

 

För mig har det hänt så otroligt mycket sen jag började rida så här, jag har blivit otroligt mycket mer ödmjuk som person och jag börjar verkligen se hästen. Vilket märks extremt tydligt på mitt sto Doris. Doris är ingen enkel häst och har aldrig varit, men nu har jag en helt annan häst, hon är social, glad älskar människor och älskar att vara med. Nu tycker hon allt är roligt och börjar till och med själv föreslå mer avancerade rörelser när jag arbetar henne. även om jag inte ber henne kan han föreslå lite spansk skritt, (absolut inget jag lärt henne, eller som jag ens tänkt lära henne) Hon vill så mycket och det har hon antaligen alltid gjort, bara det att ni har jag börjat lyssna på henne och ge henne mer plats. VIlket hon uppskattar otroligt mycket.

 

Alla hästar kan göra svåra rörelser det som begränsar dem är vi! Tänk på det! :)

 

 

Det är så kul att rida just nu, jag rider inte alls som förr men jag märker stor skillnad, speciellt på Doris. Hon är mycket lugnare nu och gör allt med glädje. Inte för att hon någonsin varit en arg häst. Hon har aldrig lagt öronen bakåt eller försökt bitas. Det kanske kommer låta konstigt men hon är gladare på ögat och mycket mer sällskapssjuk. Hon har blivit en harmonisk häst som mår bra både mentalt och i kroppen.

 

Mycket av det jag har märkt både när jag själv rider, eller arbetar hästar och även när jag har lektioner, är att det absolut viktigaste är att man måste slappna av både mentalt och fysiskt. Har man för mycket i huvudet kan man inte känna vad man gör med kroppen och därför inte känna eller lyssna på hästen.

 

Det är väldigt svårt att förklara och det är något jag försökt förmedla tidigare, men man måste förändra sin inställning och sitt sätt att se på saker och ting när det gäller ridning och träning av hästen. Super lätt att säga svårt att göra, men när man på riktigt förstår, får man väldigt fina resultat.

 

Många vill göra mer, svårare saker galoppera, hoppa högre osv. det viktiga att tänka på är att det finns ingen avancerad ridning utan bara ”nybörjar” ridning som man gör bättre och bättre. Därför är det så viktigt att lära sig grunderna ordentligt innan man går vidare. Kanske låter klyssjigt men ju mer du tänker på det så är det faktiskt så. Men det som måste sitta är sitsen och balansen och självklart i och med det, koordinationen.

 

Anledningen till att jag tror att Doris mår så bra nu är att hon har fått en bra balans och kroppskontroll. En psykiskt balanserad häst rör sig mer avslappnat och är mer mottaglig för ett lugnt mentalt tillstånd än en häst som inte litar på sin egen balans och kroppskontroll. Precis samma som för ryttaren. Därför är det viktigaste att ha en bra tränare som förstår skillnaden, att hjälpa någon att hitta sin egen balans på hästryggen där man kan känna sig trygg, och för hästen att hjälpa den att hitta sin balans utan tvång och hårda tag.  För ryttarens del handlar det om att hjälpa ryttaren genom olika övningar, att få till en bra sits där man kan slappna av och hitta sin balans. Om man som tränare bara fokuserar på att få till en bra sits (utseende mässigt) så är risken stor att ryttaren utvecklas till en ryttare som har skilt på balansen och känslan av korrekthet.

 

En korrekt sits är en sits som är överens med din egen struktur och grad av avslappning men även i kombination med hästen du sitter på. – Alltså en avslappnad korrekt sits i balans, där hästen kan röra sig optimalt.

 

Att hitta en bra sits handlar alltså inte om att ”trampa ner hälarna, sträcka på sig, fram med bröstet, bak med skänkeln” (som ni alla säkert någon gång hört en instruktör säga till er) En bra sits handlar om att hitta balansen, som är väldigt individuell men som ger hästen den största friheten och dig den största tryggheten. En balanserad sits ska kännas säker och trygg. Inte bara att de duger utan att den på riktigt får dig att känna dig trygg.

