Spännande Hingstar
I vår tänkte jag försöka få Lillan och Karisina dräktiga. Anledningen till att jag inte betäckte dom som 3 åringar är mycket på grund av att jag tror båda behöver ett år till att växa klart. Vilket jag ser tydligt nu, det händer massa med båda. Så ett år extra är nog bara till deras fördel. Jag vill även hinna göra lite mer med dom, befästa grunderna ordentligt innan mammaledigheten ;)
Jag tycker att det är super kul med avel, att titta på olika kombinationer vad som beviat fungerar men även att testa lite nytt. Att försöka hitta en bra hingst som kan tänkas passa både extriört och prestationsmässigt med det sto man har. Vad man absolut inte heller får glömma är ridbarheten och psyket på hingsten i kombination med stoets. Nu har jag tänkt betäcka dom som 4 åringar, vilket faktiskt har gjort att jag har fått en lite bättre chans att lära känna deras starka och svaga sidor både fysiskt och psykiskt. Självklart letar jag alltid efter en hingst med bra stam, men även en stam som kan passa stoets stam. Lillan var en lite utav en chansning men eftersom Chanova var gammal så valde jag en relativt ung och oprovad hingst. Nu blev ju det en väldigt bra matchning! Sen är det ju alltid svårt att säga nu om det kommer bli en topphäst eller inte. Men hon är en otroligt lätt och trevlig individ, med ett plus för extriör och modell, vilket var vad jag ville! Till henne vill jag ha en lite större hingst, mitt hjärta vill ju ha en ny Pacha (min absolut bästa häst jag någonsin haft som inte lever längre), det finns en godkänd hingst med samma pappa (Animo) som honom, Pessoa VDL. Så fort jag hittade den hingsten ville jag att Lillan skulle få ett föl med den, så egentligen är det väl bara följa magkänslan där!?
Pessoa VDL e. Animo ue. Nimmerdor
Till Karisina som redan från början har ett väldigt genomtänkt blod, med en mix av holsteinerblod och Selle Francais känns det kanske viktigare att verkligen hitta en "rätt" hingst. Till henne tror jag att den nya hingsten som Lövsta stuteri har tagit in som satsning åt Jens skulle bli perfekt! Karisina är en rätt stor häst, ganska tysk i modellen och lite långsam, till henne vill jag därför hitta en hingst med mer sportmodell och lite kvickare i steget och tanken. När jag såg den här hingsten kände jag direkt att det kan bli hur spännande och bra som helst! Väldigt spännad blod som jag tror kan matcha Karisina extremt bra, sen ser han lite sportigare och kvickare ut, men måste kolla upp honom lite till innan nått är bestämt. Kan dessvärre inte få någon bild nu men gå in och kolla på dom här sidorna och läs om honom
och den här
Han är så fin!!! :) Det är dom två jag är mest inne på nu, men det är ju ett himla bra tag kvar så mycket kan hända innan något är bestämt!
Så sant!
Läste precis detta, tycker att det var värt att dela!
Karrolilla och Karisina
Karrolilla och Karisina är mina två små 3 åringar.
Karrolilla även kallad Lillan är min egna uppfödning och hennes mamma är min gamla tävlingshäst Chanova e.Chirac. Chanova har vi haft sen hon var 3 nu är hon 21. Mamma red henne innan jag tog över henne när jag va 15. Chanova är inte världens snyggaste häst med det bästa extriöret, men hon har aldrig varit skadad och gått msv dressyr 120 hoppning och lätt fälttävlan. En fantastisk liten häst på 158 cm med ett hjärta av guld!
Lillans pappa heter Colmar och rids av Jens Fredricson. När jag valde Colmar till Chanova ville jag ha en stor snygg häst med bra extriör. En häst av den lite lättare modellen. Sen gillar jag fuxar så det va ett stort plus! :) Lillan blev precis som jag ville att hon skulle bli, kunde kanske önskat lite mer storlek men just nu växer hon så jag hoppas på 164 cm! Lillan va verkligen en liten plutt när hon föddes, Chanova gick över tiden och när det väl var dags låg Lillan upp och ner och med huvudet och ena frambenet vikt... det höll på att gå riktigt illa men som tur är, har vi världens bästa veterinär som dessutom bor 5 min bort ! så hon kom ut klockan 1 på natten och fick dra ut den lilla hästen! Lillan fick inte så mycket mat av sin mamma så jag fick börja stödfodra henne tidigt, vilket tror jag har bidragit mycket till den realtion vi har idag! Hon kommer när jag ropar och älskar att hitta på saker allt från att leka med bollar till att vara ute i skogen. Hon har blivit en liten primadonna som vill ha all min uppmärksamhet!
