Sluta stressa tävlingarna kommer alltid finnas kvar!
Har inte skrivit på ett tag… jag vet det är dåligt…. Och här kommer världens sämsta bortförklaring.. Jag har haft massor att göra! Men ska försöka uppdatera lite, sen har jag även några ämnen jag vill skriva om men skulle vilja kolla upp lite mer kring det först.
En debatt som är hemsk, men som jag inte tror att någon har missat är den blå tungan hos dressyr hästen Akeem Foldager som rids av Andreas Helgestrand.
Läs mer här http://epona.tv/blog/2014/april/danish-equestrian-federation-reacts-to-akeem-photos
Hemskt! Tänkt om fler bara kunde få upp ögonen för hur känsliga hästar är och hur lite man egentligen behöver göra för att få hästarna att göra alla möjliga märkvärdiga rörelser! Tänk vilket lidande denna häst har utsats för! Det finns inga bortförklaringar i världen som gör det här ok! Doris fick en liten pissmyra på magen idag (strax bakom min skänkel) när vi red i skogen och blev verkligen irriterad på den. SÅ KÄNSLIGA ÄR HÄSTAR!!!
Det största problemet tror jag ligger i att alla har så bråttom. Man vill tävla, man vill rida höga klasser fort. Visst det kanske fungerar för de som har råd att köpa super dyra fina hästar och som kan byta ut dem lika fort.
Jag har inte den möjligheten och helt ärligt skulle jag faktiskt inte velat ha det så heller (i alla fall så här i nuläget) då hade jag aldrig behövt lära mig rida på riktigt!
Nu börjar jag se hur framtiden kan komma att se ut, jag börjar på riktigt förstå vart jag är på väg med mina hästar. Jag kanske inte har tävlat eller för den delen hoppat på 1 år! Jag vet att det kommer vara värt det i det långa loppet. Jag har inte bråttom jag vill bli riktigt, och då menar jag RIKTIGT duktig på att rida och utbilda hästar. På ett år har jag lärt mig så otroligt mycket! Jag har ändrat mitt sätt att rida och se på hästar och när jag tittar tillbaka och på andra kan jag inte ens förstå hur man kan göra på något annat sätt! Så otroligt glad att jag kom i kontakt med Craig och att han har fått mig att öppna ögonen för hästar på riktigt!
Andra saker jag även funderar på är varför folk har så bråttom med sina unga hästar, jag kan förstå när man har hästar och de ska säljas, men helt ärligt så tror jag inte att det är så många av de 3 och 4 åringar som visas på olika bedömningar som ska säljas. Jag pratade lite med Craig om den saken när han var här, jag frågade när han tyckte att det var lämpligt att börja hoppa de unga hästarna. (vilket självklart är förutsatt att de är i perfekt balans osv.) Hans svar att han aldrig skulle starta hoppa en häst innan 4 eller 5 år (då inte ens löshoppning!) Vill man börja hoppa en 4 åring tyckte han även att man ska ta in och röntga den för att se att den är klar i knäna och lederna…
För mig lät det helt sjukt men väldigt vettigt. Det konstiga är bara att som det ser ut i dag ska en 4 åring hoppa 1m uppsuttet för att ligga i fas, en 3 åring tror jag ska löshoppa runt 120 / 130 och en 5 åring uppsuttet 120…. Sen frågar man sig varför hästar blir skadade (förslitningsskador) och även måste behandlar i lederna i tidig ålder för att ens kunna tävla tills de är ca 14 då det pensioneras…
Något att tänka på tycker jag, så jag har bestämt mig för att inte visa varken Lillan eller Karisina på kvaliten i år, jag vill ha friska hästar som håller länge så det får ta den tid det tar med dem. Men när de är redo kommer jag förhoppningsvis ha 2 väldigt fina hästar! :D
Och visst väljer man att visa en 3 eller 4 åring som ska säljas (som inte är röntgad) så kan man ju som köpare veta om att den kanske kommer råka ut för lite bakslag och fysiska problem i framtiden….
Craigs besök i Sverige
Så nu har Craig varit i Sverige för förta gången i år! Tänk att det var nästan exakt ett år sen jag träffade honom för första gången. Det är så mycket som har hänt sedan dess och så mycket jag har fått upp ögonen för.
Vill man bli bäst (om man inte har råd att köpa någon super dyr häst) måste man lära sig ordentligt från grunden, all teknink och defintivt känslan! Jag vill bli bäst, jag vill bli riktigt duktig på att träna hästar! Jag vill att varje häst ska kunna göra så mycket bara den kan. Alla hästar ska få en chans och en möjlighet att blomma ut till dess fulla potential, utan att för den sakens skulle behöva använda kraft och styrka!