 

Att hitta en bra balans är simpelt, det måste vara dynamiskt och är kanske inte enkelt. Det är inte en mekanisk process utan en dynamisk interaktion mellan två kroppar som hittar ett gemensamt centrum. Självklart är centret som ska hittas hästen och du måste lära dig att alliera med den. Därför handlar det om både det mentala och det kroppsliga. Först måste ditt ”mind” tränas för att din kropp sen ska kunna tränas. Kanske låter lite luddigt men om du inte kan vara ”här och nu” hur ska du kunna kommunicera med en häst, ett djur som verkligen lever i nuet? Där tror jag den största utmaningen ligger för oss människor. Vi lever i en stressad vardag där vi konstant har mycket att tänka på. När vi tar med oss allt och sen ska ut och rida, tenderar vi att ta med det i både kropp och knopp. Allt vi tänker på, oavsett vad det är, kan bidra till en osäkerhet, vilket i sin tur påverkar vår sits i allra högsta grad.

 

Så vad är en korrekt sits? Det är något som är individuellt, alla ser olika ut och kan därför inte sitta likadant. När man läser om sits i böcker, finns det alltid en mall för hur man ska sitta men det är fortfarande ett ämne som är svårt att förklara i text. Om du ska förklara för någon som aldrig ätit choklad tidigare skulle du försöka, men till vilken nytta om personen aldrig upplevt det? Känslor är känslor, det är inte ord. Känslor är inte synliga. ”titta framåt”, ”hälarna ner”, ”sitt på sittbenen”; det är bara förklaringar, ord för att beskriva, det är riktlinjer för att hitta din optimala position i sadeln, på samma sätt som man kanske förklarar att choklad är sött och gott. – det hjälper bara om du samtidigt kan smaka, eller när du rider, känna.

 

Så sitsträning hjälper ryttaren genom att testa olika balanspunkter för att hitta en plats i sadeln där ryttaren kan sitta avslappnat och balanserat i alla gångarter. När ryttaren börjar hitta sin balans kommer hästen ge mycket mer och röra sig mycket friare.

 

 

Sitsträning hjälper alltså ryttaren att hitta en bra balans i sadeln. När du hittar en bra balans vågar du slappna av och kan tillåta dig och hästen att fungera som en enhet. Det är ett synsätt där lydnad blir irrelevant men istället kommer all rörelse eller upplevelser ses autentisk och konsekvent.

 

 

Det rätta sättet att sitta i sadeln är alltså att vi måste lära oss att känna vad vi känner och njuta av processen att sitta i perfekt balans!

 

Vaknde upp i morse och skulle kliva ut och fodra hästarna och möttes av snö! Massa snö!! Kände att det va lite onödigt men samtidigt väldigt mysigt så det fick bli en uteritt på Doris i solen och snön! Red lite på ridbanan också, den va helt perfekt, inte fryst under men massa snö ovan på! Super mysigt att galoppera runt lite där. Tycker inte riktigt om att vara inne i ridhuset när det är sol, ibland går det väl bra, men nu har man ju varit inne så myckt hela vintern i alla fall. Så ridbanan och snön var ett mycket bra beslut av ridpass för Doris idag!

 

 

Kollade på ryttareliten som gick på 1an i går kväll! tycker den var bra och skildrade eliten på ett bra sätt! All heder åt Daniel Zetterman, Peder och Lisen! Men alltså hon dressyr "kvinnan" Herre alltså!! Det kan nog vara bland de vidrigaste människorna jag sett. Kan inte förstå varför hon ska ha en häst! Hon kunde ju aldrig vara glad eller nöjd, klappade inte ens hästen, hästen fick inte ens sträcka ut huvudet när den stod stilla! Stackars stackars häst, undrar hur den mår idag...

 

Dessutom fick man en bild av henne som riktigt bortskämd, hon skulle bara ha mer och mer! 

 

Jag vet att det är mycket slit för att lyckas och jag tycker att Hoppryttarna framstår som extremt mycket mer sympatiska!

