"To understand dressage, one needs direct and personal instruction. This occurs when we are able to sit on the horse in good posture and develop a sense of being rightfully on the spot.

When we sit we sit without expectation or preconceptions. This prepares us to listen and feel what and who the horse is. As movement starts we release ourselves into the movement seeking to not obstruct the flow.

Find harmony in the flow and from this energize or magnetize to alter the outcome. This kind of "control" does not offend because it allows the horse to move itself.

Finding this way forward is only difficult because we judge, grasp or contain an energy which is not ours to work with. Fear is what blocks and relaxation and openness allow.

Stay to lightness, gentleness and permit touch to be kind. Goodness is without effort, or more accurately what effort is made is to not block what occurs naturally. Find this way by not being in the way. Let the horse find you. 

These are things that good instruction teaches whether you learn this by yourself, from your horse or from you instructor does not matter. What is most important is that you learn." - Craig Stewen

 

 

 

 

Äntligen har någon lyckats förklara vad en bra sits är och hur man ska sitta!

Craig är helt enkelt bäst!

Mycket av det sitsträning går ut på handlar om att hitta rätt balans på hästen. rätt sits handlar inte om att sitta efter "mallen" rätt sits. Det kan se rätt ut men ändå inte vara i rätt balans, då stör du hästens rörelser. För att sitta i rätt balans på hästen måste du som ryttare vara tillräckligt lösgjord i kroppen. Det för den saken skull behöver inte betyda att bara för att du är exempelvis gymnast så är du det, det handlar om punkter i kroppen som är viktiga för ryttare så som exempelvis höfter, ländrygg, knä och anklar. Olika övningar i sitsträningen hjälper dig att komma loss i de punkterna. Är du inte avslappnad och balanserad kan du inte känna vad hästen gör.

 

Craig har olika mål som måste vara uppfyllda i sitsträningen för att du ska få rida. Allt för att skydda hästens mun från en obalanserad ryttare, som tenderar att lägga vikten i hästens mun. Jag ser inte mig själv som en obalanserad ryttare men efter några dagar här börjar jag inse vad mycket man kan göra när man är koordinerad och känslig i sin sits, hur mycket man kan påverka hästen utan att knappt röra den. Jag är väl kanske inte okänslig, men oj vad jag har mycket att lära! Helt underbart visserligen vore ju sjukt tråkigt om man vore fullärd. ;) 

 

Craig pratar mycket om light, gentele and firm och även non touch. Firm är det mått som är starkast, men det är så fint att du knappt tar eller rör vid hästen snarare att du rör hästen så pass mycket att du rör dess päls. (för att försöka beskriva i ord hur lätt det är, vilket inte är så enkelt, men ett försök till att förklara hur lätta hjälper man ska använda.) 

 

En annan sak i dag var att vi gick in mer på den korrekta hoppsitsen och hur du ska balansera när du dels står i den lätta sitsen och när du rider lätt. Jag tror aldrig att någon någonsin har förklarat det för mig, definitivt inte på ett sett som så grundligt förklarar precis vad som händer med hästen vart du kan påverka och hur. Vad som händer när du har skänkeln lite för långt fram eller lite för långt bak.(nu snackar vi alltså mm och cm, små små skillnader alltså.) En annan intressant sak är också att man måste tillåta sin kropp att slappna av och följa med hästen i rörelsen inte mekaniskt försöka hitta "rätt sits" eller den sits som enligt boken är korrekt. Så fort du måste göra det spänner du dig och på så sätt använder du mer kraft vilket återigen påverkar hästen på ett negativt sätt. Super intressant och jättelärorikt. Jag skulle kunna skriva en bok om det jag har fått lära mig på 3 dagar och det tänker jag inte göra. Försöker bara poängtera vikten i att lyssna på hästen och med rätt balans och små små medel kan man göra fantastiska saker med sin häst. 