Doris har på ett år gått från att vara en extremt stressad, icke mentalt närvarande, obalanserad i kroppen och vi misstänkte även att det kanske var ett fysiskt problem som spökade. Nu är hon lugn, alltså extremt lugn. För ett år sen gick det inte att fatta galopp från skritt där hon verkligen använde kroppen rätt, hon blev super stressad, hoppade i väg och kunde därefter inte skritta. Hon ville som mång hästar --> arbeta genom fart och vikt i stället för att verkligen använda trycket från varje ben och muskelrna, vilket medförde att hon hamnar med vikten fram på bogarna. Nu galopperar hon som bara den och det är det vi ska börja jobba mer med nu! Så snart kanske det är dags att börja hoppa igen! :D Hon gör även piaff och lite passage. Hon har en mycket bättre balans i kroppen och det märks extremt tydligt på hennes mentala tillstånd. Avslappnad i kroppen = Avslappnad i knoppen! ;) Träningen går extremt bra åt rätt håll och Craig var mycket nöjd med oss! Craig sitter inne på så mycket kunskap och det är så kul att fråga ut honom om allt, det är även så intressant att bara lyssna på alla hans olika förklaringar kring exakt hur man gör och vad som händer när man gör det! Jag hade nog aldrig tidigare funderat över hur, när och i vilken tajming och med vilka olika tygelhjälper man kan använda när man galopperar.! Men nu vet jag så nu är det bara träna på det!
Jag känner mig inte alls lika förvirrad som jag brukar efter att jag ridit för Craig, nu känns det som jag vet vad jag ska arbeta med på alla tre hästarna (och mig själv). Jag red, Lillan, Karisina och Doris för Craig denna gång. Han kommer om ca 6 veckor igen och till dess hoppas jag att vi ska komma igenom det vi har att jobba på nu så vi kan gå vidare en nivå! :D
Super inspirerad så nu ska jag ut och jobba med hästar! Hinner nog en innan jag ska köra Craig till Arlanda!
En liten vinst är en stor vinst!
Varför måste man ALLTID vinna över hästen och vad innebär egentligen det?
Jag har i alla fall alltid fått lära mig att man ska FÅ hästen att exempelvis hoppa hindret den inte vill hoppa, gå in i spolspiltan som den tycker är super obehagligt eller hoppa diket där den tror att de kommer hoppa upp ett monster ur! Hästen ska göra som vi säger och vi ska få dom att göra det och det med direkten!
Jag har tänkt mycket på det och helt ärligt tror jag inte att hästen bryr sig ett dyft om den inte blir ”vunnen” över när den ska in i spolspiltan eller över diket. Däremot tror jag att vi människor bryr oss väldigt mycket.
Visst det kommer alltid gå att med våld tvinga in en häst i transporten, men vilka känsla kommer hästen ha nästa gång den ska gå in där? Samma sak om den blir tvingad att hoppa ett hinder. Det finns ALLTID en anledning till att hästen beter sig på ett visst sätt, den kanske inte vill hoppa för att det är för svårt för den, ryttaren gör något som på något vis hindrar hästen, det kan till och med vara så att hästen har ont någonstans! En häst som man alltid måste ”vinna” över kommer inte få någon positiv bild av de sakerna/händelserna. Låt det ta tid att vänja hästen vid olika saker och den kommer bli trygg, få bra självförtroende och bli modig! En sådan häst kommer inte tycka att några uppgifter är för svåra och den kommer vilja ha, till och med be om nya svårare uppgifter att utföra!
Tänk dig själv om någon skulle säga till dig att göra något som du tycker är riktigt obehagligt, eller till och med kanske något du är rädd för? Du vägrar och personen i fråga tvingar dig. Kommer du då känna förtroende för den personen och lita på den? Knappast! Se det från hästens perspektiv, den har inte samma synfält som oss och uppfattar därför saker annorlunda. Hästen kan uppfatta det mest löjliga (enligt oss) som något som är super farligt, och det måste vi respektera! Att hästen går fram och tittar på diket/hindret, att den tar ett steg in i spolspiltan/transporten, kan vara en seger som gör att nästa dag känner den inte skräck inför uppgiften utan förstår att det inte var så farligt och direkt går in/över. Hästen kommer därefter inte ha något problem med uppgiften. Men om den blir tvingad kan du räkna med att få problem igen. Om inte med den specifika uppgiften så med något annat, den kommer sluta lita på dig!
Så lyssna på hästen och tvinga den inte till något! Låt det ta tid för att bygga upp en relation som bygger på att ni lyssnar på varandra. Där hästen litar på att du aldrig ska sätta den i situation som blir jobbig och att du aldrig skulle be den om något som den tycker är omöjligt!