 

Jag brukar inte skriva om andra, men alltså kan inte låta bli! In och kolla så får ni se själva! Annars är det ett program jag tänker följa, alltid kul att se hur de tänker och gör även om jag inte vill rida som dem! :)

 

Den här artikeln gillade jag verkligen så läs den! Tror verkligen att det där är en bok jag tänker köpa.

 

Den fick mig att äntligen inse vad det är jag inte har gillat med den "vanliga" ridningen. När jag träffade Craig visste jag att det här är så jag vill rida, men varför jag alltid har känt att något har saknats har jag aldrig riktigt kunnat förklara, mycket för att jag själv inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det har varit.

 

Nu vet jag en av anledningarna i alla fall..

 

Ska det verkligen behöva vara så att för att du ska kunna ha en häst på topp nivå så ska det vara nödvändigt att åka in och spruta den i lederna mm..

 

Jag varken tycker det eller vill göra det. Jag vill ha en häst som håller, som blir gammal och som kan vara på toppen längre än till 12 års ålder. 

 

 

Jag vill ha en häst som är så pass bra tränad att den håller och är frisk och glad till hög ålder. Det kommer aldrig hända om vi ska fortsätta pressa dem från tidig ålder. Vill vi ha friska, sunda och glada hästar måste vi börja lyssna på dem. Vi måste börja förstå att alla hästar är individer, alla är olika. Bara för att en 4 åring är super färdig behöver inte en annan vara det. Det behöver inte för den sakens skull innebära att den "ofärdiga" 4 åringen kommer bli en sämre individ. Den smartaste 1 klassaren i skolan kanske inte är den som bli profesor.

 

Ni förstår vad jag menar. Detta är egentligen helt sjuk och precis det här jag alltid känt! Jag vill ha en häst som kan bära sig själv korrekt innan den ska börja bära mig. Du måste kunna gå innan du börjar springa. På samma sätt måste hästen kunna bära sig själv innan den kan bära dig. 

 

Tänk på det!

 

 

 

 

Idag har jag löshoppat lite hästar, nästan alla faktiskt eller 15 stycken. Alla var så klart jätteduktiga. 

När jag löshoppar försöker jag bara få hästarna att tycka att det är roligt och att det är avslappnade hela tiden. Ingen press, inga super stora hinder om det inte är redo. Det är inte höjden jag är ute efter när jag löshoppar utan mer inställningen till hinder. Alla är så roliga nu, jag löshoppar oftast själv så det har liksom fått lära sig vad det går ut på. Så nu är det bara starta dom och sen kör dom själva, med en liten pause efter varje gång så jag hinner berömma dem och höja/ändra hindren. Så duktiga! Till och med lilla Miramis som inte varit inne så mycket förstod vad han skulle göra.

 

Jag ser löshoppningen som en introduktion till hinder, jag tittar på hur hästen löser uppgiften och hur den tänker på hinder. Jag löshoppar inte jätte ofta men försöker hinna med det någon gång i månaden i alla fall. Är hästen det minsta spänd höjer jag inte. Hästen ska gå ut från ridhuset och vara nöjd och känna sig duktig. Det är först då den utvecklas. Jag vill ha hästar som tycker det är roligt att hoppa och som har bra självförtroende när det gäller hinder. Om jag alltid skulle pressa dom och höja massa och de ständigt skulle tycka att det var jobbigt och svårt skulle dom inte utvecklas. Jag ser hellre att det hoppar för att de tycker det är roligt och lätt. När självförtroendet finns där, kan det hoppa hur högt som helst!

 

Hade en häst en gång i tiden som hade världens hoppkapacitet men han var livrädd för hinder, hur kul tyckte han det var att hoppa egentligen? Inte alls och han ville inte. Så en häst med självförtroende kommer hoppa högre även om den inte har världens bästa kapacitet! 

 

Vad jag även mäker sen när dom börjar bli redo för att komma ut och träna/tävla är att det aldrig har något problem med hindrena, utan endast allt annat som det måste hålla koll på. Hindrena blilr då en trygghet jämfört med allt läskigt runt om kring! Det är ganska skönt att veta att det hoppar allt!

