”With the competitive and comparative mind, the training becomes distorted. There is no space for the horse to be. The tension created by such a mental outlook may bring results of a sort but there are always problems because the relaxation is not complete.

What makes beautiful work is not just tension and strength but the greatest beauty is when there is balance of complete relaxation. Since tension is so easily obtained, the thoughtful trainer spends more time on training the release in all the work.

Relaxation cannot be demanded nor can it be forced. It must be asked for properly and freely given when the horse is respectfully asked. This is where the horse becomes your teacher.

This is where deep listening is so important. One must carefully study the causes you set into motion to see the full effect. This "seeing" is the mark of superior training.” – Craig Steven

Det här är så väldigt sant och något jag verkligen förstår! Kan inte påstå att jag ens hade tänkt på det här sättet för 1 år sedan. Jag gjorde som alla tränare sa att jag skulle göra (Inga dåliga tränare utan många av Sveriges främsta). Doris gjorde som jag sa och allt gick bra. Ändå så var det något som saknades, jag kunde inte riktigt förklara vad, men allting blev glasklart när jag träffade Craig. Eller glasklart är helt klart en överdrift men jag förstår i alla fall hur det kan vara och är definitivt beredd på att ändra min ridning eller snarare mitt sett att se på ridning och träning av hästen, (vilket har varit helt klart det svåraste). Att Doris nu både piaffar och går passage tror jag aldrig jag hade väntat mig och att hon dessutom är lugn, avslappnad och harmonisk är nog det mest fantastiska! Innan var hon en tävlingshäst med mycket nerv… Eller var det kanske så att hon var en häst som inte alls tyckte att hon blev förstådd av sin ryttare?? Snarare det andra alternativet, och så tror jag dessvärre att många hästar har det. Visst vissa har mer ”nerv” än andra, vissa är mer känsliga och inte alls lika förlåtande för misstag som andra. Men det är upp till oss, vi som vill rida på dem att göra det bästa för hästen och i alla fall försöka lyssna på vad de vill säga oss om varför de blir stressade eller nerviga.