Söt och sant!
Joy och Ice Cream har flyttat hemifrån
Doris hos tandläkaren!
I går var Doris och Joy hos tandläkaren. Vi brukar inte åka in till klinik med de hästar som har normala bett. (vilket är alla utom ZickZack och Ted) Då brukar vår egen veterinär komma ut och kolla dom, men nu har hon gått och brutit benet! Tycker så synd om henne och lider verkligen med henne! Aldrig kul att bryta benet speciellt inte när man har massor att göra!
Jag har känt ett tag att något stör Doris i munnen och likaså Joy så dom fick ligga överst på listan av hästar att åka till tandläkaren. Tror vi har några till som måste kollas, samt så har vi några unga med vargtänder som måste dras ut.
Doris hade som jag trodde lite vassa hakar i munnen som vi fick åtgärda, sen hade hon lite sår i kinderna också, vilket var lite konstigt eftersom det var precis där nosgrimman skulle ha legat (om hon hade haft någon). Nu har ju inte Doris nosgrimma, därför var det lite märkligt. Jag red henne i alla fall i dag och hon var super fin. Jag var extra uppmärksam på vad hon gör med bettet när jag rider och hon vill faktiskt lägga upp det lite hela tiden mot tänderna. Vilket kan vara en av anledningarna till att hon biter sig i kinden.
Tidigare har man ju alltid fått lära sig att det ska vara två veck i mungipan när man har bettet i munnen. Pratade med veterinären om det och tydligen ska det vara knappt ett!!! Jag har inte haft det så högt.. men kanske lite lågt, vilket har gjort att hon har velat lägga upp det. Testade det lite i dag och upptäckte att det var väldigt svårt att passa in ett bett på Doris (hon har lite tjocka kinder) ;) Men tror att jag har hittat en plats där det ligger helt ok nu. Provade även att gå ner en storlek i bett på Lillan till 11,5 vilket hon trivdes mycket bättre med.
Det är inte enkelt att hitta ett bett som passar varje häst och det kräver också lite kunskap. Det viktigaste är dock att lyssna på hästen. Varje häst ser olika ut i munnen och det är bra att åka till en tandläkare en gång om året för att hästen ska må bra.
Joy som är 5 år i år, hade precis börjat få upp sina riktiga tänder. Hon hade lite problem med att vissa växte lite snett, vilket dom kan göra när alla tänder ska komma ut och få plats i munnen. Väldigt intressant tycker jag att se att en 5 åring kanske inte alltid är klar i munnen! Tänk alla som i stället sätter på nosgrimmor, betslar upp osv, Så är hästen inte ens färdig i munnen! Tänk vad mycket problem man kan skapa som egentligen inte hade uppstått bara man hade gett hästen lite tid! Lyssnar man på hästen och försöker förstå att hästen alltid försöker berätta något för oss, kan man i tid göra något åt problemen i stället för att försöka lösa de med våld (betsla upp, nosgrimmor, inspänningar osv)
Passade på att väga Doris när vi var på kliniken! Hon hade inte alls någon lust att gå upp på vågen (förstår henne) Men efter mycket om och men så gick hon nästan upp helt och då visade vågen 650 kg!! Så Doris väger alltså över 650 kg!!! Men sen är hon ju ett llitet muskelpaket med kanske lite kraftig benstomme ;)
Här kommer två bilder från tandläkarbesöket! Doris hade i alla fall super stark emalj! = bra tänder! :D
Aldrig hästens fel!
"When we work with the horse and we do not find intelligence and wisdom, the fault is not in the horse.
When we work with the horse and we do not find kindness and gentleness, the fault is not in the horse.
The truth is the door to connection and lightness and self carriage is its key.
Horses have great beauty and a freedom which we can all feel but if cannot connect to it, it is only because we cannot connect to our own inner beauty and freedom.
The truth of these things even the kings of old could not deny. Here is the glory of dressage which can touch our earth, humanity and heaven. If we do not find these connections and cannot reach out and touch such glory, the fault is not in the horse. - Craig Steven"
Det är aldrig hästens fel! Tänk på att hästen kan göra allt utan dig så lyssna på hästen och försök börja förstå vad den vill säga dig och ni kommer kunna göra fantastiska saker tillsammans! Känn istället för tänk! Vi tänker alldeles för mycket och då tappar vi känslan. så fort vi går upp i huvudet, tappar vi vår närvaro. Försök slappna av och vara "här och nu" så kommer du snart förstå vad jag menar med allt jag skriver! :)
bettet - Vad är egentligen kontakt?
Vad är den ”rätta” kontakten med bettet?