 

Här kommer lite bilder rån idag men det är från mobilen så världens sämsta kvalitet.

Krumelur 4 år. Hoppar allt och fixar allt! Så himla rolig att titta på när han löshoppar sig själv! 

Så nu har jag gjort min första hemsida! 

 

Den är inte riktigt klar, ska till lite mer information och sånt men tänkte att här är den; http://mlhorsecare.wix.com/mlhorsecare 

 

Ska till mer information om hästarna och lite sånt men nu har jag i alla fall gjort en och kom gärna med synpunkter!!! Inte ritkigt mitt område det här med datorer så jättegärna feedback! 

 

Nu tänkte jag kila ut till stallet och löshoppa lite unghästar innan lunch!

 

 

Tyckte det här var en väldigt intressant tanke, att sitsen är som en flock! Ett väldigt fint sätt att se på sitsen och flocken. Detta kräver visserligen att man har sett en riktig flock och förstår hur hästarna kommunicerar med varandra. Då helst inte i en vanlig liten standard hage där hästarna är lite väl domesticerade, utan en flock i en hage där det faktiskt kan röra sig över en större yta och med en ordentlig flock där hästarna kan vara hästar på riktigt!

 

Det är självklart få förunnat att ha det så men det är fantastiskt när man får uppleva det och det kan mycket väl vara därför jag verkligen fastnade för dessa kloka ord av Craig.

 

Sen börjar min sits verkligen fungera nu vilket verkligen märks på alla hästarna. Det jag verkligen har börjat träna på är tajmingen och hur hästen rör sig. Att jag genom att skapa utrymme för hästen, bara genom att lätta/slappna av med min sits kan få hästen att röra sig åt olika håll. Fungerar på alla hästarna och behöver knappt röra dem! Doris som jag har haft problem med att fatta galopp från skritt och direkt sakta av till skritt från galopp, gör det nu utan minsta problem och blir heller inte längre stressad eller upprörd! Detta beror endast på att jag istället för att vara efter med sitsen och handen nu kan vara med henne. Det bidrar till att hon inte blir störd av mig. Detta är väldigt svårt att förklara om man inte sett Doris och mig! Men jag lovar det är jättestor skillnad! Fungerar även på unghästarna som börjar bli jättefina! Det man ska tänka på är att hästar rör sig dit det finns plats. Om du klämmer med båda benen ska inte hästen vilja röra sig. Om du istället öppnar upp med dina ben följer med hästens rörelse kan du få hästen att göra det mesta! Fantastiskt och en helt underbar känsla! 

 

 

Oj vad jag saknar att tävla, eller kanske mer att hoppa och träna! Det var snart 1 år sen jag hoppade med Doris sist. Känslan att ta sig över jättehinder tillsammans är magisk och jag saknar den känslan! 

 

Hittade det här inlägget http://baraelvira.se/2014/march/dokumenterat-ar-2010.html , som jag tycker var väldigt bra skrivet, bilderna talar sitt eget språk.

 

Det är precis så där jag inte vill att mina hästar ska se ut när man tävlar och tränar. Jag saknar verkligen att tävla, speciellt nu när alla mina vänner åker ut varje helg och tävlar och tränar. Men jag vill inte tävla på bekostnad av hästen. Så där vill jag inte att det ska se ut... då vill jag inte tävla!

 

Alla mina hästar är jättefina nu och super positiva till allt arbete och allt man gör, det är nästan så nu att man får ett lite ledset öga om man inte hinner med alla varje dag.

 

Mitt mål är att komma tillbaka till tävlingsbanan, men då tillsammans med hästen. Vi ska göra det tillsammans och båda ska tycka att det är roligt! Inga hårda hjälper eller utrustning. Nu har jag ridit på det här sättet i snart 1 år och både jag och Doris har utvecklats enormt, både på varsitt håll och tillsammans som team! Vår relation har blivit så mycket bättre och snart tror jag faktiskt att vi ska börja hoppa lite igen!