Det är super bra att köra så intensivt med sitsträning, det gör att det man lär sig fastnar, det handlar ju mycket om att förändra sin sits för att sitta optimalt (optimalt för sig själv och för den häst man sitter på, alla är olika!), vilket ingen tidigare har lyckats förklara för mig. Det är otroligt intensivt men jag tror att efter några dagar till kommer sitsen vara bra, eller åtminstone bättre. Jag kommer i alla fall känna när den är påväg fel, och då kommer jag ha medel för att kunna korrigera den direkt. Sits och ridning kräver otroligt mycket känsla. Craig lyckas väldigt bra med hjälp av sitsträningen förklara vilken känsla det är man ska leta efter vilket är fantastiskt. Jag vet ju själv att när jag undervisar, är min största utmaning att kunna förklara känslan. Nu har jag nog lite mer redskap för den biten, men allt kommer att gå tillbaka till sitsen. Så man får nog börja där helt enkelt. :)

 

Hittills under vistelsen har jag även fått se Craig träna de hästar han har hos sig. Många av hästarna kommer från otroligt tragiska bakgrunder, där många av dom varit på väg till slakt eller mer eller mindre blivit räddade. Alla dessa hästar har något fysiskt problem men ändå gör det svåra rörelser som piaff, passage, galoppombyten och vissa även levader. Helt fantastiskt att se honom hoppa upp på dessa hästar och alla uppför sig lika trevligt och är lugna och harmoniska och gör alla dessa svåra rörelser. 

 

Det är lite vad jag gjort hittills här borta. Super intressant och lärorikt. Vet inte om man förstår vad jag försöker förmedla, men det var ett försök i alla fall :)

Börjar dagen med ett litet citat från Craig och oliviera som alla bör tänka på! 

"Curiosity is the first indication of the restoration of sanity in the horse and the rider. It only arises when fear is dispelled."

"Try to awaken curiosity by the tenderness of your aids."
~~Nuno Oliveira

Curiosity is a priceless quality in the horse, and tenderness in the rider. Cultivate both.

Nu har jag även överlevt dag 2. Hård start men sjukt lärorikt och lite små jobbigt både för huvudet och kroppen. Kan i alla fall säga att jag känner att jag har sittben... :)

 

Det är jättespännande att jobba så mycket med sitsten och verkligen förstå hur mycket man kan påverka bara genom att sitta rätt och vara i balans. Det sorgliga blir ju då att man förstår hur mycket man kan förstöra genom att inte göra det. Men att det i många fall fungerar i alla fall, men man stör hästen och dess rörelser. 

 

En viktig sak att tänka på är att vi inte ska röra på hästen utan hästen rör sig själv!

 

You can not move the horse, the horse moves it´s self! - när vi försöker använda kraft för att få hästen att röra sig, sätter vi dem ur balans. 

 

Connect - Feel - Give = Linking to the horse. Det är inget som sker genom stora rörelser utan endast genom att du är både mentalt och fysiskt avslappnad, det handlar inte om att trycka och klämma utan om att ge!

 

tänk dig själv om du va häst vilken ryttare skulle du vilja ha?

den som klämmer och trycker för att du ska röra dig, samtidigt drar i en tygel och trycker med en skänkel på, som säger emot varandra när du ska göra exempelvis en öppna?

eller den som ger efter och slappnar av för att du ska röra dig, den som med små små signaler genom sittbenen skapar ett flow som gör att du vill röra dig, och som endast nuddar dina sidor med skänklarna och genom att stryka pälsen med eller mothårs kan få dig att göra framdelsvändningar, bakdelsvändningar, slutor och öppnor?

 

jag vet vad jag skulle välja i alla fall om jag va häst! :)

 

avslutar med detta som jag tycker är rätt på pricken vad sitsträning handlar om:

 

mer i morgon nu checkar jag ut! fast alla i Sverige går väl upp alldeles snart! :)

 

"Do not to seek the position of the head. It is the mobility of the jaw that has to bring the head to the vertical. Lightness is the cause and the position is the effect." Etienne Beudant
It is the mobility of the jaw that brings the head to the vertical.
What brings about the mobility of the jaw? What blocks it? That is where the trainer should put her mind...not on the effect, but the cause.

 

Craig Stevens teori och lektion
Snodde det här från min vän Vicki cvastar.blogg.se tyckte hon hade sammanfattat Craigs filosofi på ett helt fantastiskt sett!

"Jag har länge velat prova rida för och lära mig den metod Craig Stevens använder för att utbilda sina hästar och elever. Han är från USA och kommer till Sverige cirka 4 gånger per år för att lära ut klassisk dressyr. I fredags var jag på teorilektion för honom och jag ska kort beskriva vad hans tanke är med det han lär ut.