Karsinas mamma heter Quite high "Hajen" och henne köpte vi som föl från tyskland.
Hajen är efter Quite Capitol och bor nu mera i Norge. Karisina är väldigt lik sin mamma på alla sätt och vis. En ganska sen häst som är lite problem med kordinationen. Det får ta den tid det tar och det går framåt för varje dag jag jobbar med henne. Karisina är en otroligt vänlig häst som alltid försöker göra sitt bästa även om det kan vara lite svårt att förstå ibland :) Hon är som sina föräldrar skimmel och en ganska stor tjej, skulle tippa att hon just nu är runt 167 cm.
Karisinas pappa är Caressini L en hingst som representerar det bästa av holstains blodslinje. En stor hingst med enorm hoppkapacitet som nu är såld till Paul Schockemöhle.
Både karisina och Lillan är mina unghästar som jag hoppas mycket på inför framtiden. Just nu jobbar jag dem mycket från marken och har börjat rida lite grann mest ut i skogen. Kommer försöka skriva lite mer om vad jag gör med dem här, tänkte bara bö
Doris
Doris eller som hon egentligen heter Delores Träfallet, är mitt 10 åriga halvblodssto som jag fött upp själv. hon är e. Looping ue. Delagardi.
Doris är anledningen till att jag söker kunskap och hela tiden vill lära mig mer om hästar och allt kring dem.
Doris var anledningen till att jag först utbildade mig till hästfysioterapuet och nu även håller på och ändrar min ridning helt.
När Doris var 4 år gjord hon kvalitetsbedömningen med mycket lovande resultat både inom dressyr och hoppning, därefter blev hon såld. När hon inte gick igenom veterinärbesiktningen med 0,5 graders hälta höger fram och veterinärerna inte kunde hitta något som helst fel, ville mamma inte sälja henne. och tur var väl det!!
Vi tog hem henne och började fundera på vad det kunde vara. Jag insåg att det inte alltid behöver vara medicinskt utan att det kanske kunde ha med muskulaturen att göra, jag utbildade mig då till hästfysioterapuet och har lyckats hålla henne frisk och fin i 6 år. Vi har tillsammans tävlat upp till 130 hoppning med bra resultat. Hon är en fantastisk häst som alltid kämpar.
När Craig sen kom hem till mig i våras och sa att den där hästen använder inte sin kropp rätt, hon borde inte kunna hoppa 1 m, så började jag fundera. Om jag har en häst som kan gå 130 utan att använda sin kropp optimalt, vad kan jag då få om hon börjar göra det?!
Sagt och gjort jag ändrade om hela min träning. Alla planer på falsterbo och högra klasser i hoppning ställdes in. Craig har sedan dess varit här och hjälpt mig 4 ggr. det går hela tiden framåt och jag har fått en helt ny syn på hästar och hur man ska rida. Jag har en lång väg kvar, men jag vet att det kommer vara värt det! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi drömt om att kunna rida piaff genom att endast ge lite på tygeln, inga ben, aldrig ben! inga hårda tag bara ge med handen. Att jag sedan dessutom har fått känna på passage och att kunna fatta galopp genom att ge med innertygeln var för mig inte ens möjligt. Nu är det möjligt och jag börjar även förstå hur känsliga hästar är! Varför man drar, betslar upp, använder sporrar och diverse hjälptyglar är för mig nu något helt otänkbart! Hästar är smarta och känsliga, bemöter man dem på samma sätt kan man få så otroligt mycket mer tillbaka både på tävlingsbanan, som vän och som lärare!
Craig Stevens teori och lektion från cvastar.blogg.se
Craig Stevens teori och lektion
Snodde det här från min vän Vicki cvastar.blogg.se tyckte hon hade sammanfattat Craigs filosofi på ett helt fantastiskt sett!
"Jag har länge velat prova rida för och lära mig den metod Craig Stevens använder för att utbilda sina hästar och elever. Han är från USA och kommer till Sverige cirka 4 gånger per år för att lära ut klassisk dressyr. I fredags var jag på teorilektion för honom och jag ska kort beskriva vad hans tanke är med det han lär ut.