Har fått många frågor om det och nu ska jag försöka förklara lite mer… :)
Är det meningen att man ska känna ett gram motstånd/tryck i handen? Eller kanske 5 gram? Eller Ett kg? Ska man rida hästen fram till bettet så att du kan känna att den trycker med bakbenen in i bettet, tyglarna och handen? Hur mycket ”kontakt” vill man ha för att veta att hästen är på bettet?
I den klassiska metoden, den jag studerar nu, är kontakt bara ”touch”, alltså väldigt väldigt mjukt. Ryttaren kommunicerar med hästen genom tygelns vikt, ingen kraft eller tryck mot hästens mun. Hästen läppar ska inte ens röra sig när ryttaren rör sin hand.
Om du tittar på kontakten mellan tygeln och bettet, så är det en litet område där läder möter metall. När man försiktigt börjar lyfta lädret (tygeln) mot metallen (bettet), är det ett litet moment då tygeln kommer i kontakt med bettet. Det är det som är kontakt! Och det räcker! Bettet rör sig inte på grund av din hand utan på grund av den lätta vikten av tygeln. Ryttarens hand ska vara mjuk, avslappnad och följsam.
Om man kan känna denna mjuka kontakt så kan du kommunicera med hårfina förslag. Om du har lärt dig dessa tygelhjälper så kommer du kunna kommunicera med hästen så att du kan styra över exakt hur och var hästen lägger sin vikt, vilka rörelser du vill att den ska utföra och även vilken gångart du vill att den ska ha, med super mjuka lätta händer. Du kommer kunna använda minsta möjliga hjälper för att få hästen i den form du behöver för att göra rörelsen simpel och lätt för hästen. Du kommer inte behöva använda tryck. Men för att ”touch” ska fungera krävs det att det finns en länk/kontakt mellan ryttarens mind och hästens.
Hästens mun och sinne (mind) är involverad, precis som ryttarens hand är med bettet. Hästen ska vara fri att få vara nyfiken och mjuk mot kontakten mellan handen och bettet precis som du som ryttare är. Men det måste börja någonstans. En häst som alltid har bemötts av en hård och icke följsam hand kommer att vara osäker och kommer därför behöva en extremt mjuk hand innan den börjar lita på att handen är snäll.
En helt lösgjord och balanserad häst (och ryttare) med en bra syn på utbildning kan använda sig av ett vanligt enkelt bett, som något att lyssna och kommunicera igenom på ett ”tyst”, enkelt och mjukt sätt mellan varandra. Om hästen börjar spänna sig är det första den gör att spänna sig i munnen och på samma sätt när den slappnar av är det sista den gör att ge efter i munnen. Handen hos ryttaren gör lite samma sak. När vi spänner oss låser vi handen först, när vi sen slappnar av, kan handen vara avslappnad. (Därför är det så viktigt med an avslappnad sits så man på riktigt kan vara mjuk, följsam och avslappnad = på riktigt trygg i sadeln – inte rädd eller osäker)
Vikten av tygelkontakten är ganska lätt om både hästen och ryttaren är självbäriga och perfekt balanserade. Om vi inte är lösgjorda eller balanserade, så uttrycker vi vår stelhet eller saknad av koordination genom bettet. Ingen är perfekt så det är klart att det är svårt, men en av hästen och ryttaren måste försöka få en bild av en bättre kontakt mellan hand och bett.. vilket kommer börja med att ryttaren får ändra på sitt sätt att tänka. En häst som aldrig har behövt försvara sig i munnen kommer inte upplevas som hård eller stark. Däremot en häst som alltid har blivit mött av en hård hand kommer börja med att dra emot eller undvika kontakt helt, i rent självförsvar.
Vissa hästar kommer hänga på bettet, vissa kommer leka med det, vissa vill dra det mellan tänderna, vissa kommer vilja dra emot det och vissa kommer vilja dra ner nosen för att slippa kontakten med bettet helt. Det är precis samma problem som en obalanserad och rädd ryttares hand har. På det klassiska viset ser du varje förändring i bettet som ett sätt att få information på, ett sätt att kommunicera genom och en indikation på förändringar i hästens bärighet, balans och mentala närvaro (lugn). Ryttaren ignorerar ALDRIG hästens obehag. Ryttaren går ALLTID tillbaka till ”touch”, alltså till lätthet.
Känslan med tyglarna och kommunikationen med bettet mellan dig och hästen ska vara som att du håller en liten fågelunge. Du ska inte klämma, dra eller hänga i handen/bettet utan sträva efter en mjuk kontakt med hästen där er balans tillsammans är mjuk och känslig och rytmen är underbar! Tygelns vikt, är den rätta kontakten, och är den rätta länken mellan två sinnen (minds)
Hemma!