Craig Stevens är flerspråkig och har grävt i litteratur på olika språk om inskolning av ridhästar från 1500- talet och framåt. Runt 1500 - 1700 talet lärde man upp hästarna i flera år innan kungen och adeln, vilka egentligen inte kunde rida, satte upp på hästen. Det krävdes därför en väldigt inskolad, lugn och harmonisk häst. Eftersom hästen är starkare, snabbare och större än oss ansåg man att det endast finns ett sätt att bemästra hästen med - psyket/intelligensen. Det kunde endast uppnås genom att hästen i samförstånd och med vilja arbetade med oss människor. Inget tvång och inga hårda hjälper, det får bara hästen att vilka fly från oss istället för att vilja arbeta med oss. För att man överhuvudtaget ska kunna påbörja arbete med en häst måste den vara avslappnad och ha fokus på oss vilket kan ta tid att uppnå beroende på hästens bakgrund och egna psyke. En hjälp ska alltid vara en liten "touch", mer behövs inte. Hästen är otroligt känslig då den kan känna en flugas ben på sin päls!

Craig förklarar att förutom "mind" som ska vara vår första hjälp till hästen, så är den direkta tygeln den första hjälp vi arbetar hästen med. Det på grund av att munnen/huvudet är förenat med hästens ryggrad och genom ett direkt "tygeltag" (inte menat att man ska ta tag i tygeln utan endast röra vid den) åt höger kommer hästen automatiskt svänga åt höger, inga ben inga konstigheter. Väldigt simpelt och logiskt. Genom att pressa benen runt hästens mage får vi endast en motsatt effect. Tänk själv att ha någon som sitter på sin rygg och pressar in/sparkar med benen i din midja - skulle du vilja gå fram då? I längden är inte de hårda hjälperna bra utan resulterar i att hästen stänger av eller försöker springa ifrån hjälperna.

Han berättade även hur huvudets position påverkar hästens balans. I hagen när hästen är fri så går hästen med huvudet på ett visst sätt då det är hästens naturliga balans utan ryttare på ryggen.



Varför hästen ska gå mer upphöjt och med huvudet och med huvudet ca 90 grader mot marken (beroende på hur hästen är byggd) är inte för att hästen ska kunna bära sig själv utan för att hästen ska kunna balansera ryttaren. Det visade han på ett väldigt illustrativt sätt där han ridade upp hur hästen fördelar sin vikt med vs utan ryttare. Det är vi som måste visa och lära hästen hur den ska fördela sin vikt med en ryttare på ryggen, det är något man kan lära hästen från marken.

Genom att rida hästen lång och låg som det pratas mycket om i modern ridning får vi endast mer vikt på bogbladen vilket vi inte vill uppnå. Genom att istället komma upp med huvudet och fördela vikten bakåt får hästen en mer korrekt balans och arbetar med bakdelen.
Målet är att med en lös hängande tygel, som i en liten båge kunna rida hästen där den självmant går i form för att den tycker om och känner att det är bekvämt att bära sig själv på det sättet, då har vi uppnått en väldigt avancerad nivå, gått från fysiologisk till psykologisk tillstånd med en häst i harmoni.


Det är inte förrän nu jag förstår varför alla gamla porträt på kung och adel med häst alltid visar en häst med en lös tygel trots att den går i form ;)

Hur kommer det sig att inskolning av hästar och ridningen utvecklat sig på så sätt som den ser ut idag? I samband med den franska revolutionen år 1789 behövde man förse militärerna som skulle ut och kriga med hästar. Då fanns ingen tid att lära ut eller skola in hästar på så sätt som gjort innan utan nu var det "quick fix metoden" som var aktuell. "Anyway you all going to die", det var ingen som brydde sig. Väldigt kortfattat så är det från den "militäriska ridningen" den moderna ridningen härstammar ifrån.

Jag skulle kunna skriva flera A4 sidor om vad jag lärt mig men tvättstugan kallar. Jag hoppas dock människor mer och mer kan förstå vilka känsliga och fina djur vi arbetar med och oavsätt metod vi använder, kan förfina sina hjälper. Om hästen inte lyssnar på lättare hjälper är det inte pga att den inte känner av hjälpen utan det är en protest hos hästen vi måste övervinna genom att få hästen att vilja arbeta med oss och inte mot oss. Det får vi inte att sätta på sporrar eller ett pessoabett, tvärt om.

För er med hästar som blivit utsatta för hårda hjälper under en längre tid måste en rejäl omskolning ske. Det kan ta längre tid än att skola in en "orörd" häst men det kommer vara så mycket värt det i slutändan:)