Craig Stevens är flerspråkig och har grävt i litteratur på olika språk om inskolning av ridhästar från 1500- talet och framåt. Runt 1500 - 1700 talet lärde man upp hästarna i flera år innan kungen och adeln, vilka egentligen inte kunde rida, satte upp på hästen. Det krävdes därför en väldigt inskolad, lugn och harmonisk häst. Eftersom hästen är starkare, snabbare och större än oss ansåg man att det endast finns ett sätt att bemästra hästen med - psyket/intelligensen. Det kunde endast uppnås genom att hästen i samförstånd och med vilja arbetade med oss människor. Inget tvång och inga hårda hjälper, det får bara hästen att vilka fly från oss istället för att vilja arbeta med oss. För att man överhuvudtaget ska kunna påbörja arbete med en häst måste den vara avslappnad och ha fokus på oss vilket kan ta tid att uppnå beroende på hästens bakgrund och egna psyke. En hjälp ska alltid vara en liten "touch", mer behövs inte. Hästen är otroligt känslig då den kan känna en flugas ben på sin päls!
Craig förklarar att förutom "mind" som ska vara vår första hjälp till hästen, så är den direkta tygeln den första hjälp vi arbetar hästen med. Det på grund av att munnen/huvudet är förenat med hästens ryggrad och genom ett direkt "tygeltag" (inte menat att man ska ta tag i tygeln utan endast röra vid den) åt höger kommer hästen automatiskt svänga åt höger, inga ben inga konstigheter. Väldigt simpelt och logiskt. Genom att pressa benen runt hästens mage får vi endast en motsatt effect. Tänk själv att ha någon som sitter på sin rygg och pressar in/sparkar med benen i din midja - skulle du vilja gå fram då? I längden är inte de hårda hjälperna bra utan resulterar i att hästen stänger av eller försöker springa ifrån hjälperna.
Han berättade även hur huvudets position påverkar hästens balans. I hagen när hästen är fri så går hästen med huvudet på ett visst sätt då det är hästens naturliga balans utan ryttare på ryggen.
Varför hästen ska gå mer upphöjt och med huvudet och med huvudet ca 90 grader mot marken (beroende på hur hästen är byggd) är inte för att hästen ska kunna bära sig själv utan för att hästen ska kunna balansera ryttaren. Det visade han på ett väldigt illustrativt sätt där han ridade upp hur hästen fördelar sin vikt med vs utan ryttare. Det är vi som måste visa och lära hästen hur den ska fördela sin vikt med en ryttare på ryggen, det är något man kan lära hästen från marken.
Genom att rida hästen lång och låg som det pratas mycket om i modern ridning får vi endast mer vikt på bogbladen vilket vi inte vill uppnå. Genom att istället komma upp med huvudet och fördela vikten bakåt får hästen en mer korrekt balans och arbetar med bakdelen.
Målet är att med en lös hängande tygel, som i en liten båge kunna rida hästen där den självmant går i form för att den tycker om och känner att det är bekvämt att bära sig själv på det sättet, då har vi uppnått en väldigt avancerad nivå, gått från fysiologisk till psykologisk tillstånd med en häst i harmoni.
Det är inte förrän nu jag förstår varför alla gamla porträt på kung och adel med häst alltid visar en häst med en lös tygel trots att den går i form ;)
Hur kommer det sig att inskolning av hästar och ridningen utvecklat sig på så sätt som den ser ut idag? I samband med den franska revolutionen år 1789 behövde man förse militärerna som skulle ut och kriga med hästar. Då fanns ingen tid att lära ut eller skola in hästar på så sätt som gjort innan utan nu var det "quick fix metoden" som var aktuell. "Anyway you all going to die", det var ingen som brydde sig. Väldigt kortfattat så är det från den "militäriska ridningen" den moderna ridningen härstammar ifrån.
Jag skulle kunna skriva flera A4 sidor om vad jag lärt mig men tvättstugan kallar. Jag hoppas dock människor mer och mer kan förstå vilka känsliga och fina djur vi arbetar med och oavsätt metod vi använder, kan förfina sina hjälper. Om hästen inte lyssnar på lättare hjälper är det inte pga att den inte känner av hjälpen utan det är en protest hos hästen vi måste övervinna genom att få hästen att vilja arbeta med oss och inte mot oss. Det får vi inte att sätta på sporrar eller ett pessoabett, tvärt om.
För er med hästar som blivit utsatta för hårda hjälper under en längre tid måste en rejäl omskolning ske. Det kan ta längre tid än att skola in en "orörd" häst men det kommer vara så mycket värt det i slutändan:)
Snodde det här från min vän Vicki cvastar.blogg.se tyckte hon hade sammanfattat Craigs filosofi på ett helt fantastiskt sett!
"Jag har länge velat prova rida för och lära mig den metod Craig Stevens använder för att utbilda sina hästar och elever. Han är från USA och kommer till Sverige cirka 4 gånger per år för att lära ut klassisk dressyr. I fredags var jag på teorilektion för honom och jag ska kort beskriva vad hans tanke är med det han lär ut.
