Traditionellt sett så har arbetande hästar fått kraftfoder för att ge extra energi utöver grovfodret. En annan anledning till att byta ut grovfoder mot kraftfoder har varit till hästar som reser mycket, då kraftfoder tar mycket mindre plats än grovfoder.

Kraftfoder är ofta spannmål eller spannmålsbaserade foderblandningar, de spannmålssorter som framförallt används till hästar är havre, korn och majs. Vilken spannmål som används i störst utsträckning skiljer sig mellan olika länder och delar av världen, det beror mest på vilket spannmål som är enklast att odla i respektive land men även vilka traditioner som finns. I Sverige används havre i stor utsträckning, i Danmark används korn mer och i Amerika används mycket majs som hästfoder.

Det finns stora skillnader på de olika spannmålens egenskaper och hur de bryts ner i hästen. Hästen är som bekant en enkelmagad gräsätare vilket innebär att den är anpassad till en fiberrik och stärkelsefattig diet. Spannmål är rikt på stärkelse men egenskaperna varierar mellan olika sorters spannmål, skillnaderna är i proteininnehåll, proteinkvalitet, stärkelseinnehåll, stärkelsens tunntarmssmältbarhet, fiberinnehåll och vitamin- och mineralinnehåll. Jämfört med vallfoder så har alla spannmål ett högre fosforinnehåll vilket är viktigt att ta hänsyn till vid utfodring av större mängder.

För att jämföra de olika spannmålens proteinvärde behöver man titta på både kvantitet och kvalitet. Innehållet av smältbart råprotein är relativt lika i havre och korn, men det är lägre i majs. För att avgöra proteinkvaliteten tittar man på innehållet av de essentiella aminosyrorna och där har havre den högsta kvaliteten, majs den lägsta och korn däremellan.

Mineralinnehållet i spannmål varierar lite beroende på hur mycket mineraler som finns tillgängliga i marken där det odlats. Men det finns generella skillnader och det är bland annat att havre har ett högre innehåll av kalcium än korn och majs, havren har även ett lite lägre innehåll av fosfor än korn men högre än majs. Korn innehåller lite mer magnesium än havre och majs. Innehållet av spårämnen skiljer sig också beroende på var det odlats men generellt så har havre det högsta innehållet av alla spårämnen och majs har det lägsta.

Stärkelsen i spannmålen skiljer sig mycket både i mängd och form. Stärkelse är långa kedjor av glukosmolekyler som finns i två olika former; amylos (rak kedja) eller amylopektin (grenad). Stärkelsen är även packad på olika sätt i de olika spannmålen vilket påverkar smältbarheten. Hästen har en liten produktion av enzymet amylas som bryter ner stärkelse i tunntarmen och det är bättre ju mer som bryts ner och tas upp i tunntarmen. Detta eftersom stärkelse är väldigt lätt att bryta ner för de fibernedbrytande mikroorganismerna i grovtarmen och om de får tillgång till mycket stärkelse så ökar aktiviteten och balansen i grovtarmen rubbas (vilket i sin tur kan leda till kolik, fång, hovproblem, avmagring mm.). Stärkelsen i havre har en hög tunntarmssmältbarhet, den i korn väldigt låg och stärkelsen i majs har lite högre smältbarhet än korn. Mängden stärkelse skiljer sig också mycket mellan de olika spannmålen; havre innehåller ca 340 g stärkelse per kg ts, korn ca 520 g per kg ts och majs ca 720 g per kg ts. Det är på grund av dessa skillnader som havre kan utfodras obehandlad men att det alltid rekommenderas att korn och majs behandlas (t.ex. värmebehandling eller förgroning, enbart krossning hjälper inte) innan utfodring så stärkelsen blir mer nedbrytbar för hästen. Värmebehandling kan göras på olika sätt och förgroning och ångkokning anses vara den metod som är mest skonsam, alltså förstör så lite som möjligt av de andra näringsämnena. Men oavsett vilken värmebehandlingsmetod som används så kommer innehållet av framförallt vitaminer och aminosyror sjunka.

Det finns fördelar både med att fodra med råvaror och med färdigblandade kraftfoder. Havre är det spannmål som bäst passar hästens näringsbehov och fodersmältning i obehandlad form, men de andra spannmålen har goda egenskaper om de genomgår en skonsam behandling för att öka smältbarheten av stärkelsen.

All spannmål som används i St. Hippolyts foder groddas för att öka smältbarheten av stärkelsen och sedan torkas och kallpressas de vilket medför att de aldrig utsätts för värme över 40 grader.