Craig Stevens är flerspråkig och har grävt i litteratur på olika språk om inskolning av ridhästar från 1500- talet och framåt. Runt 1500 - 1700 talet lärde man upp hästarna i flera år innan kungen och adeln, vilka egentligen inte kunde rida, satte upp på hästen. Det krävdes därför en väldigt inskolad, lugn och harmonisk häst. Eftersom hästen är starkare, snabbare och större än oss ansåg man att det endast finns ett sätt att bemästra hästen med - psyket/intelligensen. Det kunde endast uppnås genom att hästen i samförstånd och med vilja arbetade med oss människor. Inget tvång och inga hårda hjälper, det får bara hästen att vilka fly från oss istället för att vilja arbeta med oss. För att man överhuvudtaget ska kunna påbörja arbete med en häst måste den vara avslappnad och ha fokus på oss vilket kan ta tid att uppnå beroende på hästens bakgrund och egna psyke. En hjälp ska alltid vara en liten "touch", mer behövs inte. Hästen är otroligt känslig då den kan känna en flugas ben på sin päls!
Craig förklarar att förutom "mind" som ska vara vår första hjälp till hästen, så är den direkta tygeln den första hjälp vi arbetar hästen med. Det på grund av att munnen/huvudet är förenat med hästens ryggrad och genom ett direkt "tygeltag" (inte menat att man ska ta tag i tygeln utan endast röra vid den) åt höger kommer hästen automatiskt svänga åt höger, inga ben inga konstigheter. Väldigt simpelt och logiskt. Genom att pressa benen runt hästens mage får vi endast en motsatt effect. Tänk själv att ha någon som sitter på sin rygg och pressar in/sparkar med benen i din midja - skulle du vilja gå fram då? I längden är inte de hårda hjälperna bra utan resulterar i att hästen stänger av eller försöker springa ifrån hjälperna.
Han berättade även hur huvudets position påverkar hästens balans. I hagen när hästen är fri så går hästen med huvudet på ett visst sätt då det är hästens naturliga balans utan ryttare på ryggen.
Varför hästen ska gå mer upphöjt och med huvudet och med huvudet ca 90 grader mot marken (beroende på hur hästen är byggd) är inte för att hästen ska kunna bära sig själv utan för att hästen ska kunna balansera ryttaren. Det visade han på ett väldigt illustrativt sätt där han ridade upp hur hästen fördelar sin vikt med vs utan ryttare. Det är vi som måste visa och lära hästen hur den ska fördela sin vikt med en ryttare på ryggen, det är något man kan lära hästen från marken.
Genom att rida hästen lång och låg som det pratas mycket om i modern ridning får vi endast mer vikt på bogbladen vilket vi inte vill uppnå. Genom att istället komma upp med huvudet och fördela vikten bakåt får hästen en mer korrekt balans och arbetar med bakdelen.
Målet är att med en lös hängande tygel, som i en liten båge kunna rida hästen där den självmant går i form för att den tycker om och känner att det är bekvämt att bära sig själv på det sättet, då har vi uppnått en väldigt avancerad nivå, gått från fysiologisk till psykologisk tillstånd med en häst i harmoni.
Det är inte förrän nu jag förstår varför alla gamla porträt på kung och adel med häst alltid visar en häst med en lös tygel trots att den går i form ;)
Hur kommer det sig att inskolning av hästar och ridningen utvecklat sig på så sätt som den ser ut idag? I samband med den franska revolutionen år 1789 behövde man förse militärerna som skulle ut och kriga med hästar. Då fanns ingen tid att lära ut eller skola in hästar på så sätt som gjort innan utan nu var det "quick fix metoden" som var aktuell. "Anyway you all going to die", det var ingen som brydde sig. Väldigt kortfattat så är det från den "militäriska ridningen" den moderna ridningen härstammar ifrån.
Jag skulle kunna skriva flera A4 sidor om vad jag lärt mig men tvättstugan kallar. Jag hoppas dock människor mer och mer kan förstå vilka känsliga och fina djur vi arbetar med och oavsätt metod vi använder, kan förfina sina hjälper. Om hästen inte lyssnar på lättare hjälper är det inte pga att den inte känner av hjälpen utan det är en protest hos hästen vi måste övervinna genom att få hästen att vilja arbeta med oss och inte mot oss. Det får vi inte att sätta på sporrar eller ett pessoabett, tvärt om.
För er med hästar som blivit utsatta för hårda hjälper under en längre tid måste en rejäl omskolning ske. Det kan ta längre tid än att skola in en "orörd" häst men det kommer vara så mycket värt det i slutändan:)
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
